Raskaj höll på att strypa sin egen talang
MALMÖ. Ibland känner man inte igen en artist om man så ramlar äver honom.
– När träffade du Justin Timberlake, undrade dottern.
– Timberlake? Honom har jag aldrig mött, svarade jag.
Hennes milt överseende blick sa mig att jag inte direkt är ett ämne för den moderna paparazzi-journalistiken.
– Du har ju bild på honom, fortsatte dottern och pekade på min datorskärm där skärmsläckaren betade sig igenom min fotomapp.
– Jaså, är det han? svarade jag uppriktigt förvånad.
En spoling i virkad mössa inomhus, jag är uppfostrad nog för att få rysningar av sånt, men en artig, ödmjuk och trevlig grabb kom jag ihåg honom som.
Vi stod och snackade nonsens ett tag innan tungviktslegenderna Mike Tyson och Lennox Lewis skulle göra upp i The Pyramid i Timberlakes födelsestad Memphis en het USA-natt sommaren 2002.
”Du duger inte”
Att det var något speciellt med den unge killen begrep jag eftersom det under hela vårt samtal stod en 150-kilosbiff och stirrade in i mitt högra öra från tre decimeters håll. Men därifrån till att bry mig om vem grabben egentligen var sträckte sig inte mitt intresse eftersom mina flackande ögon i den situationen intensivt skannade av VIP-sektionen i jakt på kontakt med Halle Berry.
Jag agerade som ungefär vilken allsvensk fotbollsledare som helst.
Jag sökte efter något ouppnåeligt utan att upptäcka den supertalang jag redan hade kontakt med.
Hur mycket talang har svensk fotboll negligerat genom åren?
Frågan går inte att besvara. Därför att en talang är just inget annat än en talang fram tills att han eller hon har tagit steget som gör dem till stjärna. Alla som misslyckas att nå ända fram ges i stället domen som l eder till en livslång känsla av otillräcklighet:
Du duger inte!
Så är det självklart också i de allra flesta fall. Ungdomlig stjärnstatus kommer ofta av tidig fysisk mognad och/eller för enkelt motstånd.
Men kunde ändå inte några talanger, eller kanske rentav många, ha blivit stjärnor om de hade behandlats annorlunda?
Det är också en stor fråga, som inte kan ges ett givet svar.
Timberlake var visserligen redan stjärna från tiden som försångare i pojkbandet *NSYNC och hade, när vi träffades, några månader tidigare gjort slut från sitt sexlösa förhållande med Britney Spears (jovisst, nix sex före äktenskap mellan två unga sexsymboler, det tror vi ju på!), men det var först fem månader senare som han blev super-duper-stjärna med sitt soloalbum Justified.
Borde jag alltså ha vetat vem jag pratade med?
Ja, det borde jag faktiskt ha gjort.
Jag är journalist. Inte sportjournalist, utan journalist, det är samma jobb oavsett vilken specialavdelning man råkar jobba för. En journalist ska vara allmänkunnig, nyfiken och uppdaterad. Precis som en fotbollstränares viktigaste förmåga borde vara att kunna upptäcka talang som kan utvecklas till spetskompetens.
Det var slött av mig att inte vara intresserad nog för att se möjligheten till en avslappnad intervju att slänga in på nöjessidorna under en fet exklusivbanderoll. Lika slött som när fotbollstränare faller för styrelsers snabba-resultat-krav och inte vågar slåss för att få vänta in en möjlig men sen utveckling.
Måste ge dem tid
Anel Raskaj fick en rejäl kravstämpel i pannan till den här säsongen. Inför landets samlade fotbollsskribenter jämförde Halmstads tränare Janne Andersson 18-åringen med Zinedine Zidane. En av världens genom tiderna bästa fotbollsspelare.
U21-förbundskaptenen Jörgen Lennartsson försökte ”mildra” förväntningarna några veckor senare och sa att jämförelsen nog skulle vara mer relevant om Raskaj beskrevs som lik Cesc Fabregas.
Naturligtvis studerar man en spelare som getts såna omnämnanden på ett annorlunda vis. Man väger in omdömena i varenda rörelse och passning och direkt i första matchen förstod jag Janne Anderssons tankegångar. Raskaj har förmågan att vända bort motståndare med överraskande rörelser i plötsliga riktningsförändringar med en sorts flytande kroppsfinter, precis som Zidane.
Fast ganska snabbt hittade man också invändningar. Lite för mycket smånätt inomhusspel, för långt ned i planen fär att insticken skulle bli effektiva, dribblande för dribblandes skull, för mycket snurrande på stället. Anel Raskaj snuddade i våras vid att strypa sin egen talang men han hade det viktigaste. Han hade förtroendet från sin tränare.
– Jag måste låta honom hitta sig själv. Jag får inte kväva honom, sa Janne Andersson till mig efter en match.
I Halmstads två senaste matcher mot Hammarby och Kalmar har vi sett resultat. Den unge mittfältaren har briljerat samtidigt som han spelat klokt. Om talangen verkligen räcker till för att han ska bli en ny Zidane eller Fabregas är naturligt att tvivla på, men räcker den till att han blir den Anel Raskaj han har kapacitet för ska vi vara väldigt glada.
För övrigt är jag rätt förtjust i 4 Minutes som min gamle gode vän Justin gör ihop med Madonna.
