Niva: Han visar hur mycket han betyder
Inför matchen hade vi mest pratat om stjärnorna som skulle saknas, och hur mycket det skulle märkas.
Överdrivet?
Inte för laget som kunde sätta in en av dem och dra nytta av skillnaden.
Det är lätt att utgå ifrån att det var en match före den där extra långa rökpausen, och en helt annan på andra sidan.
På sitt sätt var det säkert så, men mer än något annat var det här ett derby utan Henok Goitom på planen och ett helt annat med honom på plats.
Skillnaden märktes tydligt redan under de få minuter han hann spela innan pausvilan. Alm coachade, och AIK lutade över mot ett 4-4-2. Goitom pekade, dirigerade och manövrerade, och där de tidigare inte skapat ett endaste dyft i öppet spel hittade de plötsligt både spelutrymme och möjligheter.
I andra sammanhang heter det att träningarna börjar när Zlatan kommer. Här handlade det om att anfallsspelet inleddes först när Henok gjorde entré.
Vinner aldrig själv
En enda spelare vinner aldrig en match på egen hand, men en enda spelare kan faktiskt förändra en matchbild. Snarare än att låta sig trängas ut mot kanterna kunde nu AIK förflytta spelet till zoner där de hotade, där de gjorde skada.
Istället för att vara ett derby som kretsade kring vilka som saknades blev det en match som präglades av de som faktiskt var med. Den formidable dynamon Ebenezer Ofori hade någonstans att göra av bollen efter sina erövringar – de som man nästan fick lov att räkna i dussintal – Brustad, Blomberg och Bangura hade någon som visade vägen för deras löpningar.
Ledningsmålet funkar fint som praktisk illustration, i synnerhet eftersom det i praktiken också var segermålet.
Hammarby sökte de snabba och raka bollarna bakom motståndarnas backlinje, men fick inte ihop mer än några tillstymmelser och embryon. En varnad och lite feberblek Johan Persson orkade inte hålla uppe mittfältet, utan trycktes längre och längre tillbaka av Dimitriadis och den outtröttlige Ofori.
– Vi behandlade bollen som om den vore ett eldklot, kommenterade Nanne Bergstrand, och så kan det också kännas att spela derby.
Hade Kennedy Bakircioglu kunnat bidra med sin högerfot, sin passningsblick och sin speltrygghet hade han givetvis gjort skillnad, men så som matchbilden färgades var nu ett 0-0-resultat det bästa de grönvita kunde hoppas på.
Det kom aldrig någon framflyttning, aldrig någon forcering.
Kändes inte hotade
AIK kändes överhuvudtaget aldrig hotade, och när Ofori återigen bröt sig igenom och Noah Sonko Sundberg från Johanneshov stötte in 2-0-bollen var matchen definitivt över.
Någonstans i infernojublet fanns några särskilda knattar i AIK-tröjor.
Matchen föregicks av ett hemmatifo under parollen ”När allt kommer omkring betyder resten ingenting”. Det anspelade på AIK:s mästarår, men fungerade nästan ännu bättre som hyllning till en väldig målvakt som inte finns med oss längre.
Före avspark applåderade fyra läktare unisont åt de influgna hedersgästerna från Kroatien – Hammarby-sidan stämde värdigt in – och i den 27:e spelminuten gjorde de det igen.
”Zauvijek u nasim srcima”, stod det på banderollen. För alltid i våra hjärtan.
Alldeles oavsett resultat är jag övertygad om att Ivan Turinas familj hade en väldigt fin upplevelse ikväll, något de kan hitta kraft i och ta med sig vidare framåt.
Och när allting kommer omkring betyder resten ingenting.