Norling måste tänka om
TRELLEBORG. Är Rikard Norling rätt man att leda AIK?
AIK är där nu. När frågan om vem man verkligen tror på måste besvaras.
Efter EM-uppehållet har AIK tagit nio av 30 möjliga poäng. Guldchansen har försvunnit i en rad av oprecisa insatser. Norling tyckte i går att det närmast var oförskämt mot honom att ifrågasätta inställningen hos spelarna. Men man säger lätt så mycket när besvikelsen maler i hjärnan på en.
Jag har själv sett AIK:s tre senaste matcher live.
Sundsvallsmatchen där passningarna satt i adamsäppleshöjd som Gif-tränaren Per Joar Hansen så träffande beskrev vad som utspelades på Norrporten Arena. Därefter Bombkastarderbyt på Råsunda då AIK inledde strålande med fart och aggressivitet i en dryg halvtimme. För att på Vångavallen återigen prestera en alltigenom platt match utan en enda skapad målchans.
En inställningsfråga ...
”Att veta det rätta och inte göra det är brist på mod”, konstaterade redan Konfucius.
En inställningsfråga alltså.
Just nu känns det som att spelarna i AIK mest vill att den här säsongen ska ta slut. Alla ambitioner och förhoppningar har redan grusats och då är det lika bra att få skiten överstökad och än en gång starta om för att försöka skapa något bättre.
Klubbledningen inser säkert att det är så och då måste man fundera i banorna om vem som ska leda omstarten. Jag har läst att ledningen redan bestämt sig för att sparka Norling efter säsongen men är inte riktigt säker på att jag tror på det. För vad står AIK 2009 med då om inte en trupp skapad av Norlings tänkande? En trupp som är allt annat än enkel att få att fungera.
Det finns många bra fotbollsspelare i AIK, men när Norling pratar om stoltheten spelarna känner när de drar på sig AIK-tröjan och att det i sig är en garanti för att det aldrig kan förekomma brister i inställningen, talar han som den känslomänniska han är när det kommer till hans älskade klubb.
Argentinare, uruguayare, slovener, britter, finnar, landsortsbor eller vad de inköpta spelarna än är för några känner inte alls så. De är i AIK för att göra ett jobb som de får bra betalt för och för dem som för precis varenda en av oss är det ibland mindre roligt att gå på jobbet. Dagar då man på sin höjd presterar en okej arbetsinsats.
... men Djordjic har hjärta
AIK-spelarna gjorde inte ens det mot Trelleborg. Norlings filosofi är positiv. Han vill att AIK ska spela underhållande och effektiv fotboll. Kapaciteten för det finns i truppen men just nu tror jag att AIK är ett lag som saknar just det hjärta som dess tränare något naivt tror följer med att man bär klubbmärket på bröstet.
Bojan Djordjic har hjärta. Utan att veta vad som ligger bakom Norlings beslut att ta in tre andra avbytare i andra halvlek och låta Djordjic sitta kvar på bänken hela matchen är jag tveksam till det långsiktigt positiva i valet.
Trelleborg är ett lag som aldrig drabbas av resonemang och spekulationer typ ovanstående som är de så kallade storlagens storhet och förbannelse på en och samma gång. En lugn och trygg miljö där Tom Prahl uträttar stordåd.
Trelleborgs försvarsspel är starkt men man ska inte därför glömma att laget faktiskt spelar offensiv fotboll också. Fredrik Jensen måste vara en plåga att möta. Jonas Bjurström föll ihop på gräset direkt efter slutsignalen, totalt utpumpad efter en enorm arbetsinsats kryddad med kreativt uppbyggnadsspel.
Trelleborg har en linje i sitt lagbygge där tränarens idé om hur man ska spela sammanfaller med typen av spelare som man har i truppen.
AIK har inte samma mix. Hade man haft det hade resultaten sett annorlunda ut och då blir höstens svaga resultat lagbyggaren, tränaren Rikard Norlings ansvar.
Han tar gärna på sig skulden för att hans spelare gör misstag de inte borde göra på den här nivån med att säga att det är hans sak att utbilda dem. AIK köper inte spelare som ska utbildas. Man köper spelare som ska spela hem guld, men man måste få dem att fungera som ett lag i både med- och motgång.