Sagnia ”lurad” av tränaren: ”Det var som om allting släppte”
Publicerad 2018-03-02
BIRMINGHAM. Hur beskriver man känslan när man just gjort sitt livs två längsta hopp och landat i den absoluta världstoppen?
– Det känns som jag flyger, säger Khaddi Sagnia, 23.
Det låter lite som Susanna Kallurs ”häckdjävul” hon fick i sig den där vintern 2008, då Sanna satte världsrekord på 60 meter häck inomhus i tyska Karlsruhe med 7.68.
I Khaddis fall var det som om samma häckdjävul fick det att lossna i längdhopp.
Hennes tränare Katrin Klaup ”lurade” henne att prova på häcklöpning igen mitt i den då hopplösa jakten på att klara VM-kvalgränsen i längd i vintras.
– Hon sa åt mig att sätta upp två, tre häckar under en träning och jag undrade varför. Jag har alltid varit rädd för häckar. Sätt på mig en fallskärm, ungefär. Sedan sa hon åt mig att sätta upp fem häckar och springa hela vägen in i mål. Då förstod jag att hon skulle ta tid.
– Sedan blev jag anmäld till en häcktävling till helgen och jag var så himla nervös och ville bara att loppet skulle ta slut så fort som möjligt.
Det gjorde det också.
Tiden: 8.14
Under VM-kvalgränsen till inne-VM i Birmingham och fyra i Sverige inomhus genom tiderna bakom 2xKallur och Ludmila Engquist. I en helt annan gren.
”Häcken betydde väldigt mycket”
Och i Karin Torneklints första VM-trupp var hon häcklöpare och ingenting annat.
– Men det var som om häcken betydde väldigt mycket för koordinationen och ansatsen i längd som jag haft problem med tidigare, säger Khaddi.
– Jag hade en chans kvar att kvala in i längd vid inne-SM, där det var bestämt att jag även skulle springa 60 meter och 60 meter häck. Då bestämde jag mig för att satsa allt på längdhoppet i ett sista försök och strök mig i de andra grenarna.
– Då hoppade jag först 6.67 och var så jätteglad. Det var som om jag verkligen flög, en känsla jag inte hade haft sedan SM i Söderhamn 2015 då jag hoppade 6.78. Då var det som om allting släppte och det blev 6.85 i nästa godkända hopp.
VM-klar med råge.
Skadefri på sistone
Och en vecka senare slog hon hela världseliten och tangerade Carolina Klüfts svenska inomhusrekord på 6.92 vid en internationell gala i skotska Glasgow.
Ytterligare en vecka senare sitter hon här i Birmingham som en av medaljfavoriterna i inne-VM.
Men det talar hon tyst om.
– Jag tänker ingenting på det. Jag räknar inga gamla resultat eller vad jag är på världsbästalistan. Det är ett helt nytt mästerskap och en helt ny dag. Jag hoppas bara göra en bra tävling och hålla mig lugn.
Men Khaddi Sagnia tillhör medaljfavoriterna i inne-VM vare sig hon vill det inte.
Hon är tillbaka där alla trodde hon skulle vara som den supertalang hon är.
– Förklaringen är väl att jag kunnat träna på utan att ha ont för första gången på tre år. Jag har inte behövt avbryta några träningspass. Jag har bara njutit hur hårda passen än varit. Jag har lärt mig att ha tålamod även om jag alltid vetat att jag har den här kapaciteten.
Och hur det än går här i inne-VM har Sverige en ny världsstjärna i friidrott.