Rädslan: ”På väg mot en inomhussport”
Publicerad 2022-11-04
Fem tävlingar har redan ställts in och fler är i farozonen.
Klimatförändringarna drabbar de alpina grenarna hårt – så hårt att åkarna oroar sig för sportens framtid.
– Det är jättehemskt, är det en inomhussport vi är på väg mot?, säger Hilma Lövblom.
Den alpina säsongen är igång, men bara en av de sex första tävlingarna har kunnat genomföras. Damernas storslalompremiär i Sölden ställdes in i sista stund på grund av dåligt väder, medan herrarnas- och damernas fartpremiär i Zermatt-Cervina aldrig var nära att kunna genomföras på grund av snöbrist.
Samma sak hotar nu även parallelltävlingen i österrikiska Lech nästa helg.
– Man märker verkligen av klimatförändringarna i vår sport. Det är ganska tufft. Vi är väldigt beroende av att det är vinter och det är ingen självklarhet. Som tävlingarna ser ut nu, som inför Lech, du ska få se... säger Hector och visar en bild på tävlingsbacken utan tillstymmelse till snö innan hon fortsätter:
– Det känns långt bort. Det var 13 grader varmt där igår (i måndags). Det är väldigt tråkigt och man måste ha en plan A, B och C om det kommer snö, för de kan göra snö rätt fort.
Talangen Hilma Lövblom är också orolig för sportens framtid.
– Sölden fick knappt upp backen förrän precis innan och när vi var nere från backen var det 17 grader varmt. Så ska det inte vara. Jag har inte varit med så länge, men bara under min korta tid har det hänt mycket på glaciärerna. Det är mycket sten och inte bra. Det är faktiskt jättehemskt, säger hon och fortsätter:
– Är det en inomhussport vi är på väg mot? Eller kommer man behöva lägga första världscupen på andra sidan jordklotet? Det är väldigt oroande och jag hoppas att det inte fortsätter på det här sättet. Hela världen måste vakna upp.
”En ständig jakt på snö”
Ökade energipriser gör också att många skidanläggningar inte har råd att producera snö eller hålla igång sina liftsystem.
Och det är inte bara nere i Europa som klimatförändringarna märks av.
– Vi har varit på de här glaciärerna i så många år och man ser stor skillnad, liftar som inte är öppna nu som var öppna för 3-4 år sedan. Det är en ständig jakt på snö. Det ser man här också. Storklinten och Kåbdalis har gjort ett fantastiskt jobb, men hade det inte varit sparad snö hade det inte varit möjligt att åka i Sverige nu och det har det ju alltid varit, säger Anna Swenn-Larsson som är väl medveten om åkarnas del i det hela.
– Det är svårt. Vi måste flyga. Det är klart man kan åka tåg, men då tar det ju tre dygn och vill man vara på den här nivån går det inte. Man får göra det man kan hemma och när man är ute, men det är svårt.
Utmaningen att hitta träningsmöjligheter på snö under sommarhalvåret blir allt större för landslagsåkarna. De svenska damerna tvingades åka hela vägen till Argentina i jakten på snö och Kristoffer Jakobsen var i princip den enda herråkare på hela världscupcirkusen som stannade i Europa.
– De andra har varit så oroliga för hur snölaget sett ut så de har inte vågat stanna i Europa, men det var inte så dåligt som folk har trott och som det såg ut innan, säger Jakobsen som dock fick tillgång till den enda glaciären med snö.
– I somras fanns det i stort sett en glaciär att träna på och det var i Saas-Fee. Vi hade förmånen att kunna vara där eftersom vi lagt mycket tid och energi där genom åren. Hade vi inte gjort det hade vi kanske också blivit utestängda och då hade det inte funnits något ställe att köra på utomhus och då var inomhus alternativet. Det tror vi inte är hållbart, säger herrchefen Fredrik Kingstad.
”Måste påverka Fis”
Även återväxten inom den alpina skidåkningen påverkas av de senaste årens klimatförändringar.
– Vi har haft bra träning här i november, men vi ser tyvärr nu att det är lite varmt och vi kan inte dra den nyttan som vi skulle kunna göra. Nu blir träningen även begränsad för gymnasieskolorna i november. De bästa får möjligheten, men inte bredden. Det är väldigt illa att de yngre blir utestängda från volymträningen och uppbyggnadsperioden i karriären, säger Kingstad.
Svenska skidförbundet har ett förslag som de hoppas att internationella skidförbundet, Fis, ska lyssna till. Speciellt efter den här starten på säsongen där flera tävlingar ställs in.
– Vi måste titta på hur vi kan vända på årshjulet. Vi vill åka mer skidor på våren. I april och maj och juni är det åkbart i vårt land och nere i Europa så det skulle vara följt möjligt. Där måste vi påverka Fis. Det som hände i Sölden, visst det blev ett race, men till vilket pris? Det sparas snö och läggs enorma nästa orimliga resurser. Nu är det stor osäkerhet i Lech och Zermatt-Cervina kan ha varit ett vannsinnesprojekt, att man ens försöker lägga ett störtlopp den perioden. Det gör att vi tror att det kan bli en förändring, att man förskjuter säsongen. Då kan vi dra nytta att vi är ett land i Skandinavien dit kylan kommer förr eller senare, säger Kingstad.
14 Tage vor dem geplanten Weltcup-Rennen in Zürs sieht die Piste nicht allzu gut aus. VN-Bild von heute.