Tillsammans - men bara på prispallen...

Alshammar laddar för revansch: Jag har blivit starkare

FUKUOKA

Den ena dumpade sin tränare, den andra sin pojkvän. Den ena har tränat stenhårt, den andra tog fem månaders semester.

Den ena och den andra.

"Tessan" och "Inky".

Tio månader efter OS möts de igen - i VM.

Therese Alshammar landade i Fukuoka i tisdags, efter att ha laddat upp i Malaysia.

Den här artikeln är resultatet av den första intervju hon gav i Japan.

Hon kommer att hata den.

Den här artikeln kommer nämligen att jämföra henne med Inge de Bruijn, holländskan som vann fler OS-guld än någon annan i Sydney, som slog Therese två gånger om, som är världens bästa simmare.

Och Therese Alshammar vill inte bli jämförd.

Så vi börjar i en annan ände.

Hur mår du?

- Bra, fast jag är lite förkyld. Jag åkte på en förkylning efter ett par dagar i Malaysia, men det är lugnt. Jag är hellre dålig nu än sedan. Uffe (Ulf Kihlman, kinesiolog) hjälper mig, och så dricker jag mycket vatten.

På söndag börjar VM. Vad har du för mål, några speciella tidsmål?

- Det tror jag att alla simmare har. Fast jag har mer förhoppningar än förväntningar, det har varit ett halvstruligt år - men jag har haft kul och mått bra privat. Jag är trygg i mig själv, jag mår bra.

Vägrar fotograferas med de Bruijn

Den dramatiska SM-veckan, med en infektion i njuren och sjukhusvistelse, är långt borta.

Therese Alshammar säger att det kommer att gå fort i VM, att kroppen känns bra.

Hon kommer att simma lagkapperna, 50 och 100 meter fritt och 50 meter fjäril, och vill ha med sig medaljer hem.

Helst guld.

Då måste hon slå Inge de Bruijn, "Inky".

Och då är vi där.

För medan Therese ger intervjuer åt svensk press sitter holländskan i samma japanska restaurang och ger intervjuer åt holländsk press, fem meter bort.

Sportbladets fotograf frågar om han får plåta dem tillsammans.

Det får han, för Inge de Bruijn.

Det får han inte, för Therese Alshammar.

- No hard feelings, men det är inte min grej. Du får fotografera oss tillsammans på prispallen, säger hon.

Det blir ingen bild.

Therese simmar inte för att slå Inge de Bruijn, hon lever inte sitt liv för att stå jämte andra.

Hon simmar och är till för sin egen skull.

Jag simmar inte för att bevisa saker för alla andra. Jag gör det för att bevisa saker för mig själv, skulle hon kunna säga.

Olika - men ändå så lika

Men det gör hon inte.

Det är Inge de Bruijn som säger så.

Hon vill prata om Therese Alshammar lika lite som Therese Alshammar vill prata om Inge de Bruijn. Det handlar inte om någon tvist ("no hard feelings"), bara om två smarta idrottstjejer som gör sina egna grejer.

- Jag gör min grej och struntar i vad alla andra gör, säger Inge.

Det var därför hon tog ledigt i fem månader efter OS, utan att träna alls.

- Jag flöt i havet, närmare än så kom jag inte träning. Jag festade, träffade kompisar, gav intervjuer. Men sedan var det dags att börja jobba igen. Det var inga problem, jag älskar att simma och jag älskar sporten, säger hon.

Hur har livet förändrats efter OS?

- Mitt liv blir aldrig detsamma igen. Plötsligt blev jag berömd, det kändes konstigt.

- En kille frågade faktiskt om jag ville sälja en av mina guldmedaljer, men aldrig i livet. De är mina skatter, mina babies. Så mycket betyder de för mig.

Inge de Bruijn skrattar.

Hon gillar att vara den som alla vill slå - och hon gillar att stå i centrum.

Precis som Therese Alshammar.

Om man jämför.

Simon Bank