Maximiliam Jonsson – Sveriges okända handbolls-vagabond
Spelat i 18 klubbar i 10 länder och möter nu världens bästa
Publicerad 2023-10-29
Han har vunnit asiatiska Champions League, erbjudits stora pengar för att spela i Qatars landslag och spelat i 18 klubbar i 10 olika länder.
På söndag ställs han mot PSG och Nikola Karabatic i den franska ligan.
Möt handbolls-Sveriges största vagabond som gått under radarn i snart 15 år.
– Min resa som handbollsspelare har varit ovärderlig och helt otrolig, säger Maximiliam Jonsson.
I torsdags spelade PSG med Nikola Karabatic, tidernas bästa spelare mot tre svenskar: Eric Johansson, Karl Wallinius och Niclas Ekberg.
En trio som tagit den ”vanliga” vägen för att nå hit och möta lag som PSG och Füchse Berlin med spelare som Karabatic respektive Mathias Gidsel, världens kanske bäste spelare de senaste två åren: tidigt identifierad som jättetalang, ungdomslandslagsspelare, dominant i handbollsligan, a-landslagsdebut, utlandsproffs, mästerskap och sedan till superklubben Kiel i Tyskland.
Men på söndagen ställs PSG och Karabatic mot en svensk som tagit en helt annan väg för att spela mot några av världens bästa lag och spelare i höst.
Stockholmaren och högernian Maximiliam Jonsson lämnade ett Djurgården på dekis i handbollsallsvenskan för IFK Trelleborg 2008 som 18-åring.
Trelleborg åkte ur direkt och Jonsson sökte sig till lilla Anderstorp i den svenska andraligan.
Efter en säsong i de djupa, småländska skogarna, där Jonsson gjorde en hel del mål, lämnade han Sverige och inledde en lika osannolik som brokig resa och karriär som gått mer eller mindre helt under radarn för de handbollsintresserade i Sverige.
”Jag är lite skygg av mig”
”Han bara försvann”, som en gammal lagkamrat från en av stockholmsklubbarna uttrycker det.
34-åringen är svensk handbolls största vagabond. Jonsson har spelat i hela 18 elitklubbar i 10 olika länder: Sverige, Norge, Island, Qatar, Förenade Arabemiraten, Frankrike, Tyskland, Tjeckien, Saudiarabien och Portugal.
Han har spelat i asiatiska Champions League tre gånger och vunnit turneringen vid ett tillfälle. Han har lirat ihop med stjärnor som Rafael Capote, Ali Zein, Danijel Saric, Philipp Weber och Kristian Kjelling och mött legendarer som Ivano Balic.
Tätt inpå den här säsongen skrev Jonsson på för franska Chambery, som slutade fyra i världens näst bästa liga förra säsongen, sedan han lämnat portugisiska ligatian Povoa i våras.
Äntligen hade han nått en av de europeiska toppligorna efter flera säsonger i de franska och tyska andraligorna några år tillbaka.
Det är därför Jonsson ställs mot PSG i ligan på söndagen och bara för ett par veckor sedan mötte han tyska ligaledarna Füchse Berlin, med dansken Gidsel i spetsen, i European League.
Det krävdes ett smärre detektivarbete innan vi till slut fick tag i Jonsson.
– Jag är lite skygg av mig (skratt). Jag håller inte på med sociala medier och sånt, säger han på telefon nerifrån Frankrike.
Varför har det då blivit så många olika flyttar, med nya klubbar och ligor nästan varje säsong, ibland mitt i säsongen också, under så många år?
– Är man vänsterhänt högernia och beredd att flytta på sig för nya äventyr finns det hela tiden möjligheter, inte minst mitt i säsongen. Handbollen är på det sättet inte jämställd, säger han med ett skratt.
Ångrar första flytten till Qatar
Finns det något val du ångrar?
– När man tittar tillbaka hade man kanske gjort ett gäng saker annorlunda. Men det har varit en bra resa om man säger så.
Har det legat dig i fatet, tror du, att du hoppat runt så mycket och klubbar inte har kunnat lita på att du ska stanna?
– Jag var toppskytt i norska ligan när jag spelade i Nøtterøy. Då (vintern 2011/12) hade jag intresse från åtta olika lag i Bundesliga till säsongen därpå. När jag sedan drog till Qatar på våren försvann alla erbjudanden förutom Hildesheim som sedan hann åka ur innan jag kom dit. Hade jag vetat det hade jag inte dragit till Qatar utan stannat säsongen ut i Norge och sedan gått till Bundesliga.
Han fortsätter:
– Jag trodde inte att det skulle påverka att jag drog till Qatar på våren där. Men jag hamnade i den kategori spelare som tagit turer i Mellanöstern, spelar i en gärdsgårdsliga (Zweite Bundesliga), har flyttat mycket på sig och saknar landslagserfarenhet. För klubbar i högsta ligorna i Tyskland och Frankrike lyser det röd flagg vid namnet på den kategorin spelare.
Jonssons vägar har faktiskt korsats med Niclas Ekbergs en gång. Våren 2008, innan han tog steget till Trelleborg, spelade han fyra ungdomslandskamper i mars med bland annat Ekberg. Andra välbekanta namn i det landslaget var Mikael Appelgren och Jonathan Stenbäcken.
