Fågelkvitter och sol – Hjo jag tackar jag

Med 1,5 mil kvar till mål låter det som en bil är på väg att köra om.

Men det visar sig vara en massiv klunga med röd-vita ställ: Lidköpings cykelklubb.

Mitt andra försök att rycka lyckas och jag vinner spurtduellen mot teamåkarna.

YES!!!

Sen att de startade två timmar efter mig känns inte så viktigt...

1kg pastasallad  – check.

En rejäl näve vaselin där nere – check.

100 mil i benen för att Vättern ska bli en anständig runda. Äsch, 40 duger väl? – check.

Motala 21.42:

5, 4, 3, 2, 1… 0!

Jag rullar från startfållan ut i sommarkvällen och har för länge sen intalat mig att jag får lita på min rutin från en kort karriär som cykelbud.

Bättre cykelväder går inte att önska.

Det här blir härligt!

Ingenmansland.

De cyklister jag trampar i fatt håller bevisligen ett för lågt tempo, och de jag blir ikappkörd av för högt. 

29 mil kvar bara. Inga konstigheter.

Jönköping 01.20:

Köttbullar och mos i depån, mums! Men glädjen blir kortvarig.

Min plan att trotsa reglerna och plugga in matchen USA-Sverige i öronen krasas. Hörlurarna ligger kvar i påsen i Motala. Epic fail.

Mörker (tips: kör inte med solglasögon på natten).

Nu börjar också tröttheten komma. Gäspar varje minut.

Men så hittar jag plötsligt ny kraft.

High-fivear med några studenter som är rejält glada i hatten – å den ljusnande framtid är min!

Hjo 04.15:

Fågelkvitter och soluppgång – dessutom en utlovad lasagne – Hjo jag tackar jag.

Nej förresten, lasagnen skippar vi. Viktigare att inte släppa mina nya följeslagare ur sikte.

Men så lång tid de tar på sig vid saltgurkan och bullarna… Jag blir ivrig och hoppar på cykeln igen.

AJ min röv!

Varje gång jag kliver av cykeln nu är det jobbigare att sätta sig på sadeln igen.

Bäst att dra ner på stoppen.

Mellan 15 och 5 mil kvar är det som jobbigast. Motvinden börjar vakna till liv men bakom ett gäng norrmännen är det medsug.  Äntligen får jag lära mig teckenspråket för klungkörning. Två klapp på rumpan och jag rättar in mig i ledet.

Nu är det inte långt kvar, bara att kötta ut det sista i kroppen.

Svosch! Där kom den röd-vita kolonnen. Jag ger mig fasen på att de inte ska få korsa mållinjen före mig. Nu känns det till och med som om de riktiga bilarna står stilla.

Motala 08.52:

Jag rullar in på sluttiden 11:09. (Förlåt du äldre herre som skrek på mig innan upploppet, men till mitt försvar så tycker jag att du genade i kurvan).

Målet var runt 12 timmar så efter min första ”Vättern” är jag riktigt nöjd. Men allra mest nöjd är jag att jag valde den svindyra varianten av cykelbyxa.

Inte minst min rumpa.