”Vi är göteborgare, vi vet vad vi vill”
Maktkampen i handboll: Skåne vs Göteborg
Uppdaterad 2017-04-16 | Publicerad 2017-04-15
Göteborg med omnejd dominerade svensk handboll under många år.
Nu har Skåne tagit över.
Mitt under slutspelet, med sju av åtta lag från svensk handbolls två kraftcentra, berättar Sportbladets Johan Flinck om maktskiftet och hur Göteborg ska återta tronen.
När Sverige vann EM-guld på hemmaplan 2002 gjorde man det med åtta göteborgare och ytterligare två som spelade eller hade spelat för klubbar i Göteborgsregionen (dit vi räknar klubbar från till exempel Göteborg, Kungsbacka, Alingsås och Uddevalla). Endast en spelare kom från Skåne eller hade spelat i en skånsk klubb – Marcus Ahlm, som fick mycket begränsat med speltid i detta EM.
I elitserien samma säsong bestod startfältet av fem lag från Göteborgsregionen mot bara tre från Skåne.
År 2009 spelade Sverige VM i Kroatien med åtta spelare som antingen spelade eller hade spelat i Sävehof och hela elva som spelade eller hade spelat i elitlag från Göteborgsregionen. Antalet skåningar eller spelare som hade representerat en skånsk klubb var bara fyra.
Senare den våren slutade de tre klubbarna från Göteborgsregionen etta, tvåa och sexa i elitserien medan Skåneklubbarna blev fyra, sjua, tia, tolva och trettonde.
Tittar vi på talangerna och vilka som 2009 togs ut till riksläger 1 (födda 1993) och riksläger 3 (födda 1992) var det totalt 24 spelare från Göteborgsregionen mot 18 från Skåne.
Åren 2000-14 vann en klubb från Göteborgsregionen SM-guld tio av femton gånger.
På väg mot helskånsk final
Hoppar vi fram till nutid och årets VM-trupp hittar vi där sex skåningar och tio spelare som spelar eller har spelat i skånska elitklubbar men bara en enda göteborgare och sammanlagt sju spelare som representerar eller har representerat klubbar i Göteborgsregionen.
I handbollsligan har Skåne också tagit över. I år slutade man etta, tvåa, fyra, åtta och fjortonde i grundserien. Klubbarna i Göteborgsregionen blev trea, femma, sexa och elva. I år är hälften av slutspelslagen också från Skåne medan Göteborgsregionen har med tre lag. Favoriter att nå finalen är Kristianstad, som jagar sitt tredje raka guld, och Lugi. Det skulle bli den första helskånska finalen sedan 1981.
IFK Ystad åker visserligen ut men det är redan klart att man ersätts av ett annat skånskt lag, Helsingborg, som vann allsvenskan och som redan har en omsättning som bara överträffas av sex lag i högsta serien.
Antalet handbollsligalag från Göteborg med omnejd blir fyra nästa år också då Aranäs möter Önnered i kvalet.
Under 1990-talet gick superlöftena i talangfabriken Aranäs i Kungsbacka till Redbergslid. I början på 2010-talet försvann de till Alingsås. Men de senaste två-tre åren har de i stället flyttat ner till Skåne och Ystad.
Färre klubbar i Göteborg
Tittar vi på talangerna och vilka som tagits ut till riksläger 1 (födda 2001) och riksläger 3 (födda 2000) i år är siffrorna i stort sett de omvända mot 2009. Nu dominerar skåningarna, med 27 spelare mot 16 från Göteborgsregionen.
I JSM tog inte ett enda skånskt lag guld åren 2002 till 2010. Under samma period vann Göteborgslag sju av de nio gulden.
Men 2011 vann IFK Ystad JSM, 2014 tog Lugi hem det och i finalen 2015 möttes två andra skånska klubbar – Ystads IF och Kristianstad. I fjol var det dock Sävehof-Alingsås i final.
Fler klubbar har lagts ner i Göteborg än någon annanstans. Från 2011 till 2016 sjönk antalet klubbar inom Handbollförbundet Väst från 72 till 62.
Det finns ingen statistik över antalet spelare under samma period.
– Men vi har en väldigt stark känsla av att det går ner, säger Fredrik Jonsén, ordförande i HF Väst.
Samtidigt har antalet seriespelande lag – barn, ungdomar, seniorer, tjejer och killar – i Skåne gått från 350 till 700 under de senaste tio åren enligt Emme Adébo, verksamhetschef på Skåne Handboll.
