Ledins tjatter kan bli guld värt längre fram

JÖNKÖPING. Jag kunde inte låta bli att le lite när jag såg Per Ledin tillbaka på isen i HV.

På något sätt känns det som ”råttet var mågat” med välkammade hockeyspelare och tränare i detta SM-slutspel.

För att använda ett känt Ledin-citat.

Och han lyckades reta upp Skellefteås målvakt Andreas Hadelöv så mycket att han sänkte honom med en crosschecking och drog på sig en tvåminutare.

Per Ledin presenterade sig direkt.

Även om Björn Melin blev stor matchhjälte med sina två mål i den här matchen – inklusive match­avgörandet i sudden – är det Per Ledin som står i centrum efteråt.

Och även om han mest pratar om hur alla tunga benböj han gjort genom åren gett honom kraft i benen att spela även med ett avslitet korsband, så är det Andreas Hadelövs crosschecking som sitter kvar i minnet.

Hur Ledin fick även kolugne Hadelöv ur sådan balans att han drog på sig en tvåa.

Vad Ledin sa?

Ingenting enligt honom själv.

– Som vanligt, tillägger han och ler snett under den väldiga mustaschen som får honom att se ut som någon som har två väldiga tygtärningar hängande från backspegeln i bilen.

Självklart sa han något, men något som inte fastnade på band den här gången.

Ska vara i ansiktet på motståndarna

Annat var det i SM-finalen mot Frölunda 2006.

Alla minns hans ordväxling med Tommy Salo då

Färjestad mötte Frölunda i en sprakande duell 2006. Det år Per Ledin och Emil Kåberg fick kultstatus i hockey-Sverige och snabbt döptes till ”Bruise Brothers”. Då gick käften så ofta på Ledin att han fick munkavle av dåvarande sportchefen Håkan Loob.

Men ingen kan komma ifrån att han och Kåberg spelade en avgörande roll i det SM-slutspelet och Sportbladets avslutningsbild där en guldmålad Ledin kysser en lika guldmålad Kåberg är fortfarande en klassiker i genren.

Nu är de båda skilda åt sedan flera år och Per Ledin är ensam om rollen som agitator och nu i HV 71.

En rollspelare som ska vara i ansiktet på motståndarna och få dem ur balans.

Spelartypen finns i varenda lag i NHL.

Ottawas Jarrko Ruutu och New York Rangers Sean Avery är väl två av de som är mest kända här hemma.

En av uppgifterna är ofta att få motståndarlagets målvakt att tänka på annat än matchen.

I går lyckades Ledin fixa ett numerärt överläge åt HV 71 med drygt sju minuter kvar att spela av matchen, då Hadelöv tröttnade på tjattret och tryckte till Ledin med klubban.

Även om det inte gav utdelning den gången, så kan just den typen av reaktioner från motståndare vara guld värt längre fram.

Det blev ny förlust i sudden death för Skellefteå.

Den andra raka mot HV 71 och den fjärde av fem möjliga i slutspelet.

Skellefteå har spelat fjorton förlängningar den här säsongen och bara vunnit två.

Det finns väl ingen självklar förklaring till den suddenförbannelsen mer än att Skellefteå saknar de matchvinnartyper motståndarna har.

Magert underhållningsvärde

Skellefteå är ett hårt arbetande kollektiv som jag sett i elva raka matcher nu.

Och de elva matcherna har i stort sett likadana ut.

Det är ingen hockey man pratar om på jobbet dagen efter, utom möjligen i Skellefteå där kärleken från fansen är lika blind som den är hos alla andra fans.

Underhållningsvärdet är magert.

Nu ligger de under med 1–3 i matcher och jag kan inte tänka mig att HV missar matchbollen i kväll.

Skellefteå har spelat elva tuffa slutspelsmatcher på nitton dagar nu, varav fem gått till sudden.

HV har ”bara” spelat nio matcher på samma tid och fick fem dagar att återhämta sig mellan kvart och semi.

Det ger utslag i långa loppet.

Ibland undrar jag varför inte HV 71 byggde en större arena.

Laget har i stort sett 99-procentig beläggning och i ett slutspel skulle de lätt sälja ut 10?000 platser.

Eftersom jag hyllat Leksands trogna fans, måste jag även hylla HV:s.

Lite av samma fenomen.

Följ ämnen i artikeln