Nu kan Bolt mäta sig med Ali och Jordan
Wennerholm: Bolt tillhör en annan dimension
PEKING. Går det att låta bli att älska en idrottsman som Usain Bolt?
Nästan uträknad inför VM här i Peking.
Och utmanad av sin karriärs kanske starkaste motståndare i säsongens överlägsna sprintkung Justin Gatlin.
Då går han bara in och gör som vanligt – tar dubbla guld och knäcker allt motstånd.
Guld på både 100 och 200 meter här i Peking. Igen.
Efter att ha knäckt Justin Gatlin med en enda hundradel på 100 meter, undrade alla hur det skulle gå på 200.
Svaret:
Utklassning.
Justin Gatlin var slagen redan innan han kom ur startblocken och Bolt ledde från start till mål. Han vann med 19 hundradelar till slut – 19,55 mot 19,74. En evighet på 200 meter.
Jag vill inte kalla det bragd.
Det känns nästan för futtigt. Det Bolt gör är något större än så.
En bragd är att göra det oväntade vid ett tillfälle och överträffa alla förväntningar. En engångsgrej.
Känd över hela världen
Usain Bolt gör det gång på gång och inte ens i Sverige går det att dela ut bragdguld till samma person hur många gånger som helst. Men man kan ju undra hur det sett ut om Usain Bolt varit svensk. Och längdskidåkare. Då hade han förmodligen haft tio raka bragdguld.
Men Usain Bolt har en förmåga att lyfta sig och alltid vara bäst när det gäller. Gång på gång på gång. Och aldrig, aldrig bli mätt på framgång. Det som brukar vara det största hotet mot unga stjärnor som plötsligt badar i pengar.
Låt oss istället kalla det storhet. Det är ett bättre ord. En annan dimension som gör Usain Bolt till en av de största idrottarna genom alla tider. En som kan mäta sig med namn som Muhammad Ali och Michael Jordan. Två av de största alla kategorier.
Jag placerar honom där. De som bara har en nivå. Den absolut högsta. De som aldrig tröttnar på framgång. De som aldrig blir riktigt mätta, hur stora de än blir och hur mycket pengar de än tjänar.
Usain Bolt skulle lätt kunna leka Joakim von Anka i poolen till sin stora villa i utkanten av Kingston på Jamaica. Resten av sitt liv. Bada i pengar. Han är världens bäst betalde friidrottare genom tiderna. Ja, en av de bäst betalda idrottarna i hela världen. Han drar in 20 miljoner dollar, nästan 190 miljoner kronor, bara via sina sponsorkontrakt varje år.
Det har han gjort i flera år nu och förmögenheten har bara vuxit.
Han är känd över hela världen.
Det han får in via sitt själva tävlande är som att spotta i Nilen. Det har noll betydelse i den totala budgeten. Så ser friidrotten ut i dag. Prispengar är peanuts. Sponsorer är allt.
Samtidigt har Usain Bolt också varit nära att försvinna in i historien.
Han har alltid gillat det ljuva livet, ljumma nätter och sena partyn. Hans år i Diamond League är fulla av sådana historier. Seger på kvällen, party till morgontimmarna och så en transport direkt till flyget och nästa tävling.
Det var den unge Bolt.
Livet lekte, livet var en fest och rekorden haglade in.
Bolt gjorde tvärtom
Men så slog det tillbaka. Skador och sämre resultat. Ett läge då det är lätt att lägga av och leva på gamla meriter. Men Usain Bolt gjorde tvärtom, tog tag i sitt liv och är tillbaka igen. Precis som Muhammad Ali tvingades göra så många gånger. Som Michael Jordan gjorde en hel karriär.
Nu är Usain Bolt VM-kung för fjärde gången i rad, trots att det här skulle bli fuskaren Justin Gatlins VM. Amerikanen som inte hade förlorat ett enda lopp på 100 och 200 meter sedan 2013 när han klev av flygplanet här i Peking. Han som var överlägset bäst i världen i år.
Jag tyckte nästan synd om honom där han satt på presskonferensen i går.
Han försökte skämta, hålla god min, men ögonen sa något annat. Det var här var hans chans att spöa Bolt och ta över herraväldet.
Hans chans att få någon form av upprättelse efter sitt solkiga dopningsförflutna. Nu försvann den chansen lika snabbt som svalorna flyger här inne i Fågelboet i Peking.
Riktiga svalor, alltså, i ständig jakt på insekter. Det kallas inte Fågelbo utan en anledning.
Sedan kan ju alla se att Usain Bolt satt sin egen rubrik på sin senaste seger här i Sportbladet. Han hade absolut ingen anledningen till det. Men han glömmer inte en lång tradition, en lång vänskap och ett långt samarbeta, speciellt med fotografen Jimmy Wixtröm. Det går inte att bli mer jordnära.
Men låt oss inte glömma svenskarna tidigare denna gyllene torsdag i Peking,
Både Khaddi Sagnia och Erica Jarder till final i damernas längd.
Final redan på fredagskvällen lokal tid.
Och sedan tårarna i damernas höjd, där både Erika Kinsey och Sofie Skoog missade en finalplats med några centimeter.
Erika Kinsey grät floder och orkade inte svara på några frågor efteråt.
Det är kanske sådana saker hon måste lära sig att kontrollera om den gamla supertalangen ska kunna bli en världsstjärna till slut.