Niva: Sveriges sista chans att skina
...i så fall kan EM få ett kantstött, raglande fotbollslag från norr
köpenhamn. Sex år med Erik Hamrén, och till sist står vi nu här i Köpenhamn med laget han byggt.
Så värst mycket till hjärna har det inte, och inte så särskilt tåliga stormatchnerver heller.
Men har det hjärta, har det ryggrad – har det shajning?
I så fall kanske Europa fortfarande har plats för ett kantstött, raglande fotbollslag från norr.
Om nu det här är regnbågens ände så har vi kommit hit innan det ens hunnit sluta regna.
Gamla klassiska Parken har tydligen döpts om till Telia Parken sedan jag var här senast. Dagen före dagen hålls himlen borta av ett tältdukstak som fortfarande ser provisoriskt ut, trots att det funnits i snart 15 år, och när regnet smattrar ner låter det mest som att vi befinner oss inne i en jättelik husvagn.
Varit mod och död hela tiden
Är det här ändstationen?
Möjligen är det här platsen där Zlatan Ibrahimovic gör sin sista landskamp, även om jag misstänker att han spelar OS om det inte blir något EM.
Kanske blir det här sista gången vi ser Kim Källström och Andreas Isaksson i Blågult.
Att Erik Hamrén kliver av vid missat kval tar jag för givet, och det är omöjligt att höra honom prata på presskonferensen utan att tänka på förbundskaptenen han varit och vägen som fört oss hit.
Hamrén aviserar att han vill se mod, att han räknar med spelare som står upp och är beredda att dö för varandra.
Det är vad det är, precis vad det varit hela tiden.
Bluffen synades
Skulle 100 fotbollsmänniskor få uppgiften att plocka fram ett enda ord som summerar Hamrén-eran är jag säker på att i alla fall 90 av dem hade valt samma alternativ: Shajning.
Begreppet överanvändes först av landslagsledningen, för att sedan utnyttjas som tillhygge av oss i media.
Det rymmer förhoppningarna som pumpades upp och besvikelsen som svepte över oss när luftslottet punkterades. Det är hålstegen med de höjda insatserna, bluffen som snabbt synades.
Till saken hör att jag själv någonstans har sympati med utgångspunkten, att jag ser värdet i den. Klarar man bara av att gå ut och göra sig själv rättvisa i en någorlunda oviss fotbollsmatch – om man lyckas ta initiativet och diktera villkoren – så vinner man den åtta gånger av tio.
Men det ger ju inte sig självt. Det räcker inte att snacka om mod och attityd för att få det med sig ut på planen.
Förberedelser ger självförtroende, struktur ger stadga, metodik ger trygghet. Skrävlande utan täckning ger däremot bara osäkerhet och låsningar.
Usla på att använda huvudet
På något sätt tar vi knappt plats bland Europas 24 främsta fotbollsnationer längre, och en av de saker jag haft svårast att förlika mig med är den här sämst-när-det-gäller-situationen som blivit skrämmande påtaglig på senare år. Vi har kommit snett in i så gott som alla viktiga matcher, presterat först när det inte längre funnits något kvar att förlora.
Vi har varit usla på att hantera anspänning och spela med huvudet, men rätt hyfsade på att pressa fram forceringar ur desperat flämtande överlevnadsinstinkter.
Allt det här gör mig orolig, med tanke på hur läget ser ut inför den här returen. Hellre 2–1 än 0–0 analyserade Erik Hamrén både före och efter matchen på Friends, och det är lätt att göra sig lustig över självklarheten i det.
Sverige – ett rätt korkat lag
För den sakens skull innebär det inte nödvändigtvis att det stämmer.
Jag kan helt enkelt inte se att Sverige klarar av att stänga ner den här matchen, att vi först lyckas kväva den danska framåtandan med taktiskt drillad smartness och sedan kontra hem EM-biljetten. Just nu har vi inte de attributen.
Det är för sent att hoppas på ett tydligare grundspel, glasklar ansvarsfördelning eller prickfria försvarspositioner.
Vi har flera kloka fotbollsspelare på planen – Källström, Johansson, Berg, Ibrahimovic – men ändå ett rätt korkat lag.
Vår chans i den här matchen ligger inte på taktiktavlan.
Det är lika bra att snöra på sig boxhandskarna direkt. Linda händerna, in med tandskydden, dra upp ammoniaken i näsan. Ta en smäll, ge tre tillbaka.
Sekonderna lämnar ringen. Bara en fajter kommer att förbli stående.
Det kommer att krävas shajning nu, och det här är allra sista chansen för Erik Hamréns landslag att lysa.