Sanna Kallurs nya motgång: ”Är tortyr"

Erik Karlsson

helskärm

Söderhamn. En ny smäll, en ny motgång och nya tårar i ögonen.

Sanna Kallur är på SM, men inte för att springa.

– Det är tortyr, säger hon.

I fjol gjorde hon en överraskade SM-comeback på 100 meter. Men Sanna Kallurs återtåg kom aldrig längre än till en tillfällig häckcomeback i Karlsruhe innan nya smärtor stoppade henne.

Målet ställdes om till utomhussäsongen och förhoppning om att få in tävlingsvanan då.

Men när Kallur idag kom till Söderhamn var det inte som tävlande utan som representant för klädföretaget Craft som tar över som landslagets nya klädsponsor.

”Hud som smörpapper”

– Det är inget vidare…, suckar hon på frågan hur det är med hennes kropp.

– Jag slog i en häck för fyra, fem veckor sedan på stället där jag opererat mig hundra gånger. Där har jag hud som smörpapper som inte är så lättsytt och lättläkt. Det har trilskats lite grann och tagit tid. Jag skulle börja springa för ett par veckor sedan och då… gör det ondare än vad det har gjort tidigare så jag vet inte riktigt vad det beror på. Så just nu, just i dag och den här veckan är det inte bra, säger en märkbart tagen Sanna Kallur.

Men du är här ändå och ser när andra tävlar?

– Det är tortyr. Men ja… jag utsätter mig för den här tortyren. Jag vill ändå träffa lite folk som är här.

Vad innebär det här för planerna om att tävla i år?

– Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag kan nog inte säga att jag har lagt ner det i min hjärna än, för jag har inte tänkt på det. Men vi får se… det ser inte jätteljust ut.

"Klart jag är besviken"

En utebliven säsong är också utebliven motivation i träningen fram emot OS-drömmen nästa år. I stället för löpning så har det blivit cykel och ”luftlöpning”.

– Det är klart jag är besviken att jag inte har tävlat den här sommaren, å andra sidan känns det som jag fått mer vatten på min kvarn att jag ska ge mig själv chansen. För det har verkligen varit tungt bitvis.

Hur orkar man?

– Det gör man knappt. Nej, luftlöpning… kul, säger Sanna och dryper av ironi.

Hur djupt ner har du varit i källaren rent mentalt nu?

– Ja… Jag har kommit iväg till alla pass, det är jag glad över, säger hon.

Sen börjar ögonen vattnas av tårar.

– Åh gud, jag känner ju hur det är nu…

En fråga till måste dock ställas.

OS-drömmen, tror du lika mycket på den som innan?

– Ja alltså, chansen blir ju inte större ju längre tiden går. Men den finns fortfarande, det är det som är viktigt.