Siffrorna och faktan talar sitt tydliga språk: det har skett en maktförskjutning i svensk handboll de senaste åren, från Göteborgsregionen till Skåne. På herrsidan, ska tilläggas. På damsidan håller Sävehof fortfarande ribban högt och där är också Stockholm ett mycket starkt distrikt.
– Jag kan hålla med om att Skåne tar mer plats nu. Det är fantastiskt som Ystad levererat spelare till landslagen. Där är vi inte i närheten. Inte ens här i Alingsås är det givet för ungdomar att välja handboll som det är i Ystad och Lund. Och Kristianstad äger sin region. De har varit smarta på att få i gång handbollen brett runt om handbollsnästena i Skåne, säger Christer Mårtensson, klubbchef i Alingsås, där vi sitter på hans kontor i Estrad.
Han fortsätter:
– Skåne har fokuserat på rätt saker, väst har kanske tagit saker för givet, inte tittat framåt.
”Göteborg släpar efter”
Sportbladet åkte till Kungsbacka, Göteborg och Alingsås för att träffa alla fyra ligaklubbarna i regionen och diskutera maktskiftet.
Tony Larsson är klubbchef i Redbergslid.
– Det är intressant hur de skånska föreningarna förändrat sin struktur. För det är tydligt att någon tänkt till i Lugi och Ystads IF i fråga om spelarutbildning. Lugi har alltid varit en bra ungdomsförening men jag tyckte inte att de fick fram intressanta spelare. Alla såg likadana ut: 1,85 långa, bra på att stega och bra på att skjuta – men ingen spets. Det nya började med Kim Ekdahl Du Rietz och Anton Månsson och sedan har de fortsatt på den linjen. De har många roliga spelare. De har knäckt någon slags kod, säger Larsson.
Han fortsätter:
– Sedan har du ett Kristianstad som bara växt sig starkare och går i spetsen med ett enormt driv och kassaflöde som ingen annan är i närheten av. De gör det fantastiskt.
Han har också noterat det sjunkande antalet föreningar i Göteborg.
– Historiska, tidigare stora, föreningar är på väg bort, som Wasaiterna, Warta och Frölunda.
Sävehofs klubbchef Stefan Albrechtson:
– Det har blivit ett trendbrott, ja. Jag tycker att man i Skåne har haft en bättre och tuffare attityd på de talanger som kommit upp. Skåne har gjort ett jättejobb och Göteborg släpar efter. Vi har tappat i hela väst-Sverige, man skulle ju kunna väga in Drott och Skövde också.
– Det finns inte lika många klubbar här som gör ett bra jobb på juniorsidan som det fanns tidigare. Det är några få som sysslar med juniorutveckling. Vi får lära oss av detta och snäppa upp talangutvecklingen, säger ”Mr Sävehof”.
Idrotten går i cykler
Men Göteborgsregionen har inte gett upp. Man ska ta igen det skånska försprånget, ta tillbaka initiativet och bli ledande i svensk handboll igen.
Somliga menar att det mer eller mindre kommer att ske automatiskt då idrotten ofta går i cykler. Inget varar för evigt.
Historien ger dem på sätt och vis rätt.
Säsongen 1977/78 hade Skåne fem klubbar i högsta serien, varav fyra på topp-åtta, medan Göteborg bara hade ett. Tio år senare var det omvänt: då hade Göteborgshandbollen fem klubbar i elitserien och Skåne bara två.
Säsongen 1998/99, när Sverige tog VM-guld med åtta göteborgare i laget, bestod elitseriens startfält av fem klubbar från Göteborgsregionen plus att Wasaiterna tillkom till kvartsfinalerna från allsvenskan i den märkliga seriepyramiden som då praktiserades. Antalet skånska klubbar var bara två, som möttes i ett så kallat slutspelskval.
Tio år senare hade pendeln svängt igen: då var det tre klubbar från Göteborgsregionen och fem från Skåne i elitserien.
”En stor nöt att knäcka”
Men klubbarna i väst tänker inte sitta och vänta på att pendeln ska slå tillbaka ännu en gång. Man tänker ta upp kampen.
– En stor nöt för Göteborgslagen att knäcka är att få upp publiksiffrorna. Det måste bli attraktivt att gå på handboll. Där har Skåne lyckats jättebra. Då kan man ta upp kampen, säger Jerry Hallbäck.
