”Folk tycker att man är konstig”

Bergsmaratonloppet i Björkliden ett av de mest krävande: ’Det är totalt tolv timmars effektiv löpning’

Två maraton upp för ett berg – genom vildmark.

Via Norge.

Med packning på ryggen, och blodsmak i munnen.

– Folk tycker att man är konstig, säger Kicki Häggblom, Götene.

20 mil norr om Polcirkeln, i hjärtat av Lappland, finns Björkliden – en vacker del av den svenska vildmarken.

Där vilade de ut i natt; de närmare 400 deltagarna som i går kväll gick i mål i ”BAMM”, Björkliden Arctic Mountain Marathon, som har varit en tradition i 17 år.

Det har kallats ”Sveriges vildaste bergslopp”.

– Det är rätt så tufft, men fantastiskt vackert, säger multisportaren Björn Rydvall som tillhör favoriterna varje år.

Tävling i tre klasser

Bergsmaratonloppet i Björkliden är något av det mest krävande som går att uppleva i löparskor.

Helgens lopp avgjordes i tre olika klasser, där den längsta distansen var 76 kilometer – fågelvägen. Men den verkliga löpvägen var över nio mil, i svår terräng. Två maraton, alltså. Med en sammanlagd stigning på 5 500 meter...

– Som att springa upp för Åreskutan fem gånger. Eller Hammarbybacken mer än 50 gånger, säger Rydvall och ler.

BAMM-löparna tävlade i tvåmannalag. Herrar och damer sprang samma sträckor och det fanns flera internationella lag.

Björkliden var både start och mål, men tävlingssträckan gick via Norge och en vacker fjord.

– Vi var nere vid Atlanten och vände, säger Björn Rydvall.

”Sikten fantastisk”

Bergsloppet avgjordes under två dagar och övernattningen skedde i ett gemensamt läger i Katterjåkk på Kiruna-fjället.

Tält och sovsäckar hade löparna med sig själva, i packning på ryggen. Det var många i lägret som var trötta och värkte i fredags natt – men ändå fullföljde. Temperaturen var låg.

Starten den andra dagen gick i samma ordning lagen kommit in efter den första tävlingsdagen.

Vädret under det tuffa bergsloppet skiftar kraftigt från år till år. Det kan vara högsommarvärme eller kraftig kyla och snö. I år hade deltagarna tur, det var förhållandevis varmt – och klart.

– Sikten över fjället var fantastisk, säger Rydvall.

Varför springer man två maraton över ett berg, med packning?

– Det är totalt tolv timmars effektiv löpning, så gillar man att tävla får man en rejäl dos. Jag gillar det.

Loppet i Björkliden är inte det enda av sitt slag. Bergsmaraton är en sport som växer och det dyker upp allt fler tävlingar.

– Löpning växer i alla former. Men bergsmaraton är ett äventyr som är väldigt tillgängligt, kanske är det därför det lockar, säger Björn Rydvall.

Blodsmak i munnen

Fotografen Göran Landström har både testsprungit och fotograferat:

– Det är som att springa på tvättblöt svamp. Ena stunden försvinner foten ner i ett hål, i nästa halkar man på en blöt klippa. Höjdskillnaderna är enorma och det är blodsmak i munnen, säger han.

– Det är nog inte många som klarar av det här ...

Kraven på deltagarna är hårda. Men trots att de vid en anmälan måste ha bevisat från andra tävlingar att de klarar av utmaningen är det många som bryter.

Andra byter till kortare distanser.

Björn Rydvall vann den längsta herrklassen, i lag med Mikael Andersson. Det var Rydvalls fjärde seger på åtta starter.

– Det gjorde ont på slutet, men möjligheten att vinna drev oss framåt, säger han.

Hur mår kroppen?

– Man är lite mör. Det känns att vi sprungit nio mil.

”Lite blåslagen”

Damernas mellanklass över 50 kilometer vanns av orienterarna Kicki Häggblom och Malin Sörstrand som tränat genom att springa upp för slalombacken i Kinnekulle.

– Jag var med för tre år sen, när det regnade hela tävlingen. Men den här gången var det tuffare. Det var mer stigningar nu, säger Kicki som både haft kramp och råkat ut för två rejäla fall.

– Man blir lite blåslagen men det är ju ingen skönhetstävling, säger hon och skrattar.

Vad säger du till folk som tycker det här är galenskap?

– Folk tycker att man är konstig. Men gillar man utmaningar och vill testa vad kroppen tål är det perfekt med bergsmaraton. Fast det gäller att förbereda sig, man gör inte det här otränad.

Om ett år är det dags igen.

– Då är vi tillbaka. Det här är en höjdare, säger Björn Rydvall.