Viljan att vara bäst har tagit Wiberg tillbaka - igen

Mitt i värsta Anja-febern och Magdalena Forsbergs långa rad av världscupsegrar, slog det bortglömda OS-hoppet till.

Pernilla Wiberg, 31, stod på pallen igen, två år efter sin senaste svåra knäoperation.

Nu är hon plötsligt ett av våra största guldhopp i Salt Lake City.

Jag har slutat bli förvånad över Pernillas förmåga att vara bäst när det gäller.

Jag hade redan börjat packa under VM i Sestriere 1997, när Pillan åkte in på en helt otippad bronsplats i störtlopp.

Då hade hon kört ur både i slalom och kombinationen och alla medaljchanser ansågs borta.

Pang - så var hon där igen

Men pang så var hon där igen.

Samma sak i Nagano året efter.

En knäskada och svåra smärtor förstörde säsongen, men Pernilla hade siktat in sig på en enda sak:

En OS-medalj i störtlopp.

Belöningen blev ett OS-silver.

Nu har hon gjort det igen. En andraplats i världscupstörtloppet i österrikiska Saalbach och bara tolv hunddradelar från förstaplatsen och tyskan Hilde Gerg.

Det var i samma Saalbach hon tog sin första mästerskapsmedalj, då hon helt sensationellt tog VM-guldet i storlslalom.

Det var 1991 och Pernilla var bara 20 år, men hon hade redan visat vart hon ville.

Drömmer om en medalj i super G

Nu vet jag att hon själv drömmer om en medalj i super G i OS i Salt Lake City. Det är den enda av de fem grenarna, där hon inte har någon mästerskapsmedalj och missar hon även i Salt Lake City tror jag chansen är stor att hon satsar vidare mot VM i St Moritz nästa år.

För det är envisheten som driver henne och det är den som gjort att hon orkat med att komma igen efter alla svåra skador.

Jag anser att Pernilla startade det stora damundret i svensk idrott.

Det är inte talangen som gjort Pernilla stor

Hon har en extremt professionell inställning och är villig att betala priset för sin plats i världstoppen.

Hon har alltid varit en stor talang, men hon är inte i närheten av exempelvis Anja Pärson i det avseendet.

Talang är inte Pernillas främsta tillgång.

Det är karaktären, det extremt starka psyket och viljan att vara bäst.

Riksidrottsförbundet (RF) genomförde nyligen en stor undersökning bland några hundra svenska A-landslagsmän och kvinnor, där de frågade om främsta anledningen till att man blir landslagsman.

Tjurighet och envishet var det vanligaste svaret.

Det passar perfekt in på Pernilla Wiberg, precis som det passar in på en annan av de mest aktuella svenska idrottstjärnorna.

Det känns nämligen ganska träffande att sitta i Denver och skriva om en av svensk idrotts mest skadeförföljda tjejer, medan Peter Forsberg ligger på ett sjukhus i stan, nyopererad i foten.

De är två av de största svenska idrottare vi haft och båda hade varit ännu större om de sluppit sina eviga skador.

Pernilla är ju nästan lika hemma i Denver som Foppa, eftersom det är hit Pillan flugit för de flesta av sina svåra knäoperationer.

Nu har hon lämnat operationsbordet"

Två timmar upp i bergen ligger Vail och kirurgen Richard Steadmans praktik och operationssalen som nästan blivit ett andra hem för Pernilla.

När hon lämnade den senast visste hon inte ens om det skulle bli några fler mästerskap.

Efter gårdagens andraplats har hon stått på pallen för 59:e gången i världscupen.

Och hon är tillbaka - igen.