– Jag hamnade utanför alla landslagsdiskussioner när jag drog till Qatar.
Men du måste ha fått ut mycket av din karriär ändå med olika kulturer och språk? Du har tjänat bra med pengar och spelat med stora spelare?
– Säg så här: du kan droppa mig i vilket handbollslag som helst världen över och jag kommer anpassa mig inom ett par veckor (skratt). Jag kan spela med vem som helst och vilken typ av handboll som helst. Inga problem.
Pratar flera språk
– Jag har lärt mig extremt mycket från olika människor och kulturer. Jag har träffat otroligt intressanta människor och varit med om fantastiska upplevelser. Min resa som handbollsspelare har varit ovärderlig och helt otrolig. Jag är extremt lyckligt lottad som haft den här typen av resa och karriär.
Har du lärt dig några språk eller klarat dig på engelska hela tiden?
– Jag är flytande på svenska, norska, tyska, engelska och franska. Och så pratar jag väldigt grundläggande portugisiska, tjeckiska och isländska.
Hur skulle du beskriva dig som handbollsspelare?
– Jag är 195 centimeter lång och väger 110 kilo. Så jag är en stor pojk. Jag är väldigt explosiv och en tvåvägsspelare, genombrottsspelare och skytt. jag spelar mycket med kanten och linjen.
Du låter rätt komplett?
– Det är det som är grejen, att jag har många års erfarenhet och har fått jobba på de olika delarna i många år och har lärt mig mycket av olika tränare. Så min handbolls-IQ är mycket bättre nu än förut. Jag var inte komplett när jag var yngre, utan en helt annan spelare.
Har inte gett upp landslagsdrömmen
Jansson säger vid ett flertal tillfällen under intervjun att den stora drömmen alltid varit att spela i Champions League och göra mästerskap för Sverige.
Har du gett upp drömmen om landslaget nu när du är 34 år gammal?
– Morten Olsen slog ju igenom sent i det danska landslaget och gjorde det bra, så det finns väl alla möjligheter. Nu har vi bra högernior i landslaget. Men hoppet är det sista som överger en. Jag har absolut ambitioner att vara med där. Ringer de så kommer jag (skratt).
Han har faktiskt tackat nej till landslaget – det qatariska. När Qatar, med hjälp av aldrig tidigare skådade sedelbuntar i landslagssammanhang, värvade ihop ett landslag inför sitt hemma-VM 2015, där man sedan gick hela vägen till final, fick Jonsson frågan när han våren 2012 spelade för Al Ahli.
– Jag hade erbjudandet. Men jag tackade nej för jag skulle åka och spela i Bundesliga. Man var tvungen att spela kvar i i den qatariska ligan i tre år om man skulle vara med i landslaget.
”Min fru älskar äventyr”
Tror du att du kommer att spela i Sverige igen?
– Vi får se vart det bär av. Jag håller alltid alla dörrar öppna. Men jag hoppas jag stannar på den här nivån resten av karriären. Jag känner att jag är bättre än någonsin och kan prestera på en bättre nivå än tidigare. Jag har vuxit väldigt mycket som människa under de här åren. Jag spelar bättre med laget och hjälper kollektivet på en annan nivå än tidigare.
Har du någon drömliga kvar att spela i?
– Champions League. Det är dit jag vill, helst med Chambery. Det är ett otroligt fint gäng här.
Hur många år till har du i dig som spelare tror du?
– Het ärligt känner jag mig fräschare och tycker att det är roligare med handboll än någonsin Jag har många år kvar, minst fem.
Som så ofta tidigare har han bara ett avtal på ett år med Chambery.
Är det lika lätt att kuska runt nu sedan du skaffat familj?
– Nej, det är mycket svårare med barn. Men min fru var volleybollproffs i Frankrike så hon är extremt förstående och är en underbar stöttepelare på den här resan. Utan henne hade det här inte gått. Hon älskar äventyr och det gör våra tvillingdöttrar också.
Jonsson funderar på att stanna kvar inom handbollen när spelarkarriären är över.
– Jag har ett extremt stort nätverk och de senaste åren har jag hjälpt många kompisar att hitta kontrakt på nya ställen. Det kan bli att jag gör det i framtiden. Eller kanske man blir tränare, säger han.
Maximiliam Jonsson om...
...bäste spelaren han spelat med?
– Rafael Capote. Målvakt: Danijel Saric.
...bäste tränaren han haft?
– Eric Mathé som jag har nu i Chambery. En otrolig tränare.
...bästa laget han spelat i?
– Chambery, som jag spelar i nu. Eller Al Duhail med Capote och Saric.
...största karaktären han spelat med?
– Grossas, en försvarsspelare från Litauen som jag spelade med i Istres. Han var en grizzlybjörn på 188 cenitmeter och 135 kilo. Den mest fantastiska människa du kan träffa utanför planen men på planen var han den farligaste.
...var han trivts bäst:
– Portugal är nummer ett. Jag älskade det landet. Frankrike är tvåa. Island var helt fantastiskt men vädret är så kasst att det inte går att bo där.