”OS har varit mitt mål sen jag var 12 år”

Uppdaterad 2018-10-12 | Publicerad 2018-10-02

När Ashwathi Pillai såg Kina vinna samtliga OS-guld bestämde hos sig.

För att bli bäst i världen.

– Jag vill att Sveriges flagga ska vaja högst upp. Det finns inget annat.

Beslutsamheten är påtaglig, passionen för sporten lika så. 18-åriga Ashwathi Pillai är på väg mot sitt första Världsungdoms-OS i Buenos Aires, men målsättningen är betydligt högre än så.

Hon tänkte bli världens bästa badmintonspelare.

− Jag har alltid varit en vinnarskalle, jag är inte alls duktig på att förlora, säger hon och ler.

– Nu åker jag dit för att lära mig allt om OS, skaffa mig erfarenheter och lära mig hantera den press som är på ett OS så att jag kan ta nästa steg till OS i Tokyo 2020. Det har varit mitt stora mål ända sedan jag var 12 år och det fick mig att satsa mot toppen.

”Bestämde mig för att bli bäst”

2012 tittade hon på OS i London och konstaterade att Kina vann samtliga guld i badminton. Då hade Ashwathi och hennes familj bott i Sverige i två år och sporten hade blivit en mycket viktig del i hennes vardag.

– Jag spelade även när vi bodde i Indien och när pappas företag förflyttade honom till Sverige var det självklart för mig att fortsätta. Efter det att jag sett spelen i London bestämde jag mig för att ge allt för att bli bäst, berättar hon.

I dag är hon svensk mästare för seniorer, hon har spelat junior-VM och är första svenska tjej att kvala in till Världsungdoms-OS. När hon genomfört den turneringen väntar junior-VM och därefter en tuff satsning för att vara en av de 40 spelarna som kvalar in till OS i Tokyo 2020.

– Dit ska jag, jag är rankad runt nummer 200 i världen i dag och måste ner till plats 60 ungefär för att lyckas. Nu har fokus legat på juniortävlingarna, men när de är avklarade kommer jag att fokusera på att plocka poäng på seniornivå för att ha en chans att konkurrera med spelarna från Asien, berättar hon.

– De har en annan strategi än vad vi har, de tränar sex timmar om dagen, bor på träningsanläggningen, studerar inte och spelar som bäst när de är runt 23 år, jag har en långsiktig satsning för att hålla som toppspelare betydligt längre än så.

”Svåraste är den mentala biten”

Ashwathi Pillai har valt att gå gymnasiet på fyra år istället för tre eftersom hon tränar minst fyra timmar varje dag, varje pass nöter hon uteslutande mot killar och hennes klubb har anställt tränare från Indonesien för att att förbättra kvalitén och sparringen. Under sommaren var hon i Thailand under en längre period för att träna tillsammans med några av de högst rankade spelarna i världen.

– Målsättningen är att vara som bäst om sex, kanske tio år, säger hon syftar på OS i Paris 2024 och i Los Angeles 2028.

– Det svåraste som badmintonspelare är den mentala biten, kontrollera nerverna och det faktum att det är många som förväntar sig någonting av en. Jag spelar trots allt för mig själv, för att jag tycker att det är roligt och för att jag vill detta. Jag vill ge allt.

För att få se den svenska flaggan i topp under ett OS.

Följ ämnen i artikeln