”Jag vill få publiken lika uppumpad som han får en dag”
Publicerad 2015-08-23
DOKUMENT: De Grasse kan bli nya Bolt – men med helt annan karaktär
PEKING. Han var basketspelaren som bara skulle följa med sin kompis till en friidrottstävling.
Nu, bara drygt tre år senare, är Andre De Grasse, 20, utpekad som Usain Bolts efterträdare.
Här är historien om en raketkarriär som går så fort att huvudpersonen själv inte ens hunnit bli nervös.
På söndag eftermiddag stannar idrottsvärlden upp. Duellen mellan Usain Bolt och Justin Gatlin är utan tvekan VM:s mest uppmärksammade med allt vad som finns inbakat i den rivaliteten.
Men när kameran panorerar över finalfältet är sannolikheten stor att den också stannar på en ganska kort kille från Kanada. Kolla i så fall lite extra noga, mycket talar nämligen för att han är den som tar över sprintkronan när Bolt och Gatlin packat ner spikskorna.
Hade någon sagt det till Andre De Grasse i början av 2012 så är risken nog större att han frågat personen bakom påståendet om han saknade sin vårdare än att han trott på det själv. Den då 16 år gamle basketspelaren drömde om ett basketstipendium till ett amerikanskt college. Men när hans high school-lag i Toronto lades ner så hängde han med en kompis till en friidrottstävling.
Skrattade mycket
Vännen utmanade Andre att ställa upp så han anmälde sig på 100 meter och ställde sig på startlinjen i sina basketkläder.
– Jag hade inga grejer. Inga tajts, inga spikskor. Jag hade basketshorts och Converseskor och jag kunde inte använda startblocken så jag frågade om jag fick stå upp och starta. En del skrattade ganska mycket, säger han.
Men skrattet fastnade i halsen på motståndarna.
Andre De Grasse vann loppet på 10,9 sekunder. På läktaren stod lokale tränaren Tony Sharp som trodde sig veta allt om alla kandensiska talanger.
– Jag tänkte bara "Wow, det där är ganska bra för en kille som jag inte känner igen”.
Tony Sharp började snackade med killen i basketshortsen och övertalade honom att komma ner och börja träna.
– Efter två, tre, veckor så sprang han på 10,5. Den är sådana framsteg att man bara tänker det här är helt otroligt.
Efter att ha dominerat alla high school-tävlingar i hemlandet fick han ett collegestipendium i fel idrott och flyttade till University of Southern California för att fortsätta sin satsning. Det var också där, på hans första NCAA-mästerskap i somras, som Andre De Grasse gick från en sprinttalang i mängden till killen som hela friidrottsvärlden pratade om den nästkommande veckan. Han vann både 100 meter och 200 meter på 9,75 respektive 19,58. Vinden var aningen för stark men det rådde ingen tvekan om att det här var en världsstjärna i vardande.
Undviker intervjuer
Du tänker kanske att man borde ha hört något om den här killen under sommaren? Han gjorde ju dessutom samma dubbel på de Panamerikanska mästerskapen i slutet av juli. Men lika mycket som De Grasse gillar att springa, lika gärna undviker han intervjuer.
Inte av oförskämdhet – utan av blygsel och ovana.
Efter dubbeln på NCAA-mästerskapen fick han i stället möjligheten att förklara sina känslor i en egen personlig betraktelse på CBC:s hemsida:
"Jag gick från att inte ens vara favorit på våra nationella mästerskap till att helt plötsligt jämföras med alla världens elitsprinters. Så många människor undrar vem jag är, vad jag har gjort och hur jag känner om det ena och det andra. Det är lite överväldigande ibland. Jag gjorde en telefonpresskonferens häromdagen och en massa reportrar ringde för att prata med mig. Bara mig!", skriver han.
Sportbladet har under VM-uppladdningen frågat om möjligheten att få träffa 20-åringen för en kortare intervju eller under ett presskonferensframträdande inför 100-meterstävlingarna, men landets svenske förbundskapten Peter Eriksson gav till slut beskedet att det får vänta till efter tävlingarna.
Någon nervös typ som person i övrigt är dock inte supertalangen, intygar Eriksson.
– Han är iskall den här liraren, det är inget som bekymrar honom utan han vill bara springa och ha kul. Jag frågade honom inför Panamerikanska spelen, som gick på hemmaplan i Toronto, om han var nervös. Han svarade bara "Nej, jag vill bara ut och springa”.
Eller som Andre De Grasse själv skriver:
"Vissa sprinters pratar om hur nervösa de är när det tävlar. Jag vet inte, jag försöker fortfarande räkna ut vad folk är så nervösa över. Nervositeten när jag gör intervjuer är värre än nervositeten från basketen och friidrotten tillsammans. Men allt här är så nytt, jag kanske lär mig vad jag ska vara nervös över?
Sistasträckan
På VM går han in som en tänkbar finalist med en outsiderchans på medalj. En fantastisk bedrift med tanke på hans korta karriär.
Men ett möte med sportens gigant, Usain Bolt, under Samväldesspelen 2014 har fått honom att drömma större.
"Jag har aldrig upplevt en liknande energi på en friidrottstävling. Fansens förväntan för att få se honom ta emot stafettpinnen på sistasträckan och hur mycket de njöt av att kolla på honom när han inte ens sprang. Jag stod bokstavligen talat jämte honom och det ögonblicket gav mig en tydlig vision om vad jag drömmer om", skriver han.
I en sällsynt intervju med Los Angeles Times utvecklar han.
– Jag vill att alla, så fort jag går ut på banan, börjar skrika. Jag vill få publiken lika uppumpad som han får en dag.
– Jag vet att det är långt dit. Men jag har precis börjat.
Källor: Los Angeles Times, CBC, Toronto Sun, The Star.com