Det här var ett jobb som måste göras
Uppdaterad 2016-01-04 | Publicerad 2016-01-02
Abrahamsson: Nu börjar festen
HELSINGFORS. Slovakien blev en munsbit.
Det här var ett jobb som måste göras.
Nu börjar festen. Som jag längtar.
När det här skrivs har kvartsfinalen mellan Finland och Kanada precis inletts. Vinnaren ställs mot Sverige i semifinal.
Så, Finland eller Kanada?
Det är som att välja mellan hummer eller ostron.
Att möta Kanada är alltid något extra, speciellt i en slutspelsmatch. Men får jag välja vore ett möte med hemmanationen och värsta rivalen Finland ännu häftigare.
I en fullsatt och kokande Hartwall. Jag behöver inte skriva så mycket mer.
Ryssland var nära att slarva bort en semifinalplats. Kvittering i slutminuten och sedan ett avgörande i förlängning mot ett heroiskt kämpande Danmark.
Juniorkronorna var inte ens nära att gå i den fällan. Matchinledningen såg ut precis som de flesta tippat på förhand. Sverige drog upp farten, slovakerna gjorde allt för att dra ner på den. I spel fem mot fem var slovakernas enda målsättning att försvara sig.
Glest på läktarna
Det krävs två för att dansa och slovakerna varken kunde eller ville bjuda upp. Juniorkronorna fick genomföra den här matchen helt på egen hand och precis som mot Danmark gjorde man det väldigt bra.
Det är inte så enkelt som det ser ut.
Slovakerna spelade tillbakadraget i mittzonen och gammeldags grupperat i egen zon. Något som ändå gav Juniorkronorna gott om ytor. Joel Eriksson Ek smackade in ledningsmålet. Oskar Lindblom var där han brukar (framför motståndarmålet) när han föste in 2–0.
Sedan kändes det avgjort även om Juniorkronorna fortsatte att dra på sig många och onödiga utvisningar.
Efter 15 minuter var skotten 16–2.
Även på läktarna var det glest och avslaget.
Det gick till och med att höra när Andreas Englund skällde ut domaren efter att ha fått en hård och hög tackling av HV-forwarden Filip Lestan.
Min nya favorit
På måndag blir det något helt annat. Det är nu turneringen börjar på riktigt allvar. Vilken häftig avslutning vi kan se fram mot.
Semifinalen blir en riktig höjdare. Tillsammans med USA har Sverige imponerat mest så här långt och målas upp som en guldfavorit. Känslan är att laget växt för varje match och att det ändå finns ännu lite till att ta ut.
Försvarsspelet har varit bra under hela turneringen och med så många offensivt skickliga spelare blir det förr eller senare mål framåt.
Det är fokuserat, tempostarkt och taktiskt.
Min nya favorit, Jakob Forsbacka Karlsson, var återigen briljant. Både offensivt och defensivt. Han spelar både power- och boxplay. Han vinner tekningar och och han spelar fram sina lagkompisar.
En väldigt komplett spelare som betytt mycket och kommer betyda ännu mer nu när allt ställs på sin spets.
På tal om viktiga spelare.
Oskar Lindblom tillhör i vanliga fall en av SHL:s bästa kedjor. Han kunde åkt runt här och tyckt att han är en stjärna. I stället går Lindblom in i match efter match och gör det så viktiga skitjobbet först. Jag är svag för sånt.
Alla kedjor gjorde mål. Fjärdekedjan var för övrigt snudd på bästa enhet. Anton Karlsson åkte i full fart och bytte när slovakerna hade en avvaktande utvisning i slutminuten. Då stod det 6–0. Jag är svag för sånt.
Nu är vi där
Ska vi hitta något negativt, förutom Ollas Mattssons skada, blir det utvisningarna. Här finns en hel del att rätta till. Det fungerar inte att snitta runt sex tvåminutare per match när motståndet blir så tufft som det garanterat blir. Men det är också det enda.
Jag upprepar det jag skrev efter segern mot Kanada. Vi kan se fram mot kvartsfinalerna, men det är till semifinalen vi längtar.
Nu är vi där.