Gjorde till slut det som gick att kräva
Laul: Tog in tre poäng på MFF - sätter press på AIK
En usel publiksiffra, en avslagen match men ett IFK Norrköping som till slut gjorde det som gick att kräva:
De tog in tre poäng på Malmö FF, de sätter press på AIK i kampen om andraplatsen.
Efter förra veckans förlust mot MFF skrev jag att ”Peking' agerade som förlorare".
Domaren Stefan Johannesson la ribban högt för att slippa blåsa sönder en intensiv toppmatch, Malmö anpassade sig direkt till nivån, klev in rejälare i duellerna, vann närkamperna och vann matchen med 2-1.
Efteråt gnällde ”Peking”-spelarna på domaren i stället för att se sina egna brister, ett typexempel på förlorarmentalitet, enligt mig.
Efter att Malmö FF i går svarat för en häpnadsväckande plattmatch mot Östersund, fick IFK Norrköping plötsligt chansen att ta in tre poäng via seger mot Falkenberg.
”Holmberg på vänsterkanten?”
Tabelljumbon har ju lite elakt kallats för just ”tre säkra poäng” i år, och egentligen satt jag bara undrade när gör ”Peking” första målet, hur många gör de totalt?
När jag såg startelvan dök det upp en fråga till:
Vad gör Kalle Holmberg på vänsterkanten?
Det undrade jag i nästan tio minuter.
Sedan ramlade bollen ner framför anfallarens fötter, han vände upp och vred iväg en högerskruv i insidan av bortre stolpen.
Avslutet var värt ett bättre öde.
IFK Norrköping anföll på kanterna, det var där ytorna fanns mot ett kompakt Falkenberg. Mest framgångsrik var (som vanligt) Niklas Bärkroth men när bollarna spelades in stod mittbackslånet från Malmö FF, Felipe Carvalho, oftast i vägen.
MFF-Carvalho, som hade dubbla anledningar att vinna, stod i vägen för Niclas Eliason i en kontring också, och Eliason lär fortfarande inte tagit mark efter den tacklingen.
Matchen var ett tag så avslagen att C Mores kommentatorer satt tysta i en minut, kändes det som. Pontus Farnerud lär ha hunnit ner för att köpa korv både en och två gånger. Och han behövde inte köa länge med tanke på den bedrövliga publiksiffran: 5723 åskådare.
Apropå förlorarmentalitet…
Det behövdes ett Falkenbergmål för att få fart på tillställningen, och så blev det när bortalaget för ovanlighetens skull fyllde på med folk i en omställning. Jesper Karlsson, den 18-årige anfallstalangen, utnyttjade ett försvarsmisstag, och visade att hans snack om effektivitet inte bara är snack, mål för tredje matchen i rad.
Hög lägstanivå är ett tecken på mognad, och om Karlsson haft en annan bakgrund hade det väl yrt runt massa förvirrade sverigedemokrater som larmat om att ålderstesta honom. Måtte fotbollsfamiljen aldrig släppa in detta förgiftade synsätt på unga människor.
IFK Norrköping kvitterade genom högerbacken Linus Wahlquist efter att Daniel Sjölund hittat central yta mellan lagdelarna, ”Peking” tog ledningen efter att Sjölund smugit ut på kanten och frispelat skyttekungen Sebastian Andersson med ett exakt inlägg, ”Peking” vann efter att mittbacken Andreas Johansson hållit ihop försvarsspelet över 90 minuter.
”Framåt Norrköping, vi står alltid upp”, sjöng klacken vilket de har varit ganska ensamma om i senaste matcherna men i dag var åtminstone Sjölund och Johansson tillbaka i gammalt gott slag också.
När övriga publiken svek var det klacken och veteranerna som gav IFK Norrköping chansen att avsluta säsongen snyggt, att göra det som gick att kräva:
De tog in tre poäng på Malmö FF, de sätter press på AIK i kampen om andraplatsen.
Falkenberg ramlar genom förlusten ur allsvenskan, det känns som att det har varit klart större delen av säsongen (det svåra tredjeåret), det är inte är så mycket att analysera men frågan är hur spelarna påverkas av att det definitivt är över.
Närmast väntar Malmö FF nu på onsdag, hur blir det exempelvis för Felipe Carvalho att spela den matchen?