Linderstam: Stenson måste även besegra Tigers arv

Publicerad 2016-04-07

augusta. En gång i tiden var det Tiger, sedan ingenting, sedan ingenting, sedan kanske Phil Mickelson.

Men tidernas förändras och ska Henrik Stenson vinna Masters handlar det inte bara om att besegra den svenska majorförbannelsen. Då måste han även trycka tillbaka hela golfens framtid ner i skorna.

Sportbladets Johan Linderstam.

Det är lätt att gå händelserna i förväg ibland och jag själv är en av många syndare här. Som för knappt ett och ett halvt år sedan.

Rory McIlroy hade precis ridit ut en nervpärs och med kniven mot strupen vunnit PGA-mästerskapen framför Phil Mickelson på Valhalla i Kentucky. Och den omedelbara känslan när nordirländaren satt med ett leende lika brett som Belfast på presskonferensen efteråt var att vi nog hade en ny storhetstid på gång, hade en ny golfare som kunde dominera den här sporten för en lång tid framöver.

McIlroy hade precis vunnit sin fjärde major på tre år, och den andra på mindre än tre veckor, och på köpet blivit den tredje golfaren i den moderna eran att vinna fyra majors vid 25 års ålder.

Får på sin höjd ett år

De andra två?

Jack Nicklaus och Tiger Woods, vilket fick många experter i golfvärlden att slå på den riktigt stora trumman och hamra fast att här har vi nog en kille som kan dominera 2010-talet och i längden utmana alla de fullständigt galna rekordnoteringarna satta av just Nicklaus och Woods. Och det handlade inte bara om att McIlroy vann på nytt, utan även sättet han gjorde det på. Överlägsna segrar i US Open 2011 och PGA-mästerskapen 2012 i all ära, men här stod han emot Phil Mickelson, en av den här sportens allra främsta, i en fantastisk revolverduell som pågick hela söndagen och vann till slut med ett slags marginal.

Så den snabba slutsatsen: det är en ny tid nu, Rorys tid, men så här i april 2016 inser man i stället att det kanske vore läge att dra fram en pall, plocka fram dumstruten och sätta sig och stirra in i ett hörn.

Segern i PGA-mästerskapen cementerade liksom inte Rory McIlroys dominans, för i dag är hela världseliten så makalöst vältränad och skicklig att det inte tycks vara möjligt att bygga en era. Man får snarare några månader, på sin höjd ett år, här och där.

Tog sporten till en helt ny nivå

Rory McIlroy ägde 2014, Jordan Spieth 2015 och så här långt 2016 har Jason Day hållit i taktpinnen, och bakom dem finns sedan ett helt koppel av makalöst talangfulla ynglingar som bara väntar på att deras tid ska komma. Rickie Fowler borde enligt rimlighetens lagar vinna en major när som helst, Brooks Koepka jagar Det Stora Genombrottet och i farstun står amatören Bryson DeChambeau och är ivrig – 22-åringen som efter Jack Nicklaus, Phil Mickelson, Tiger Woods och Ryan Moore blev den femte spelaren i historien att vinna amerikanska collegemästerskapen och US Amateur samma år.

Så ja, golfens framtid är verkligen sällsynt ljus. Och en intressant aspekt i detta är ju att förklaringen till stor del heter Tiger Woods, att han själv lagt grund för den extrema kompetens som han nu har svårt att mäta sig med. Amerikanen tog ju den här sporten till en helt ny nivå med både träning och hängivenhet och gjorde den till sin under mer tio års tid. Men vid tv-apparaterna satt samtidigt en ny generation golfare och tog intryck, inspirerades och följde efter.

Resultatet ser vi nu.

Världseliten har aldrig varit yngre, bättre och mer vältränad och konkurrensen är i dag större än någonsin förut, så ska Henrik Stenson äntligen vinna den där majorn måste han inte bara bryta den svenska majorförbannelsen.

Då måste ha även besegra Tiger Woods arv.