En såld, en avstängd – då fanns inget mittfält kvar

HELSINGBORG. Utan Petter och Lolo på Olympia blev en katastrof för Hammarby.

Jag förstår att Tony Gustavsson måste hitta andra förklaringar inför sina spelare men ibland är den enkla sanningen den enda.

Hammarby har varit beroende. Lika beroende som Helsingborg är av Henrik Larssons briljans.

Bröderna Elms – eller om det bara var Davids – blogginlägg om pressens sätt att gulla med Henke Larsson är förmodligen det dummaste jag läst i år. Kanske inte inlägget i sig men försöken till bortförklaringar när det hettade till efteråt.

Väldigt få gånger i år har det skrivits eller refererats om att Henkes lagkamrater inte begriper hans genialitet.

Däremot har med rätta Henke hyllats av så gott som alla journalister som haft som uppgift att bevaka honom i Helsingborgs matcher, men ibland läser eller lyssnar folk tyvärr som man vill för att bekräfta sina förutfattade meningar.

Henke var kung på Olympia för att ta till en klyschig formulering att beskriva ännu en insats på en nivå aningen högre än vad som är normalt för allsvenskan. På rätt plats. Rätt beslut. Bra bollbehandling och smarta löpningar. Två mål, en målgivande passning. Mycket bättre är man inte som anfallare.

Hammarby hade sålt Petter Andersson och Lolo Chanko var avstängd. Då blev det inget fungerande mittfält kvar.

Ingen evighetsmaskin som balanserade defensiven med att ständigt vara på rätt plats samt teknisk och passningsskicklig nog för att vända spelet effektivt. Lolo Chanko tycker jag har varit en av allsvenskans fem bästa spelare den här säsongen.

Och heller ingen spets framåt i form av det blixtrande snabba kontringsspel som Petter Andersson kunde prestera och avsluta med skott i farten.

Hammarby blev ängsligt tyckte tränaren Tony Gustavsson som ska prata ut med sina spelare om varför de inte vågade spela ut i offensiven.

Svaret är förmodligen det lika enkla som otäcka. De kan inte bättre.

Borta från guldet

Mikkel Jensen flyttades upp från mittbacken tillbaka till sin gamla mittfältsroll men det man mest minns från hans kväll var den väldigt märkliga bredsidespassningen tillbaka till Henke Larsson som bäddade för Helsingborgs 1–0.

Jensen såg trött ut. Som nästan alla andra Hammarbyare. Bara Charlie Davies på topp var riktigt het. Hans sätt att utnyttja Henke Larssons felpass och kontra från egen planhalva för att sen dunka in

reduceringsmålet var en enorm prestation. Rentav den bästa i hela matchen.

Logiskt sett är både Helsingborg och Hammarby avhängda från Kalmar och Elfsborgs guldstrid men det kommer ett antal matcher nu som kan minska glappet i toppen.

Tony Gustavsson välkomnar landslagsuppehållet som ger Hammarby chans att träna ihop ett fungerande lag utan den speciella kompetens som Petter Andersson tillförde. Lyckas Bajen med det kan laget absolut bli en avgörande faktor i slutspurten. Närmast väntar nämligen matcher mot i tur och ordning Kalmar och Elfsborg.

Cementfötter bakåt

Intressant att Helsingborgs tränare

Bosse Nilsson valde att sätta in unge Rasmus Jönsson i stället för Österrikes EM-spelare Roman Kienast och sen efter matchen attackera lokalpressen för hur man beskrivit österrikarens tidigare usla insatser. Nilssons kritik motiverades av att Kienast i sitt senare inhopp i gårdagens match gjorde mål vid ställningen 4–1.

Vad det nu kan säga om prestationen i stort? Bollar tappades. Passningar slogs fel. Löpningarna togs oftast i sidled. Men dribblingen och skottet i slutminuterna var onekligen en prestation även om Jensen såg ut att ha cementfötter i försvaret.