”De är unga… de är lika gamla som jag”

Uppdaterad 2015-12-02 | Publicerad 2015-12-01

Netanya, Israel. Kramar, mobilsamtal, applåder, sms, intervjuer, gratulationer, tårta och ännu fler kramar.

När allt lugnar sig sjunker Bragdguldvinnaren Sarah Sjöström, 22, ner vid ett bord och tänker igenom sitt makalösa år.

– Varje gång jag har hoppat i vattnet har det blivit medaljer, säger hon.

Klockan åtta på kvällen slår sig Sveriges bästa idrottare ner på en flottig skinnstol. Hotellet gömmer sig utanför kuststaden Netanya i norra Israel, mörka träd ruvar runtom och gult ljus flödar över kafeterian vid entrén.

Det är slamrigt därinne. Några brittiska simmare kvällsfikar. Luften står stilla.

Det gångna året har Sarah Sjöström vunnit tre VM-guld i kortbana och två i långbana. Hon har slagit världsrekord på hundra meter fjäril och rundar här av året med fyra individuella distanser på kortbane-EM.

För ett par timmar sedan belönades 22-åringen med Bragdguldet. Nu lägger hon hakan i handen och säger ett sådant där citat som lika gärna kan vara spontant som ha växt fram under månader.

– Det ser jättelätt ut att gå in i finalen på hundra meter fjäril på VM och bara vinna skitstort. Men det är inte så enkelt som det ser ut.

Det börjar bli slitet att säga det här nu, men grattis.

– Tack.

Hur mår du?

– Bra. Vi har precis ätit chokladtårta. Vår guide fixade den bästa tårtan i Israel åt oss.

Hur är det att vinna Bragdguldet mot att segra i bassängen?

– Skillnaden är att det är en ära att få ta emot priset. Att vinna VM-guld är inte en ära, det är något annat. Nu blir prestationen uppmärksammad på ett annat sätt.

”Varit olika varje år”

Med tanke på dina fem VM-guld, hur hade det känts om du inte hade fått priset?

– Det har varit väldigt stora prestationer i år och jag vet inte vad de räknar som en bragd. Det har varit olika varje år. 2009 var en skräll som jag tänkte var bragdmässig (Sarah vann VM-guld i långbana som 15-åring men priset gick till Helena Ekholm).

Och 2008, då du vann EM-guld som 14-åring?

– Ja, det var en extrem skräll. Men 2015 har jag tagit medalj i alla mästerskap jag har simmat i. Varje gång jag har hoppat i vattnet har det blivit medaljer. Det är väldigt häftigt. På VM i Kazan stod jag över en av mina bästa distanser (200 meter frisim), det hade kunnat bli ett VM-guld till.

Konkurrenterna till guldet var fotbollskillarna i U21. Vad vill du hälsa dem?

– De får kämpa vidare. Det är inte Bragdguldet som räknas utan prestationen och de är unga… eller, de är lika gamla som jag. Men fotbollsspelare klarar sig ändå så det räcker och blir över.

– Det är svårt att jämföra en lagprestation med en individuell. Jag skulle aldrig kunna sitta i en bragdjury, det måste vara det svåraste jobbet.

Ändå är det sådana som du som sätter sig där.

– Ja, jag vet. All cred till dem, de är jätteduktiga. Det måste vara sjukt svårt att komma överens och jag är en sådan som inte ger mig, så jag skulle ha suttit där fortfarande.

”Jennie gjorde en skräll”

… och krävt att Jennie Johansson skulle få det för sitt VM-guld på 50 meter bröstsim?

– Precis. Jennie gjorde en skräll, U21 gjorde också en skräll, men jag gjorde mitt bästa år någonsin. Det är svårt att jämföra.

Du knöt just ett stort avtal med H&M. Din agent sa att det var välbetalt men att du ändå tjänar mindre än en medelmåttig fotbollsspelare.

– Ja. Så är det. Jag måste vinna flera VM-medaljer varje gång. Det är inte så att jag kan åka till VM och ta en medalj och tro att det räcker. Jag måste ta ganska många för att kunna leva på simningen. Det funkar för mig nu, men bara för att du är med i simlandslaget klarar du dig inte ekonomiskt. Det är tufft.

Du är 22 år och har vunnit 35 medaljer på EM och VM. Hör man det tror man att du äger en herrgård och fyra bilar.

– Nej, det gör jag inte. Jag bor i en 40 kvadrat stor lägenhet utanför tullarna. Det är inget lyxliv man lever, men det funkar.

Du förvarar dina medaljer i en glasvas hemma. Hamnar den här guldmedaljen också där?

– Ja, det gör den nog, fast det är inte säkert. Bragdguldet är något annat än de från mästerskapen. Det kan få ligga med Victoriastipendiet och Jerringpriset hemma hos föräldrarna. Jag gillar bara inte att ha alla priser framme i min lägenhet. Det förstör inredningen.

Vasen är redan fylld till brädden. Hur många fler medaljer ryms i den?

– Vet inte. Vi får se. Jag ska flytta till en större lägenhet så det borde rymmas två vaser.

För två år sedan vann du två guld i kortbane-EM. Bräcker du det den här veckan?

– Jag ska simma femtio och hundra, frisim och fjäril, och lagkapper. Med försök, semi och final kan det bli arton lopp på fyra dagar. Jag vill göra snabba tider, jag har toppat, men jag vet inte hur det är med tävlingsrutinen. Man har knappt tävlat i höst. Man är lite gnetig fortfarande.

Svarar obekymrat

En omtumlande dag är snart över för Sarah Sjöström. Trots stundande mästerskap och uppståndelsen vid prisutdelningen ett par timmar svarar hon obekymrat på mina frågor tills jag inte har fler.

Hon andas lugnt, svarar eftertänksamt, verkar uppriktig. Till sättet framstår hon mer som en yogainstruktör än en torpedsnabb simmare.

Mina frågor tar slut men vi kan lika gärna prata på om framtiden.

Anja Pärson är den första som vann Bragdguldet två år i rad. Vad måste du göra för att få priset nästa år också?

– Fråga juryn. Det är ett OS-år, så det kommer bli väldigt många bragder. Jag hoppas att det blir någon medalj, men det kommer att krävas guld för att ta bragdguld.

Du kan trösta dig med att man inte kan få priset mer än två gånger.

– Kan man inte?

Nej. Så hur många försök har du på dig om du missar nästa år?

– Ja, tio år i alla fall. Så man kanske har någon chans till.