Lugn - medaljerna i sim-VM kommer
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-07-25
Detta blir vårt bästa mästerskap någonsin
FUKUOKA
Tvivlaren frågar:
Inte en enda medalj, och de har simmat i Japan i snart fyra dar nu?
Vad är det här?
Och var är den där Chrunak?
Tilliten svarar:
Det här är VM, vi summerar det på söndag.
Det blir förmodligen Sveriges bästa någonsin.
Simmarna får förstås skylla sig själva.
Om de år efter år skickar hem fler medaljer än vykort från mästerskapen, då sättter de sig i en märklig sits.
För förväntningar är som barn.
Lättare att föda än att ta hand om.
Hasse Bergqvist och Anne Forsell tog över ett landslag efter en storkäftad, storslagen skåning som heter Hans Chrunak.
Chrunak lyfte svensk simning till världstoppen, bland annat genom att satsa stenhårt på kortbanemästerskapen, där konkurrensen är mindre.
Det gav framgångar, uppmärksamhet, självförtroende och medel.
Och förväntningar.
Simlandslaget och Hans Chrunak blev synonymt med medaljer.
Och nu har det gått mer än t r e dagar av VM utan en enda medalj.
Ska vi avsätta Bergqvist och Forsell, begära tillbaka Frölanders bragdguld och skänka Alshammar till engelsmännen?
Nä.
Vi ska inte det.
Först av allt - ett VM på lång bana är inte jämförbart med alla de mästerskap där Sverige hämtat hem guld i godsvagnar.
Som bäst har vi tagit ett guld och två silver
Ett VM är som ett OS, med något fler distanser.
Åtta långbane-VM har avgjorts sedan 1973, och Sverige har tagit totalt två guldmedaljer i simning.
Två.
Man hycklar inte i det svenska simlandslaget
Bäst var vi 1994, med ett guld och två silver.
Team Forsell-Bergqvist har alla chanser att slå det i Fukuoka.
Som tränare har de stulit (inte lånat, det gör bara fegisar) en del av Chrunak och tillfört mycket själva.
En sak som blev kvar är ärligheten.
I ett svenskt simlandslag hycklar man inte.
- Vi är inte nöjda med det här, vi vill ju ha medaljer, sa Anne Forsell efter tjejernas miss i lagkappen.
Inga lama ursäkter, inget skitsnack.
Det är så skönt att höra sånt.
Men VM har alltså knappt börjat ens en gång, och det finns bara två riktiga besvikelser att notera:
1. Att tjejlaget på 4x100 meter fritt inte tog medalj, trots kanonlopp av både Josefin Lillhage och Johanna Sjöberg.
2. Att Therese Alshammar valde bort 100 meter fritt - eftersom hon inte har fått syraträning nog under den struliga VM-uppladdningen.
Det är inte bra.
Men det finns annat som är det:
Att simmarna på nivån under Frölander och Alshammar har lyft sig. I går slog Daniel Lönnberg svenskt rekord på 50 rygg (26,27 ger en plats i medleylaget), medan en underbart tuff och nytänd Johanna Sjöberg tog sig till final på 100 fritt. Det finns många fler.
Att nästan alla svenska medaljchanser ligger framför oss. Frölander (100 fjäril), Kammerling (50 fjäril) och Alshammar (50 fjäril, 50 fritt) siktar alla på guld.
Det är nu som VM börjar.
Det ska bli roligt, det här.