Varningen till svenska stjärnorna under OS

Uppdaterad 2022-02-25 | Publicerad 2022-02-18

Idrottare, journalister och förläggare har försvunnit efter att ha kritiserat Kina.

Nu varnas de svenska atleterna under OS i Peking.

– Kina verkar inte dra sig för att kidnappa varken utländska medborgare eller kända idrottare, säger Angela Gui, dotter till fängslade Gui Minhai.

OS i Peking har varit utmanande på många sätt med stenhårda coronaregler, dagliga tester och aktiva som tvingats till karantän.

Men det är inte bara coronavirusets ständiga närvaro som skapar oro under spelen. De svenska atleterna har varnats från flera håll för att uttala sig kritisk mot den kinesiska regimen. Riskerna har fått flera av dem att avvakta med att uttala kritik mot Kina medan de varit på plats i landet.

– Bristen på yttrandefrihet är ett stort problem i Kina. Det är klart att det är upp till enskilda idrottare vad de vill säga om mänskliga rättigheter. Men där finns också en avvägning vad gäller deras egen säkerhet. Generellt bör internationella idrottare vara medvetna om att det kan vara farligt att kritisera staten Kina, speciellt i Kina, säger Maja Åberg på Amnesty.

Vad kan hända om man kritiserar Kina?  

– Jag tror att det beror helt på vad man säger och hur uppmärksammat det blir av staten Kina. Men det kan ha ett högt pris och resultera i olika former av utfrysning och repressalier. Detsamma gäller för journalister och andra som kritiserar Kina.

Angela Gui.

Försvann under en semesterresa

Det finns en person som är väl medveten om vilka konsekvenser det kan få att kritisera den kinesiska staten. 

Angela Gui är dotter till svenske förläggaren Gui Minhai. Han drev en bokhandel i Hongkong och gav ut satiriska och kritiska böcker riktade mot det kinesiska styret.

2015 försvann Gui under en semesterresa i Thailand. I samma veva gick ytterligare fyra kollegor till honom upp i rök.

För Angela Gui var det början på en lång resa av många frågor, men få svar. Hon blev en ofrivillig aktivist och för en kamp för pappans frihet.

Tre månader efter försvinnandet dök Gui Minhai upp på den kinesiska statstelevisionen CCTV. Han sa bland att han frivilligt överlämnat sig till polisen på grund av sin inblandning i en påstådd trafikolycka 2004.

Då var Angela Gui redan övertygad om att pappan blivit kidnappad av kinesiska agenter och att han tvingats erkänna brott han inte begått.

Ingen känd rättegång har hållits, men förläggaren fick ändå avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff innan han släpptes hösten 2017. 

Det dröjde dock inte länge förrän Gui Minhai greps igen anklagad för nya brott. I februari 2020 dömdes han till tio års fängelse för att ha lämnat ut hemlig information till främmande makt. 

Sedan dess har informationen varit knapphändig.

– Vi vet nästan ingenting om hur pappas situation ser ut just nu eftersom kinesiska myndigheter vägrar ge UD någon information eller möjlighet till kontakt. UD har inte ens fått ta del av domen, säger Angela Gui till Sportbladet.

”Kan straffas”

Hon var 21 år när hennes pappa försvann och har nu hunnit bli 27. Amnesty har länge engagerat sig i fallet och så sent som i slutet av januari skrev drygt 20 svenska publicister och författare ett öppet brev till Kinas nya ambassadör i Sverige där de kräver att Gui Minhai släpps fri och att ambassadören ska respektera yttrandefriheten.

Pressfriheten i Kina är begränsad och har de senaste åren stramats åt hårdare. I Hongkong har nästa alla oberoende medier tvingats stänga ner.

– Det blir allt vanligare att journalister och vanliga medborgare som skriver eller uttrycker sig om känsliga ämnen utsätts för trakasserier, hot, och ”försvinnanden”. Förra året och året dessförinnan utvisade Kina minst 20 utländska journalister, vilket gjort det svårare för de som är kvar att göra sitt jobb, säger Angela Gui.

Precis som Amnesty skickar hon en varning till svenska idrottare inför OS. 

– Eftersom kinesiska myndigheter förra veckan sa att idrottare som uttalar sig kritiskt kan komma att straffas för det så tror jag att det kan vara bra att vara försiktig om man ska åka till Kina. Som vi har sett i till exempel min pappas fall, och nu senast med tennisspelaren Peng Shuai, så verkar Kina inte dra sig för att kidnappa varken utländska medborgare eller kända idrottare.

Peng Shuai.

Tennisspelaren försvann

Peng Shuai, som försvann i höstas efter att ha skrivit på sociala medier att hon utnyttjats sexuellt av en före detta kinesisk toppolitiker, är ett exempel. Chen Qiushi är ett annat. Journalisten försvann efter att ha rest till Wuhan i januari 2020 för att rapportera från coronavirusets epicentrum. 

Qiushi var borta i 600 dagar innan han dök upp i en Youtube-video och på sociala medier. 

”Jag har upplevt mycket. En del kan jag prata om, annat inte. Jag tror ni förstår.”, skrev han på Twitter. 

Den svenska OS-atleterna är medvetna om problemen. Hela truppen har gått en utbildning med Civil Right Defenders inför avresan till Peking. Även där har rådet varit att inte ta alltför stark politisk ställning. 

– Vi håller yttrandefriheten allra främst. Alla har rätt att säga vad de tycker. Men vi har informerat dem om de regler som IOK har och det finns områden där man ska vara försiktig med politiska budskap, säger SOK:s presschef Lars Markusson.

”Kan inte ha tänkt på mänskliga rättigheter”

Kritiken mot att Kina fått OS har varit, och är, stor. Det är inte bara yttrande- och pressfriheten i landet som är problematiskt. Förföljelsen av den muslimska minoriteten uigurer som kulminerat i att uppemot en miljon uigurer satts i tortyrliknande interneringsläger lyfts fram som den kanske mest akuta frågan.

– Med tanke på att IOK valde Kina kan dom inte ha tänkt på mänskliga rättigheter. Man riskerar att det blir så kallad sportswashing. Kina utnyttjar den olympiska glansen för att visa en fin bild i stället för att fokuset ligger på de enorma människorättsproblem som Kina skulle behöva komma till rätta med, säger Maja Åberg.

Även Angela Gui är starkt kritisk till att Kina fått OS. Men hon hoppas också att det kan leda till något bättre.

– IOK:s nuvarande process för att välja ut värdländer är beskaffad på ett sätt som premierar auktoritära regimer med intresse i att mörklägga sina människorättsbrott och tysta sina offer, så det är i sig inte förvånande att IOK valt Peking och sedermera skjutit ifrån sig all kritik. Men jag tror att försöken att kontrollera narrativet från både Kinas och IOK:s sida snarare får båda att framstå i sämre dager. Förhoppningsvis leder det till att situationen i Kina tas på större allvar, säger hon.

Så fungerar Aftonbladets samarbete med Amnesty kring medaljens baksida:
Aftonbladet vill under 2022 lyfta problematik med sportswashing, mänskliga rättigheter samt press- och yttrandefrihet kopplat till idrottsevenemang för att förklara och berätta vad som händer bortom medaljer och idrottens miljardrullning.
I det arbetet har vi valt att samarbeta med Amnesty. Aftonbladet är i samarbetet oberoende och styr helt själva vad som publiceras och vilken journalistik vi gör.  Vi tar hjälp av Amnesty som sakkunniga och rådgivande i vissa delar av reportageserien för att ge våra läsare en så bra bild som möjligt kring problematiken.