Veckans lag
Per Olsson
Det är inte så vackert att bara backa hem och minimera ytor för motståndarna framför egna målet med åtta man bakom bollen, men det fungerade hur bra som helst mot Elfsborg som blev alltmer frustrerat. En tränare måste utnyttja sina resurser.
Dime Jankulovski
Matcher/insläppta: 13/12. Gula/röda kort: 1/0.
?AIK:s anfallsspel är riktigt vasst nuförtiden men Gaismålvakten Jankulovski såg med sin rutin och placeringsskicklighet till att det stannade vid två mål för det guldjagande Solnalaget trots åtta man skapade åtminstone åtta målchanser varav en del riktigt klara.
Ulrich Vinzents
Matcher/mål: 13/0.
Gula/röda kort: 1/0.
? Malmös danske ytterback med det franskuttalade efternamnet har så många kvaliteter men har i år bara tagit fram dem sporadiskt. När han är på topp presterar han ett så kallat modernt backspel med snabba offensiva attacker och bra inlägg.
Jens Sloth
Matcher/mål: 13/0.
Gula/röda kort: 2/0.
? Det är dags att ta Vångavallens hjältar på mer allvar. När Rasmus Bengtsson, TFF:s bäste spelare i år var avstängd, steg Sloth fram och tog tag i dirigentpinnen. Med enkla medel och stabilt agerande skänkte han trygghet framför mål.
Peter Larsson
Matcher/mål: 13/3.
Gula/röda kort: 1/0.
Ännu en toppmatch av allsvenskans överlägset bäste mittback. Hans spelförståelse och tajming i brytningarna är perfekt och gör att han sällan ens behöver ta till ojusta medel för att få stopp på motståndarnas anfallare. Kunde man sen få se lite mer offensivt också finns inga begränsningar.
Pierre Bengtsson
Matcher/mål: 7/0.
Gula/röda kort: 1/0.
?Naturliga vänsterfötter är viktiga i den moderna fotbollens ytterbacksposition. Pierre har det och naturliga förutsättningar för att spela i rollen som attackvillig kantlöpare. En väldigt intressant spelartyp med potential om han blir säkrare bakåt.
Levon Pachajyan
Matcher/mål: 13/2.
Gula/röda kort: 1/0.
?Här gäller det att hänga med i svängarna såväl för vänsterbackar som åskådare. När Pachajyan sätter full fart framåt, då går det riktigt fort och han bjuder på tekniska finesser hela tiden med snabba aviga vändningar och ryck. En publikfriare som vi så gärna ser på.
Dulee Johnson
Matcher/mål: 11/1.
Gula/röda kort: 0/0.
Motorn i formstarka AIK. Bollskicklig och passningssäker med blick för hur man kan öppna motståndarnas defensiv med bollar som skär elakt igenom deras linjer. Har bollen mer än någon annan på planen och det ska han absolut ha.
Petter Andersson
Matcher/mål: 13/4
Gula/röda kort: 3/0.
?Bajens offensiva motor är i hysterisk form för tillfället. Löper massor, gör allt rätt med bollen, utmanar och slår precis de passningar som behövs för att skapa spets i spelet. En del Malmöspelare är nog väldigt glada för att Petter är avstängd kommande omgång.
Ari Freyr Skúlason
Matcher/mål: 12/0.
Gula/röda kort: 1/0.
Den 21-årige vänsterfotade islänningen hade emellanåt lekstuga mot MFF med läckra dribblingar, klacksparkar och två riktiga kanonskott varav en halvvolley från långt håll prickade ribban och det andra susade tätt över. Kul lirare som kombinerar skönspel med effektivitet.
Anel Raskaj
Matcher/mål: 10/0.
Gula/röda kort: 3/1.
Matchens prestation sa tv-kommentatorerna om en Larssons glidtackling just när man satt och förbannade producenten som inte repriserade Raskajs superdribbling. Det gick så fort att man inte hann se vad som totallurade motståndaren. En liten lirare på väg att bli riktigt stor.
Iván Óbolo
Matcher/mål: 13/5.
Gula/röda kort: 0/0.
Två målgivande passningar och en hel massa andra hägklassiga prestationer. Argentinaren är allsvenskans vassaste forward nu när AIK skapat en omgivning med spelare som förstår och kan dra nytta av hans spelintelligens och snabba tankar. AIK:s Henke Larsson, som Norling sa en gång.
Gult kort
? Domarna hade ingen bra vecka. Tveksamma domslut i avgörande situationer lite varstans. Kan givetvis vara tillfälligheter men en skärpning är önskvärd. I Danmark betygsätter förbundet domarna och underkända får stå över nästa omgång. Hade kanske blivit svårt att få ihop domare till de kommande matcherna om vi haft samma system i allsvenskan?
Rött kort
Okej att en av tre domare inte ser en volleybollspelande anfallare, men minst en borde väl upptäckt foulen? När domarkontrollanten, som ser handsen, sen påstår att David Elm inte hade fördel av den blir det kollegiala beskyddandet direkt löjeväckande. Elms fördel var att det blev ett mål som annars inte hade blivit mål.
Veckans snackis
? Fem unga fiskmåsar som lugnt promenerade runt på Malmö stadions gräsplan under MFF:s match mot Ljungskile hittade plötsligt en stillsam plats att lägga sig till ro och vila på. Inne i Ljungskiles straffområde! Snacka om sågning av MFF:s anfallsspel!