”Det är det fräckaste avgörande jag sett”
Publicerad 2016-03-20
SKELLEFTEÅ. HV 71 levererade sin hittills bästa insats i den här matchserien.
Till ingen nytta.
Jimmie Ericsson avgjorde med ett av de fräckaste avgörande mål jag någonsin har sett.
Så typiskt Jimmie Ericsson. Han var mer eller mindre osynlig i 57 minuter. Sedan klev han fram och avgjorde på egen hand.
Först styrde han in kvitteringen och sedan i förlängningen…
Tekning i HV:s zon efter 1.45 och vad gör karln?
Byter fattning och går på skott, något som totalt överraskade rutinerade och skicklige tekaren Chris Abbott och målvakten Fredrik Pettersson Wentzel.
Ur HV-ögon ska det givetvis inte få hända, men det hände.
Och hur många såna mål har vi sett de senaste åren i SHL? Inte många, det kan jag lova. Då kliver Ericsson fram och avgör en kvartsfinal i förlängningen
– Jag har gjort ett sånt mål med min moderklubb Vita Hästen för väldigt många år sedan och en gång i ungdomshockeyn, men det är allt, sa han när jag träffade honom i omklädningsrummet.
Så typiskt slutspelsspecialisten Ericsson.
Och så typsikt att det var mot just Abbott han vann tekningen. De två hade en het duell i slutet av ordinarie tid, där Ericsson borde ha blivit utvisad för hög klubba. Då hade han inte varit på isen när avgörandet föll.
Å andra sidan kunde domaren ha plockat ut Abbott i momentet före för en crosschecking.
Började som en ask sömnpiller
Hur som helst: det händer återigen saker runt Skellefteåkaptenen efter att ha varit väldigt anonym i de inledande matcherna.
– Jag jobbar och sliter och gör mitt bästa, försöker ta det steg för steg. När allt är avgjort hoppas jag ha gjort min bästa match för den här säsongen.
Det finns en hel del som talar för att han får rätt. Skellefteå är nu bara en seger från en ny semifinal, den åttonde raka.
En match som började som en ask sömnpiller från hemmalaget bjöd på en minst sagt underhållande avslutning. För om ingenting hände i den första perioden hände desto mer i de två efterföljande och i förlängningen.
Två mål på 1.16 och två mål på 26 sekunder. Det såg ut att bli HV 71:s vinstkombination och i så fall innebära lite spänning i den här matchserien.
Från 0–1 till 2–1 i andra perioden. Sedan från 2–2 till 4–2 direkt i tredje. Juniorbacken Emil Johansson visade vägen genom att skicka in två av målen.
Men Skellefteå kom tillbaka och både reducerade och kvitterade.
I slutsekunderna av ordinarie tid lyfte Pär Lindholm dessutom en puck i stolpen.
Två snabba två gånger om
Publikfiasko senast, nu var det i princip fullsatt i Skellefteå Kraft Arena.
De fick se ett hemmalag som inledde med att skjuta totalt två skott på mål fram till 19.54 av den första perioden.
Två skott. Och Skellefteå sköt för övrigt knappt alls, de kom inte till några lägen. Två skott på mål och två utanför målet. Det var allt.
Det måste vara väldigt länge sedan det hände på hemmais.
Under stora perioder av matchen spelade Skellefteå alibihockey på ett sätt man väldigt sällan ser. Ingen attack mot målet, slarvigt i egen zon, stora avstånd mellan spelarna och ovanligt få som låg i skottlinjen.
Riskerar att åka ut för sjätte året
Samtidigt gjorde HV 71 det bra. Inte minst i den första perioden som också satte prägel på hela matchen.
Jag hade mer eller mindre räknat ut Johan Lindboms lag efter den tunga sudden-förlusten i Jönköping. Trodde inte att de skulle kunna mobilisera någon riktig energi, men jag hade fel.
Det syntes direkt att HV ville ge det här en sista chans. Det var aktivt och aggressivt från första nedsläpp och känslan var att hemmaspelarna blev överraskade över hur hårt HV kom och hur ofta de valde forecheck framför styrspel.
Nu räckte det ändå inte och förbannelsen i kvartsfinal ser ut att fortsätta.
Inget lag har tidigare vänt ett 0–3-underläge i slutspelshistorien. HV 71 kommer inte bli det första, det törs jag lova.