Lazio spelar ligans bästa fotboll – alla är förvånade
Det har hänt något med den europeiska fotbollens aristokrati. Storklubbarna utmanas underifrån i Spanien, Tyskland och Italien. I Serie A har Örnen landat högst upp i tabellen.
En stor och mäktig, vithövdad havsörn sveper in över Olympiastadion och sätter sig sedan på ett litet podium i ljusblått och vitt. Så börjar numera Lazios hemmamatcher i Rom och det har fört tur med sig.
”I romanisti” är förtrödna*, för att uttrycka sig på skånska.
”När lantisarna kommer till staden, måste man ge dem lite underhållning, något fint att titta på, så att ögonen ramlar ut ur huvudet på dem”, säger frukthandlaren med illa dold avundsjuka. Roma irrar omkring i dimman, men när Lazio spelar är det solklart.
Det tycker även förbundskapten Cesare Prandelli, som nu har kallat Stefano Mauri och Sergio Floccari till landslagets träningsläger i Coverciano inför kvalmatcherna till EM mot Nordirland och Serbien. För den 28-årige Floccari är det första gången.
Lazios framgångar kommer som en överraskning för alla. I fjol slutade klubben på tolfte plats och var tidvis farligt nära att åka ner i Serie B. Tio år har gått sedan Erikssons triumf med spelare som Alessandro Nesta, Sinisa Mihajlovic, Pavel Nedved, Simone Inzaghi (och Kennet Andersson). Tio år av mer eller mindre hyfsade resultat, två italienska cupsegrar och en supercup, bråk mellan ”i tifosi” och klubbledningen och med ärkerivalen Romas framgångar som irriterande bakgrundsbrus. De senaste åren har ställt ”la fede” på hårda prov, men trägen vinner. Just nu spelar Lazio ligans bästa fotboll och ligger följdriktigt i täten.
Baksmälla efter Svennis-festen
Efter brakfesten med Eriksson och den dåvarande klubbpresidenten Sergio Cragnotti, har Lazio dragit hårt åt svångremmen. Lazio har varit underdogklubben som såg en stolthet i att vara just detta. Den galne klubbpresidenten Claudio Lotito brukar säga att han väljer sina spelare utifrån tre kriteriker: deras moraliska resning (jisses), deras fotbollstekniska egenskaper och deras pris. Han köper ingenting som är för dyrt. Budgeten ska gå ihop.
Men i år lät han plötsligt tränaren bestämma, i stället för att själv lägga sig i. Edoardo Reja valde ett, stort förvärv, brasilianaren Hernanes, som uppenbarligen heter Anderson i förnamn och som beskriver sig själv som ett mellanting mellan Kakà och Pirlo. Så här långt framstår han som ett av Serie A:s mest genomtänkta och lyckade spelarköp. Med Hernanes flyger hela Lazio, inte bara örnen.
Hernanes var kanske den felande länken. Men det fantastiska med 2010-2011 års upplaga av Lazio är att alla spelar och just nu på toppen av sin förmåga. Reja är Serie A:s äldste tränare med lång erfarenhet av att knuffa Serie B-klubbar in i A och leda in dem på det rätta spåret. Sedan brukar han bli ersatt, som förra året i Napoli.
Nåväl, Reja är så gammal att han vågar experimentera. Hittills i år har han aldrig ställt upp samma startelva och aldrig följt samma taktiska schema. Genom att låta alla spela, håller sig alla beredda och alla slåss om en plats på plan. Sju av spelarna har gjort mål i Serie A:s sex matcher hittills. Lazio har vunnit fyra av dem, förlorat en och spelat en oavgjord. Till och med den talangfulle men bångstyrige Mauro Zarate finner sig väl i den nya ordningen. För en vecka sedan gjorde han sitt första mål sedan i februari. I söndags kom turen för andra gången till Mauri, som slog bollen i mål på passning av Hernanes. Det är ingen tillfällighet att Prandelli plockar Floccari och Mauri till landslagets mittfält. Det är en flykt och ett flyt över Lazios spel som inte ens en romanista kan förnekas.
Märkligt nog ser det ungefär likadant ut i ligorna i Spanien och Tyskland. Bautaklubbarna plockas ner av mindre tippade lag. Det gäller att hålla huvudet kallt.
”Nu är vi 27 poäng från nedflyttning”, kommenterar
Reja Lazios ledning, med sedvanligt understatement.
*Förtrödna = avundsjuka.