Han är tränare i Aranäs sedan många år och med förflutet i både RIK, som spelare, och Sävehof, som sportchef. Men till sommaren går flyttlasset till Ystad.
Mårtensson i Alingsås:
– Det pågår olika strategiarbeten i Sävehof, RIK och Alingsås nu. Sävehof blir livsfarligt i framtiden. De har lärt sig hantera både dam- och herrframgångar samtidigt.
Efter att missat slutspel för två år sedan har Sävehof nu slutat topp-sex två år i rad och man har, till sin nya arena, tagit hem Per Sandström och Jonas Larholm från proffsvärlden. Nästa säsong kommer Johan Jakobsson tillbaka från Bundesliga. Allt detta kryddat med en ny, talangfull generation födda 1997-99.
– Vi ser mycket positivt på framtiden. Vi är inte nöjda med att ligga där vi legat utan tycker att vi skulle haft några poäng till, säger Anders Eliasson, sportchef i Sävehof.
I Alingsås, Sveriges näst bästa lag de senaste åren, tar man nu krafttag kring sin talangutveckling. Västgötarna har förmodligen varit bäst i landet på att värva talanger i övre tonåren från klubbar i allsvenskan och division ett.
Klubben var visserligen framme i JSM-final för första gången i fjol men den enda egna produkten som etablerat sig i a-laget under hela 2000-talet är Oskar Sandström, som lade av redan som 26-åring 2006.
– Där är vi jättedåliga. Vi måste bli bättre på att få upp egna ungdomar. Vi måste ha bättre utbildade tränare, så enkelt är det. Det går inte att hålla på att köpa etablerade spelare hela tiden. De andra klubbarna har blivit mycket bättre på att scouta de här spelarna som vi har lyckats lockat till oss tidigt, säger Mårtensson.
”Sitter djupt rotat”
I samband med Sportbladets granskning av klubbarnas ekonomi sa IFK Kristianstads klubbchef Nikolas Larsson:
– Göteborgarna är helt ointresserade av RIK:s varumärke. I min värld finns det något de inte har gjort rätt där. Har man gjort det så fantastiskt på handbollsplanen måste man ställa frågan: varför tycker inte göteborgarna om RIK?
Nu vill RIK:s klubbchef Tony Larsson passa på att svara på passningen från sin skånske kollega.
– I en stor stad blir de olika idrotterna ganska nischade. I Göteborg är Frölunda och IFK Göteborg de stora varumärkena. Vår publik är de handbollsintresserade i stan. Och där är konkurrensen otroligt stor i Göteborg med tanke på alla stora, breda handbollsföreningar som finns här. Dessutom finns det ett agg mot RIK sedan gammalt då vi ”roffade” åt oss spelare under 1980- och 90-talet utan att ha en egen ungdomsverksamhet. Det sitter djupt rotat och gör att vi har svårt att locka publik. Varumärket RIK är större utanför Göteborgsregionen än i den, säger Larsson.
Men sedan 3,5 år bygger RIK nu upp en stort ungdomsverksamhet i ett eget upptagningsområde (Härlanda och Örgryte).
– Vi har fått in 450 nya barn och har i dag lag i alla åldrar utom damjuniorer. Vi har en tjänst i klubben som bara rekryterar ungdomar.
Man tänker ta upp kampen med Lugi, Ystad och Sävehof om att få fram de allra största talangerna.
– Det är det vi vill bli bäst på. Vi har samlat all vår expertis och tagit fram ett levande utbildningsdokument för hur vi ska få fram internationellt gångbara spelare. Där finns exakt detaljerat hur allt ska göras från 15 år och uppåt. Nu ska vi ta fram ett dokument för spelarna och lagen som är yngre än 15 år, säger Larsson.
Samtidigt är RIK på väg mot sin bästa säsong sedan storhetstiden tog slut 2004.
Sju av åtta lag i årets slutspel kommer från Skåne och Göteborgsregionen. Det viktigaste just nu är förstås att gå hela vägen till SM-guld men på längre sikt är det nästan lika intressant vilken region som kommer att dominera handbolls-Sverige.
– De har gjort det bra, skåningarna Men vadå? Vi är göteborgare, vi vet vad vi vill. Vi har ju det och vi ska ta tillbaka tronen, det är klart vi ska, säger Eliasson i Sävehof..