”Agerade helt egoistiskt ur mitt eget perspektiv”

Erik Karlsson

Ulf Karlsson om rabaldret
& jävsituationen i familjen

Ulf Karlsson, 64, fick ett toppjobb för ett av Sveriges folkkäraste landslag, men den ende som alla ville prata med – var hans son.

För Sportbladet berättar tränarveteranen om hans sista stora uppdrag, handgranatkastning – och om jävsituationen inom familjen.

– Jag behandlade förfrågan helt egoistiskt ur mitt eget perspektiv, säger han.

Vid nyår hade Ulf Karlsson, 64, dragit sig tillbaka från sin deltidstjänst vid universitetet i Karlstad och successivt börjat trappa ner mot en pensionärstillvaro.

Då ringde telefonen.

I ena änden längdskidlandslagets förbundsdirektör Niklas Carlsson med ett erbjudande om jobbet som ny landslagschef, i den andra en förvånad Ulf Karlsson.

– Jag blev så himla paff och överraskad att den möjligheten erbjöds mig och jag är väl kanske fortfarande lika överraskad över att jag tog den, säger han.

Nyheten var oväntad från början men fick enorma proportioner när sonen, SVT:s kommentator och krönikör Jonas Karlsson, meddelade att han förmodligen skulle tvingas att kliva undan från sitt uppdrag som skidkommentator.

Oanade konsekvenser

Frågorna haglade till SVT och Jonas Karlsson medan huvudpersonen och katalysatorn själv hamnade helt i medieskugga.

– Jag tänkte aldrig tanken att det skulle få konsekvenser för ”Jonte”, jag behandlade förfrågan helt egoistiskt ur mitt eget perspektiv för det här fanns inte i min värld. Men sen har jag förstått att det är en hårfin gränsdragning, men jag måste säga att jag har svårt att se vad det skulle innebära för jävkonsekvenser att kommentera skidor när jag har en landslagschefsroll. Men det beslutet ligger så klart hos Per Yng (sportchef på SVT).

Hur känner du när det påverkar Jonas så här?

– Om det nu drabbar Jonas är jag ju ledsen över det. Jag förstår ju att han tycker det är kul och jag tycker att han gör det på ett bra sätt. Men jag kan ju inte i min situation ta hänsyn till Jonas i det här fallet. Han är född på min 30-årsdag, han är alltså 34 år i dag, och har hur många ben som helst att stå på i sin yrkesutövning och kan ju väldigt mycket. Det här är mitt livs sista utmaning som jag vill försöka göra någonting bra av i det här läget.

Du blir alltså landslagschef för längdskidlandslaget, vad är din egen skidbakgrund?

– Jag har åkt väldigt måttligt med skidor. När jag var riktigt liten så åkte jag en del skidor och var rätt duktig på det. Jag har en jäkla vilja och är rätt stönig och kunde säkert ha blivit en duktig uthållighetsidrottare. Jag hade till exempel Sixten Jernberg som min stora barndomsidol.

Men i stället för längdskidåkning blev det tiokamp och ännu en – lite mer speciell - mångkamps­karriär.

– Det finns en väldigt udda idrott som heter militär femkamp, även om du är sportjournalist så tror jag inte du vet vad det är.

Nej, är det kanske likt modern femkamp?

– Modern femkamp är ju glamoröst, det finns ju på OS. Här skjuter man gevär, springer hinderlöpning 500 meter med 20 hinder, tävlar i handgranatkastning – både precision och längdkast, hindersimning och 8 kilometer terränglöpning.

– Det visade sig att den idrotten passade mig, jag blev både svensk och nordisk mästare.

”En stor kulturkrock”

Mångsidigheten tog han med sig in i ledarkarriären. En snabb slagning i Sportbladets nätarkiv visar att Ulf Karlsson bara de senaste åren varit inblandad som tränare i bland annat segling, simhopp, friidrott, skidskytte och curling och ishockey.

– I stort sett kan man nog räkna fler idrotter som jag varit inne i på något sätt än som jag inte varit inblandad i.

Om du ser över alla dessa idrotter, vad är kärnan i det Ulf Karlssonska ledarskapet?

– Jag tror väldigt, väldigt mycket på individen och vill se varje människas möjligheter. Min drivfjäder är att locka fram det här hos människor, det är den stora utmaningen.

Vad ser du för tänkbara förändringar du kan göra i längdskid-Sverige?

– En stor kulturkrock här om man jämför med fri­idrotten är hur man ser på de aktivas hemmatränare.

I friidrotten är hemmatränaren väldigt stark, de bär svensk friidrott. Jag bjöd in dem på precamp, läger och mästerskap i den mån det gick. Här råder det en annan kultur och när jag väcker den här tanken så känns det helt nytt och främmande för många.

”Kör med skygglappar”

– De jobbar ju som de gjort jämnt, så den här korsbefruktningen tror jag man skulle göra mer av i svensk idrott. Jag tror generellt att vi är dåliga på att jobba över gränser utan vi kör med skygglappar och som man alltid har gjort.

Tittar du på att förändra några speciella resurser, anställa fler eller så?

– Jag måste titta på var vi har vår största utvecklingspotential först. Måste vi bli bättre på kost, återhämtning, biomekanik, teknik eller valla och struktur? Som jag känt av hittills är det sistnämnda prio ett just nu.

Förbättra vallabiten?

– Där måste Sverige ligga i framkant. Vi har inte råd att bli efter där. Hur man sen ska jobba där för att föra utvecklingen framåt är inte mitt kompetensområde, men jag måste se till att det sker så vi inte i efterhand kan säga att det här var vi inte tillräckligt bra på. 

Officiellt börjar Ulf Karlsson sitt uppdrag i mars, men en rastlös 64-åring kunde inte vänta så länge.

– Jag har mycket tankar så jag har gått i gång och börjat jobba redan.