MODOS MISÄR
Modo förlorar sin fjärde raka match och rasar ner till sista plats i tabellen.
Klubben som tog SM-guld 2007 och fick en hel stad att dansa på gatorna, har gått från rekordvinster och utsålda hus till halvtomma läktare och mångmiljonförluster.
Det har gått på bara drygt två år.
Nu är misären så djup att jag inte ens tror att Peter Forsberg kan rädda laget.
När Modo förlorade hemma mot Linköping med 1–3 och Södertälje samtidigt slog Skellefteå var klubbens fall fullbordat.
Från mästarlag och Sverige-etta 2007 till elitseriejumbo hösten 2009.
Nu är det inte bara sportslig kris, utan även en ekonomisk. Så sent som i början av sommaren presenterade Modo siffror lika knallröda som matchtröjorna i årsredovisningen för 2008/09.
Klubben gick back totalt 13,2 miljoner kronor om man slår ihop föreningen och arenabolagets förluster. Det är mer än vad en del allsvenska lag har i totalbudget.
Och så sent som i veckan gick Modos nya ordförande Sven Kågevall ut och vinstvarnade redan efter nio spelade omgångar. Redan då hade en budgeterad vinst på 1,5 miljoner kronor förvandlats till en beräknad förlust på 6,5 miljoner.
Publiken sviker och hittills har Modo tappat 773 åskådare per match i snitt jämfört med i fjol – som var det sämsta hittills i Swedbank Arena. Det finns alltså inga miljoner att panikvärva för.
Det här var ju annars det som skulle bli Modos guldålder med alla hemvändare från NHL tillbaka i laget.
En strid ström gamla hjältar från de gyllene årgångarna 1973, 1974 och 1975.
Ingen stor plantskola längre
Det var i och för sig också hemvändare som Per Svartvadet, Mattias Timander och Niklas Sundström som la grunden till SM-guldet 2007.
Men nu är Sundström skadad på obestämd tid och har inte spelat en match så här långt. Veteranen Andreas Salomonsson har meddelat att hans karriär kan vara över.
Det finns heller inga stortalanger att fylla på med. I början på 90-talet var det bara att ringa juniorlaget och be dem skicka upp en ny supertalang när det behövdes.
I dag finns inte den resursen.
Modos juniorer är långt ner på rankningen i dag och klubbar som Skellefteå och Brynäs har tagit över som de stora plantskolorna.
Sedan Victor Hedman stack till NHL är det tomt i skafferiet.
Och de enda möjliga hemvändarna
– Peter Forsberg och Markus Näslund – sitter kvar på läktaren i Swedbank Arena.
Skulle båda mot alla odds välja att spela i Modo i vinter, känns det som det är för att rädda laget kvar i elitserien mer än för att vinna SM-guld.
Och Modo lyckades inte ens vinna någon match vid full tid i de tre matcher Foppa spelade med laget – trots att han dominerade isen totalt i alla tre.
Stannar länge i NHL
Problemet är att det både är tomt på talanger och på hemvändare just nu.
Henrik och Daniel Sedin skrev nyligen på nya femårskontrakt med Vancouver Canucks och backarna Tobias Enström (Atlanta) och Victor Hedman (Tampa) lär knappast spela elitseriehockey de närmaste 15 åren.
Alexander Steen (St Louis) lär återvända till Ö-vik en dag, liksom Samuel Påhlsson (Columbus) men då pratar vi också fyra, fem år framåt i tiden.
Det har skapat en helt ny situation i Modo, där allt inte är det självspelande piano det varit.
Fjolårets klubbledning och sportchefen Ecke Holmberg misslyckades totalt att anpassa sig till den nya verkligheten. Efter fiaskot i fjol rensade Modo totalt från ordförande till sportchef, men resultatet har blivit att årets start blivit ännu sämre än i fjol.
Rögle har imponerat mest
Var det ska sluta vet jag inte.
Modo har inte alls samma bredd som tidigare krislag som Frölunda och Linköping. Där visste alla att vändningen skulle komma när alla tunga namn insåg allvaret. Som jag ser det just nu handlar det bara om att överleva. Ingenting annat.
Andra raka för Frölunda efter 5–3 borta mot Rögle. Men skåningarna är starka. Faktiskt det lag som imponerat mest på mig i år med tanke på förutsättningarna.
Challe Berglunds Timrå förlorade knappt igen. Det blev 2–3 hemma mot Djurgården. Timrå är näst sist nu och bara före Västernorrlands-kollegorna i Modo på målskillnad.
Dagens krislän i hockey-Sverige.