Hemligheten bakom Bengtssons jättehopp

Publicerad 2019-02-24

Lill Lindfors 1968.

En del av hemligheten bakom Angelica Bengtssons rekordhopp:

Lill Lindfors hit ”En sån karl” från 1967.

Den ekade i högtalarna när hon gled över 4.81 i franska Clermont-Ferrand.

– Jag fick välja min egen låt när jag hoppade och den får mig att slappna av, säger Angelica.

Nu är väl varken Lill Lindfors eller en låt från 1967 något man förknippar med 25-åring av idag.

– Men det var Peter (WIdén, tränaren) som tipsade om den och jag hade den i huvudet redan när jag hoppade i SM. Här i Frankrike hittade de inte låten, så jag fick leta fram den själv på datorn inför tävlingen. Men det funkade, säger Angelica.

Frågan är vad publiken tänkte, när Lill Lindfors ekade i tävlingshallen i Clermont-Ferrand.

Men Angelica kunde slappna av så mycket att hon gled över svenska rekordhöjden 4.81.

– Jag blev lite förvånad när jag låg på mattan och såg att ribban låg kvar. Det var i och för sig målet i den här tävlingen, men det är inte alltid man når sina mål, säger Angelica.

Nej, det har spruckit nästan varje gång och hela den här vintern har handlat om att kunna slappna av på tävling.

Stänga ute allt annat.

Angelica har hoppat bra på både på träningar och uppvärmningar tidigare, men när det ha blivit tävling har hon spänt sig och rivit.

– Nu tog jag det som en uppvärmning. Och så hade jag den där låten i öronen. Det hjälpte. Jag tänkte inte så mycket på att det var tävling.

Inte övermodig

Lill Lindfors ”En sån karl” var en jättehit på sin tid och är fortfarande hennes näst mest spelade låt på Spotify.

Men den har förmodligen aldrig använts i avslappningssyfte inför ett svenskt rekord tidigare.

Angelicas form kommer bara en vecka innan hon ska hoppa inne-EM i Glasgow.

Ett mästerskap där hon tagit två raka bronsmedaljer.

Ändå har inte rekordhoppet gjort henne övermodig.

– Nej, men det är skönt att veta vad jag ska göra på EM.

När du var yngre pratade du om drömgränsen fem meter. Gäller det även idag?

– Nej, jag har lugnat ner mig. Nu tar jag centimeter för centimeter. Även om det blev mer just den här gången. När jag var yngre kändes det som fem meter fanns någonstans tjugo år framåt. Nu är jag mitt inne i karriären och är glad att jag passerat 4.80. Men det känns som det kan bli högre.

Följ ämnen i artikeln