Bandyns Bad Boy

Sportbladet mötte Pelle Fosshaug: Jag är omtyckt i mitt eget lag - det är det viktigaste

Älskad eller hatad.

För bandyns bad boy finns det inget mellanting.

Men Per Fosshaug anstränger sig inte för att tvätta bort stämpeln.

- Jag har blivit omtyckt i mitt eget lag, i min egen klubb. Det är det som är det viktigaste, säger 37-åringen inför SM-finalen.

Allsvenskan hade precis lottats när Per Fosshaug tog fram almanackan och skrev ner Västerås matcher.

Grundserien tog slut den 30 december, men det hindrade inte mittfältseleganten från att vända blad.

I morgon är det den 17 mars, SM-finaldags på Studenternas IP i Uppsala.

"VSK-?", står det nedklottrat i Fosshaugs kalender.

- Bilden har suttit i skallen under hela säsongen. Då är det lättare att ta sig dit, säger han.

Nu är han där, i SM-finalen, och frågetecknet kan bytas ut mot Sandviken. För spelarna i Västerås började förfesten i går. De samlades, åt, hade genomgång och tränade vid samma tidpunkter som de ska samlas, äta, ha genomgång och spela match i morgon.

"Jag vet vad jag gjort - och det står jag för"

Drack ni champagne också?

- Nej, det räckte med förberedelserna till matchen. Sandviken får ta på sig favoritstämpeln, men jag ser gärna att VSK tar sitt 18:e guld. Det är en önskedröm, säger Per Fosshaug.

Om bandyspelare hade varit motorcyklar hade han garanterat varit en Yamaha Wild Star på 1600 kubik. Det handlar om två mullrande monster. Sportbladet sammanförde dem i går.

- "Wild" är jag ju i alla fall ibland, säger Per Fosshaug. Men jag vet inte om det är jag som är en bad boy, den som drar igång saker och ting, den som är uppviglaren... Men det där är inget som pressar mig. Jag vet vad jag har gjort och det står jag för.

När bandysäsongen lider mot sitt slut är det åtminstone två saker som brukar återkomma, år efter år.

"Ibland blir han som Mike Tyson"

1) Västerås spelar SM-final.

2) Per Fosshaug har skällt ut både motståndare, domare, medspelare och sin egen tränare.

- Ibland blir han som Mike Tyson, men Pelle får också på käften ibland, säger VSK-coachen Magnus Berglund.

Men han har inget ont att säga om Fosshaugs temperament. Han pratar om vinnarinstinkt, om viljan att lyckas. Det kan bli Västerås lycka, Sandvikens fall.

- Jag vill att han ska ha mycket boll, att han ska styra laget väldigt mycket, säger Berglund.

Per Fosshaug gick igenom en knäoperation i juni, började matchas först i december, hittade formen i elitserien och lyfte Västerås till sjunde himlen i slutspelet. Få, om något elitlag, är så beroende av en enda spelare.

- Slutspelet är ett av mina bästa någonsin, säger Per Fosshaug.

Du har redan tre VM-guld och sex SM-guld. Vad är det som driver dig?

- Jag kan inte säga att det är att ta fler SM-guld. Det är väl att jag vill vara med när det händer, att ta sig till de stora matcherna, att se utvecklingen hos mig själv och andra. Det handlar inte bara om att vinna.

"Bandyn har blivit en del av mig"

Du fyllde nyligen 37 år men fortsätter i Västerås minst en säsong till.

- Ja, jag har ju alltid hållit på med bandy. Det har blivit en del av mig. Men jag hoppas att den dagen kommer, när jag känner att jag har gjort mitt.

Å andra sidan är du bara 35 på Västerås officiella hemsida...

- Ja, spelar jag bra i finalen kanske jag är 33 nästa säsong. Det får jag tacka för. Men det är inte så åldersfixerat längre. Folk tittar mer på prestationen. Jag är inte purfärsk, men Sören Boström spelade ju kval när han var 43 år.

Utvecklas du fortfarande som bandyspelare?

- Ja, jag har blivit mer receptiv, mottaglig för tankar och idéer. Jag lär mig något varje dag. Sådan hade jag velat vara som 25-åring, men jag är tacksam och glad för att det kom någon gång.

Du finns inte med i den svenska truppen som åker till Archangelsk för spel i lilla VM. Har du gjort ditt i landslaget?

- Nej, kan jag lägga tid på landslaget kommer jag att göra det. Men det är Västerås som betalar min lön. Landslaget får komma i andra hand.

"Jag har funderat på hur bra jag kunde bli i golf"

Du började spela bandy i Borlänge, en stad som förknippas med boxning.

- En kille som heter Ronny Hedlund tog tag i några yngre förmågor. År efter år var vi ett av de bästa juniorlagen i Sverige. När vi skulle möta Lesjöfors tog Ronny in någon hockeyspelare som "punktade" Kjell Kruse.

Du var lika talangfull som golfare. Har tanken slagit dig att du hade kunnat vara proffs i dag?

- Jag hade 0,7 i handicap och är utbildad instruktör. Det är klart att jag har funderat på hur bra jag hade kunnat bli. Men jag bodde precis jämte bandyplanen och nådde tidigt framgångar. Därför valde jag bandyn.

Var det pengarna som lockade...

- Ha, ha, ha... Nej, inom bandyn finns det en helt annan motivation.

Som känslan av att vara en i ett lag?

- Ja, det är enklare då. På något sätt rycks man med av de andra. Titta bara på Klas Ingesson, som fortsätter att spela fotboll i Ödeshög bara för att det är kul att träffa kompisar.

Dessutom måste det vara roligare att skälla på en motståndare än en caddie?

- Precis, säger Per Fosshaug.

Kan ta sitt sjunde SM-guld

VSK-stjärnan listar sina fem starkaste ögonblick som bandyspelare:

Stefan Holm