Alfelt: De har gjort något bra

MALMÖ. ”Här finns mitt hjärta. Här finns min historia. Här finns mitt spel. Ta det vidare.”

Oups! Vilken uppmaning. Vilken utmaning. Ta Zlatans spel vidare!

Tuff uppgift – men rosengårdarna har åtminstone bjudits på möjligheterna.

Av Zlatan och ett – som det brukar heta – stort skoföretag men som vi lika gärna kan kalla vid sitt rätta namn: Nike.

På många vis var invigningen av den redan ett och ett halvt år gamla Zlatan court ett småvidrigt kommersiellt jippo helt på skoföretagets villkor. Några få mediarepresentanter handplockades för att intervjua superstjärnan i ett begränsat antal minuter. Alla frågor skulle visst skickas in för godkännande i förväg. Det påstås dessutom att man var tvungen att fråga om ljusanläggningen som blev sista finputsningen av courten och som Zlatan tände med att symboliskt trycka ihop två stora kontakter.

Tillrättalagt så att en seriöst arbetande journalist antingen borde äska total tystnad, kräva bojkott, rota efter skor sydda av barn eller bara hitta en hög häst att sätta sig på.

Jag bryr mig faktiskt inte alls om det eventuellt negativa.

Bra oavsett vem som tjänar på det

Nike och Zlatan Ibrahimovic har oavsett vem som tjänar på det gjort något riktigt bra. Man har gjort det enklare för barn att utöva spontanfotboll under goda förutsättningar. Precis det som svensk fotboll behöver och mår bra av. Spelar man fotboll spontant gör man det för att man vill ha kul och Zlatans första svar på hur man ska bli bra var just att ha roligt.

Nike kan vinna någon knapp promille marknadsandel, vilket i och för sig ändå betyder en hel del pengar.

Zlatan kan knappast bli mer populär än han redan är i större delen av Rosengård, Malmö och Sverige. Han blir heller inte rikare för att han ger namn åt en five-a-side-plan med underlag av nedmalda sulor från gamla fotbollsskor. För hans del handlar det om att bjuda på förutsättningar han själv inte hade under sin uppväxt och det tycker jag är vackert. Om Rosengård är ett problemområde är det för att politiker inte skapat tillräcklig framtidstro för stadsdelens invånare. Då blir förebilder viktiga och Zlatan Ibrahimovic är en positiv förebild vad än de märkligt många Zlatanhatare som dyker upp med jämna mellanrum tycker.

Knappast någon hysteri

TV4 fick längsta intervjun i går och puffade naturligtvis som om det var något sensationellt samtidigt som man flera gånger om hävdade att det var hysteri på Cronmans väg. Hysteriskt var det inte bland de några tusen som väntade. Mer spontan uppsluppenhet och otålighet över att stjärnan dröjde ungefär som rockstjärnor brukar låta sina fans vänta lite för att kittla förväntningarna.

I tv-intervjun var Zlatan som han är när han är som bäst i såna situationer. Charmig och eftertänksam med intelligenta och roliga svar om vart annat. Svar som kan misstolkas bara av dem som vill ta varje bokstav ur sitt skämtsamt framförda sammanhang.

Han vill fortfarande bli ansedd som världens bäste fotbollsspelare och han vet att han har kapacitet för att bli det – men Zlatan undvek att svara kaxigt på frågan. ”Andra får bedöma”, sa han som så ofta besvarat frågor om hans spel med motfrågan om intervjuaren någonsin spelat på samma höga nivå.

Jag har länge varit övertygad om att Zlatan Ibrahimovic blir den bäste. Han kan vara det redan den här säsongen men för att bli definitivt erkänd krävs en toppinsats rakt igenom ett stort internationellt slutspel. Vilket är lättare för en stjärna i Brasilien, Italien, Tyskland, Frankrike eller England. Zlatan är Zlatan i ett litet land.

I går var han störst i Malmö. Tog ett stort defensivt ansvar i 20-minutersmatchen med två ungdomslag med respektlöst lir som kunde ha fått Lasse Lagerbäck att svimma av förfäran över underordnad organisation. Sulfinter, klacksparkar, direktskott bakom stödjebenet och tunnlar.

Joga bonito kallar Nike det. Visst fasen var det vacker fotboll. Som fotboll alltid blir när det är så roligt att spela som Zlatan vill att det ska vara.