Här plåtar han världens bästa syrra

Uppdaterad 2016-08-21 | Publicerad 2016-08-20

Joakim Rissveds, 24: ”Fattar inte vad som har hänt”

RIO DE JANEIRO. När bildjournalisterna fått sitt stannar Jenny Rissveds till hos en amatörfotograf.

Hon håller upp OS-guldet, tittar in i kameran och ler.

– Jag fattar inte vad som hänt så i framtiden kommer den här bilden att betyda hur mycket som helst, säger storebror Joakim, 24.

Jenny Rissveds har gett tio, tjugo, kanske trettio intervjuer med tv och tidningar och ställt upp på bilder med OS-guldet i mountainbike när hon ska ledas till den officiella presskonferensen.

Hon går inte raka vägen dit utan springer åt motsatt håll till en ung man som står och väntar. Jenny kastar sig i hans armar och där blir de stående, förenade i en kram som inte vill ta slut. Syskonkärlek har sällan varit vackrare.

Systern poserade med guldet

När de väl släpper varandra tar Joakim Rissveds upp kameran och ber världens bästa syster posera med OS-guldet, och det är klart att hon gör.

Joakim bokade resan till Rio de Janeiro i juli, och ångrar förstås inte att han åkte till Brasilien.

– Jag bestämde mig för att åka hit när hon vann U23-VM i Nove Mestro trots att mamma (Anna-Karin) och pappa (Thomas) inte kunde följa med. Jag har semester och kommer att stanna kvar i en vecka, berättar Joakim.

Han kunde hålla tårarna tillbaka när han såg sin lillasyster passera mållinjen som olympisk guldmedaljör.

– Ja, jag började gråta och fattar inte vad som har hänt. Hon är 22 år, gör sitt första OS och har inte ens gått upp i elitklassen. Hon kör i U23 och slår de allra bästa, så hon är verkligen bäst i världen, säger Joakim Rissveds.

Kämpat sig till toppen

Familjemedlemmarna, om några, vet hur mycket Jenny Rissveds har kämpat för att ta sig till historieböckerna.

– Ja, när hon tävlade i landsväg gjorde hon en rejäl vurpa som gjorde att hon inte vågade sitta på cykeln och köra snabbt i kurvorna. Hon har haft många uppförsbackar, så hon är verkligen värd det här, säger Joakim, som också bor i Falun.

När Jenny har gått vidare studerar han bilden på kamerans display, och han är onekligen nöjd och stolt.

– I framtiden kommer den här bilden betyda hur mycket som helst. Jag fattar inte vad den betyder nu, men det kommer väl.