Alfelt: Släpp upp Klitjko så vi får ett slut på den här freakshowen
Evander Holyfield dansade runt runt runt med deffade muskler vackert svettblänkande i strålkastarljuset.
Medan dunderklumpen Nikolaj Valujev stod fastnitad i ringens mitt och undrade varför jänkaren inte kunde stå still någon gång.
WBA-mästaren har ju så svårt att slå på någon som rör på sig.
Nej, låt oss slippa fler pinsamheter.
Släpp upp en av Klitjkobröderna mot Valujev så vi får slut på freakshowandet och låt oss hoppas att Holyfield hittar ett annat sätt att försörja sig på.
Säkert blev många imponerade av 46-årige Holyfields trimmade kropp och snabba rörelser.
Han träffade förmodligen med flest rena slag och borde i så fall ha vunnit matchen. Ändå kan man inte kalla det för en domarskandal.
Matchen var i princip helt jämn eftersom slag och träffar var få och ingen av de två i ringen kunde anses som den som förde matchen, vilket också räknas in i domarnas värdering.
Det handlade om en ickematch
Till stor del blev det en ickematch. Holyfield satsade på snabba attacker och hade framgång med det i de inledande ronderna utan att ett enda av slagen skakade den väldelige motståndaren.
Valujev vankade runt och siktade och misade och drog upp sina byxor efter varje halvhjärtad attack som aldrig blev den kombination av slag som förmodligen sänkt den 43 kilo lättare amerikanen.
I sjunde ronden började Valujevs slag hitta rätt oftare. Träffarna blev tyngre och mer precisa. Den långa raka jabben bet och tvingade dansören Holyfield att värdera sina attacker noggrannare och i den åttonde ronden kunde Valujev dominera utan att ens komma i närheten av ett knockoutslag.
Valujev hade bantat för att bli snabbare, väl medveten om att de segrar Holyfield vunnit på senare år kommit mot långsamma motståndare.
Att släppa lite på tyngden i slagen för att öka rörligheten var ett bevis på den respekt för legenden som ryssen hade inför matchen. En respekt som gjorde den rekordlätte jätten till och med segare än vanligt i sin boxning.
Svettigast av alla var … promotorn
Svettigast av alla verkade dock promotorn Wilfred Sauerland vara i sin skräddarsydda kostym vid ringside.
Han hade fått legenden Holyfield att ställa upp för futtiga 4,7 miljoner kronor och räknade som alla med en enkel seger för adepten Valujev.
Ett klassiskt promotortrick i den cyniska proffsboxningsvärlden för att ge sin egen boxare ett bättre namn genom att snylta på en föråldrad före dettas storhet.
Hade domarna gett sina röster till Holyfield hade Valujev blivit svårsåld och många investerade miljoner skulle inte ge den avkastning som Sauerland räknat med.
Vad den tyske storpromotorn nu måste fundera över är om det inte är bäst att casha in rejält med en superfajt mot Wladimir Klitjko i en VM-match gällande fyra titlar: WBA, IBF, WBO och IBO. Eller mot brorsan Vitalij i en match om WBA- och WBC-titlarna.
Tar Valujev inte någon av de utmaningarna blir han snart tvungen att möta Ruslan Chagajev igen som är den ende den ryske giganten har förlorat mot hittills.
Risken för en ny förlust mot den snabbe och smarte uzbekistaniern är mycket stor och då kan han hellre ta en match som han visserligen garanterat förlorar, men som ger oerhört mycket mer pengar i plånboken.
Evander Holyfield gamblade ungefär så. Han gick upp mot Valujev för småpengar i hopp om att en vunnen titel skulle generera riktigt stora slantar i ett titelförsvar.
Tack och lov slipper vi nu se Holyfield mot en kvalificerad boxare som också kan flytta på fötterna.
Ett jättehus kan inte vara värt såna risker.