Vi får nog inte se Krajnc boxas igen

BRAUNSCHWEIG

Slutet för en av våra största boxare genom tiderna kom plötsligt - men jag kan inte säga att det kom oväntat.

Före fredag klockan 17 hade jag inte trott annat än att Armand Krajnc skulle boxa sig fram till en ny VM-match. Men hans sätt att resonera efter invägningen i Salzgitters stålverk andades en oroväckande uppgivenhet.

Då sa han det egentligen bäst själv: "Det som är farligt i en comebackfight är inte att jag är dålig men att jag inte kan hitta rätt inställning."

Och jag skrev: "Den som har varit med uppe i den absoluta världseliten har en svår uppgift när han måste koncentrera sig på så kallade brödmatcher igen. De som försörjer honom mellan de stora fighterna."

Vad vi såg i går var en okoncentrerad boxare som innerst inne förmodligen mest har funderat på om det är vettigt att leva ett liv som innebär nio veckors hård träning i ett främmande land medan snart ettåriga dottern växer upp hemma i Malmö.

Kontakten med familjen har skötts med telefon och ryckiga bilder via en webbkamera och den bärbara datorn på hotellrummet. När man tvingas att starta om efter fallet från de stora höjderna måste ett sånt familjeliv för en person som är så familjekär som Armand Krajnc är vara rena tortyren.

I mitt yrke ska man vara objektiv och analytisk intill en obducents kyla men när man följer idrottsmän år efter år skapas naturligtvis relationer. Vissa bra. Andra dåliga. Armand Krajnc har - med sin ärlighet, sin spontanitet och sin enorma yrkesskicklighet - berört mig mer än någon annan de senaste fem-sex åren.

Styrkan var försvunnen

Det var en tragedi att se honom börja att resa sig och sen bestämma sig för att strunta i det. Han bestämde sig för att nu får det vara nog. Jag kan ändå inte motivera mig tillräckligt för att vända den här fighten också.

Det som varit hans styrka. Att tända till och slå, slå, slå trots att armarna värkt av pumpande mjölksyra fanns inte längre.

Armand Krajnc som mitt under matcher kunde motivera sig att stå upp efter en ruggig uppercut genom att framkalla bilder av lyxbilar han ville äga eller hus han skulle kunna köpa till sin älskade familj hade inte längre några bilder att ta till.

Jag frågade honom i fredags om han kände sig likgiltig inför matchen. Han svarade att han borde svara nej men att han inte kunde svara så. Efter matchen i går använde hans tränare Torsten Schmitz exakt samma ord för att förklara varför Armand förlorade.

Man kan inte vara likgilltig

Man kan inte vara likgiltig när man boxas. Då förlorar man. Man måste känna lust och vilja. Man måste tro att varje jobbig minut i träningslokalen är motiverad eftersom alla dessa minuter tillsammans ska göra en till världens bäste boxare genom tiderna.

När den lusten försvinner är man förpassad till försörjningsboxarnas stora skara. De som åker runt och vinner någon match men förlorar så många fler.

Armand Krajnc har alltid sagt att han aldrig ska bli en sån.

Jag tror honom - och därför tror jag att vi aldrig mer får se honom i ringen igen.

Stefan Alfelt