En era är slut i New York – det känns trist
NEW YORK. Sent i går natt tog en era slut i New York.
Yankees åkte ur slutspelet och därmed har legendariske coachen Joe Torre sannolikt gjort sitt i Bronx.
Risken finns att även klassiker som ”A-Rod”, Rivera och Posada försvinner.
Det känns för trist.
Egentligen borde man kanske stämma in i den lokala mediakören och ännu en gång sjunga visan om det skandalösa i att det här laget – Barcelona och Chelsea kombinerat, samt upphöjt till sju – inte pallar trycket i oktober.
Och jag ÄR besviken. Det känns som att jag ständigt blir bestulen på den magiska upplevelse jag föreställer mig att det skulle innebära att vara med när New York får verklig mästerskapsfeber.
Men sanningen är att nederlaget mot Cleveland, som alltså fullbordades i match fyra på Yankee Stadium natten till i går, inte var det pinsamma fiasko blodtörstiga fans och skribenter här borta vill göra gällande. Yankees försökte verkligen. Yankees kämpade. Yankees spelade med både hjärta och hjärna. Men Cleveland var fantastiskt bra. Framförallt kastade deras picthers – med raggaren Paul Byrd i spetsen – så förträffligt som det överhuvudtaget går att kasta. Då spelar det ingen roll att man är ”A-Rod”. Man får väldigt få chanser att klappa iväg den där bollen i alla fall.
Cleavland vann välförtjänt
Sen kan man ju tycka att Bronx-bombarnas egna pitchers borde kunnat bjuda upp till en något ystrare dans, men Roger Clemens gick sönder, Joba Chamberlain är fortfarande för ung för att kunna prestera på topp under så våldsam press, Mike Mussina har spelat för lite på slutet och Chien-Ming Wang fick något slags sammanbrott när det gällde som mest.
Det fanns kort sagt inte så mycket att göra. Cleveland vann välförtjänt. För att de var bra. Inte för att Yankees var dåliga.
Likafullt kommer huvuden att rulla i det mytomspunna klubbhuset i Bronx nu.
Redan efter fjolårets slutspelssorti hängde Joe Torre löst. I år med-delade Big Boss Steinbrenner redan innan Cleveland-serien att hans trotjänare kunde packa och dra om han inte levererade ett mästerskap.Så vi har troligen sett tv-fotograferna zooma in det där granitartade anletet, med alla dess fascinerande skuggor, i Yankees så kallade bullpen för sista gången.
Väldig trist.
Torre har inte bara varit en, trots allt, framgångsrik coach i tolv långa år. Han han har också blivit en tvättäkta New York-profil och är i dag en lika självklar del av den lokala myten som the A-train, Ramones och Elaine’s.
Colorado och Boston vinner
Risken är dessvärre uppenbar att han tar en bunt lika legendariska spelare med sig. Jorge Posada och Mariano Rivera – ofta framställda som kritstrecksrändernas själva själ – blir båda free agents och många tror att de följer papa Torre, vart han än tar vägen.
Även själve Alex ”A-Rod” Rodriguez kan ha slagit sin sista homerun på Yankee Stadium. Han vill troligen slippa Derek Jeter och de fientliga fansen och löser nog ut den option som finns i hans gyllene kontrakt.
Då är en era i New York definitivt slut.
Fråga är hur Steinbrenner svarar på det.
Han borde titta på organisationer som just Cleveland, renons på superstjärnor men fullsprängda av lagkänsla.
Fast han kommer naturligtvis att göra som vanligt och köpa in det dyraste marknaden har att erbjuda.
Trist var ordet.
De övriga slutspelserierna gick fort. Boston, Arizona och glödheta Colorado vann alla sina matcher i tre raka (och Chicago Cubs-fansen kan fortsätta kokettera med sin förbannelse ...)
Nu har vi följande ligafinaler:
Boston Red Sox–Cleveland Indians och Arizona Diamondbacks–Colorado Rockies.
Mitt tips är att Boston och Colorado möts i World Series – och att Colorado, med landets vildaste publik, vinner.