Började EM med aspirin och cigaretter
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-29
Nu ska bergsguiden Löw ta Tyskland till toppen
Klockan var prick klockan 13.00, datumet den 16 maj.
Höjden? Exakt 2 962 meter.
Ärendet var presentationen av den tyska EM-truppen, och landslagsledningen hade valt att förlägga den till landets högsta berg, Zugspitze.
Här skulle målbilder skapas. Här skulle symbolik byggas upp.
Några veckor tidigare hade jag suttit ner med Joachim Löw på det tyska fotbollsförbundets huvudkontor i Frankfurt.
Under en dryg timme hade han förklarat arbetssättet och upplägget för turneringen som skulle komma.
– Vi som var med om VM 2006 började sinsemellan prata om en Kilimanjaro-effekt. När vi försökte sätta ord på vad vi upplevt började vi dra paralleller till bergsklättring. Ju högre upp vi kom, desto tunnare blev luften.
Klädde ut sig till bergsklättrare
EM-resan 2008 fick projektnamnet ”Bergtour”, ”Bergsbestigningen”. I en reklamfilm klädde både spelare och ledare ut sig till bergsklättrare.
Och Zugspitze är inte bara Tysklands högsta berg – det ligger dessutom så till att man från toppen ser rätt in i både Schweiz och Österrike.
– Symboliken är givetvis enkel på ytan, men går att göra djupare. Bergsbestigning handlar om att arbeta tillsammans, om att hjälpa gruppen och samtidigt ta emot dess hjälp. Dessutom ställer det stora krav på den enskilda individen. Den som ska ända upp på toppen måste verkligen pressa sig till gränsen, ta ut sig själv maximalt. Det kommer inte finnas plats för fripassagerare i gruppen.
En av de stora anledningarna till att Tyskland spelar final i kväll är att alla delaktiga ställer höga krav på både sig själva och varandra.
Jogi Löw uppdaterar regelbundet individuella mappar för var och en av spelarna – givetvis under rubriken ”Bergtour” – med specialframställda dvd-skivor som pekar ut specifika punkter som måste förbättras.
Efter en imponerande premiärseger mot Polen fick tvåmålsskytten Lukas Podolski ta emot priset som Man of the Match. Själv var han återhållsam.
– Först måste jag titta på videoanalysen. Sedan får jag ta ställning till om jag verkligen gjorde någon särskilt bra insats.
Efter Polen-matchen fick Podolski beröm av kapten Michael Ballack för ”en väldigt god tolkning av rollen som vänsterytter”, men efter den påföljande förlusten mot Kroatien förbyttes hyllningarna mot hård intern kritik.
Det är inte bara förbundskaptenen som har synpunkter i den tyska truppen. Gruppens ledare – Ballack, Klose, Lehmann och Lahm – kallade till spelarmöte och fyrade av.
Vulgärrapporterna om att de äldre spelarna skulle klagat på de yngres frisyrer var givetvis bara trams, men däremot pratades det en hel del om deras positionsspel.
Brandtal av Ballack
Miroslav Klose förklarar:
– Det finns inget viktigare för en ung spelare att få sin egen roll förklarad taktiskt; löpvägar, offensivt och defensivt beteende. ”Titta, där var du inte delaktig eftersom du skurit in i banan för tidigt”.
Den som pratade mest – och använde hårdast ord – var kaptenen Michael Ballack:
– Felet var mentalt, det satt i våra huvuden. För mycket harmoni kan vara skadligt, och det var dags att säga några sanningar. De säger att det var ett brandtal – ”Brandherd Ballack” – men jag kan försäkra er om att man inte kommer någonstans genom att enbart vara snäll och trevlig. När det gäller att prestera på fotbollsplanen visar jag ingen pardon.
Phillipp Lahm visste att han själv var en av spelarna som underpresterat. Inför mötet tog han därför själv initiativ till att gå igenom sin insats i en flera år gammal Champions League-match – Stuttgart mot Chelsea – för att analysera sitt försvarsspel.
