Alfelt: Frågan är om det någonsin har slagits lika många slag i en titelmatch? Foto: AP
MALMÖ. Det skrevs idrottshistoria i Sverige 2007.
Proffsboxning tilläts efter 37 år att återigen visa upp sitt suspekt spännande ansikte i Sverige.
Det var nästan som om det var på riktigt.
Fast riktigt riktigt fick det ju inte vara.
Återkomsten reglerades hårt.
Och om inte Åsa Sandell hade mött Laila Ali ett år tidigare hade det till och med varit svårt att hissa upp intresset redan till den första historiska galan. Efter den var såväl nyfikenhet som blodtörst bortblåst. Proffsboxning blev rekordsnabbt vardag och man undrade än mer vad i helskotta det varit för mening med förbudet överhuvudtaget?
Mycket mer än vardag kan det heller inte bli med bestämmelsen med en matchtid för kort för internationella titelmatcher. Dyker det upp en ny svensk med chans till VM-fajter måste han lik förbaskat fly landet.
Zlatan tände ljuset på Rosengård
I tv såg jag Anja och Klüft skriva in sig i historieböckerna ytterligare några gånger och i verkligheten såg jag Zlatan tända ljuset på Rosengård. Ett kommersiellt jippo, men samtidigt en skön symbolhandling som definitivt platsar bland årets höjdare. Ibrahimovic är enormt stor i fotbollsvärlden och störst är han för kidsen på hemmagården som nu ges perfekta förhållanden att leka fotboll på Zlatans upplysta court.
Dalibor Doder har jag för länge sen kallat handbollens Zlatan. I Karlskrona väckte han liv i handbollens och min dröm om en ny svensk storhetstid med en rad drömmål på Rumänien i EM-kvalet.
Sverige har ett landslag med kvaliteter för att tillhöra de allra bästa.
Det räcker att titta på vilka klubbar som stjärnorna spelar i för att inse det. En helt annan sak är att få ihop ett landslag som presterar, men med Ola Lindgren i tränarstaben tror jag det kan fixa sig redan i Norge.
2007 var annars mest ett mellanår.
Fotbollsallsvenskan – roligare än bra
Henke Larsson förde svensk klubbfotboll till finrummets tröskel och ska HIF ta sig över den får han banne mig ge ett positivt besked och fortsätta åtminstone fram till Uefa-äventyrets slut.
Fotbollsallsvenskan var som den varit hela 2000-talet – roligare än bra.
Det får man vara nöjd med. Den kunde ju ha varit tråkig också.