– I en lång turnering finns det alltid nyckelögonblick. I VM 2006 var det den sena segern mot Polen som gav oss självförtroendet vi behövde. Den här gången tror jag att mötet efter Kroatien-matchen var den viktigaste erfarenheten. Nu behövde vi snarare något som dämpade vår eufori.
En av de stora anledningarna till att Tyskland vunnit sympatier världen över är att de vågat vara mänskliga.
De har skällt och bråkat, men de har även svettats och våndats, grubblat och funderat. De har framstått som ett lag fullt av levande och tänkande människor, till skillnad från exempelvis det svenska landslaget.
Löw – det älskvärda nervvraket
De har givit intervjuer och presskonferenser som faktiskt varit värda att lyssna på. Klose har pratat om hur han gick till lagpsykologen, eftersom han inte kunde koncentrera sig på fotbollen efter att ha blivit pappa. Mertesacker har berättat om hur han försökt förstå sin utveckling genom att kämpa sig igenom Hermann Hesses existentialistiska roman ”Demiam” och Thomas Manns nobelprisvinnare ”Buddenbrooks”.
Metzelder har refererat till sin tid som klarinettspelare på ålderdomshem, och använt ord som ”teknokratisk” när han diskuterat den tyska fotbollstraditionen.
Och Jogi Löw – han har gått från den osårbara ledaren till det älskvärda nervvraket. Samtidigt som spelargruppen hade sitt krismöte oroade sig förbundskaptenen över sin egen framtid.
Om nu Tyskland skulle förlora mot Österrike också – om det han med egna ord kallade för en ”Mega-Blamage” skulle bli verklighet – vad skulle han göra då? Kunde han ens sitta kvar som förbundskapten?
Han tog en tur med sin mountainbike, han läste positiva böcker av Paulo Coelho – och han lyckades vända sina egna tankebanor.
– Jag sa till mig själv: ”Det är klart att vi kommer att slå österrikarna. Vi kommer att vinna matchen, oavsett hur”.
Klagande politiker
Inte ens halva matchen hann gå innan Löw blev utvisad. Österrikiske kaptenen Josef Hickersberger – den ende mannen på Ernst-Happel-Stadion som verkligen kunde sätta sig in i Löws situation – kallade domaren för ”ett ägghuvud”. Löw fyllde i med beskrivningen ”en papegoja, som stör min koncentration”.
Nästa gång vi såg honom var det från en immig glasbur på St. Jakob-Park i Basel.
Han tryckte i sig aspirin, han vankade av och an – och med några få minuter kvar av kvartsfinalen mot Portugal vände sig en skärrad tränare bort från planen och tände en cigarett.
Det kan mycket väl bli bilden som sammanfattar hela EM 2008.
– Men jag vet inte om en bild av mig med cigarett i mungipan gynnar mig. Jag har redan haft tyska politiker på mig, som klagat över att jag rökte i den där logen.
Under hela turneringen har det hängt en stor tavla av ett berg på det tyska spelarhotellet. För varje match som spelats har lagledningen kryssat för en ny etapp som avklarad.
– Från början så var det väl en del som fnyste åt det där bergstemat, men det har visat sig vara välvalt. Nu går vi alla runt och säger: ”En klättring kvar, en topp till att bestiga”, säger Christoph Metzelder.
Av alla frågor som den skäggige mittbacken fått under den här månaden är det egentligen bara en som givit honom problem att svara. Det var när någon bad honom att överföra rollerna i en bergsbestigning till medlemmarna av den tyska truppen.
– Öh, ja, jag är väl den som bär ryggsäcken i alla fall. Annars vet jag inte… Vad finns det? Han som hamrar in stegjärnen? Det är väl Torsten Frings, kanske. Och vägvisaren … Nej, jag vet inte.
På ett av de sista träningspassen inför finalen dök så Jogi Löw upp på planen med en t-shirt som han inte haft på sig någon gång tidigare under turneringen. På bröstet var det tryckt en paroll på engelska: ”Mountain Guide”.