Maria Lindberg gör 14:e fajten om världsmästartiteln
Publicerad 2023-06-17
Lördag kväll jagar Maria Lindberg än en gång drömmen att bli världsmästare i professionell boxning mot alla odds.
– Jag har alltid älskat att så på scenen. Så det är klart att jag får en kick av att gå stora matcher, säger Maria.
IBO-fajten mot mästaren Femke Hermans i Bryssel blir Marias 14:e match om en världsmästartitel.
Lindberg som har blivit 46 år har bakom sig en boxningskarriär som såg att ta slut redan 1999 när hon drabbades av en hjärnblödning i samband med en amatörlandskamp i Finland.
Att gå en VM-match som 46-åring har inte många gjort. De flesta tycker nog dessutom att man inte ska boxas alls i den åldern.
– Det har folk sagt länge till mig. Jag håller med dem, säger Lindberg och utvecklar:
– Jag förstår resonemanget men är det pinsamt att jag gör det? Nej. Varje gång visar jag att jag håller i världstoppen fortfarande. Det är jag sjukt stolt över. Det är absolut inte självklart att klara av det i den här åldern. Det är mycket man får offra för att göra det. Det kräver mer nu för att ligga på den nivån än det gjorde tidigare. Ingen diskussion om det.
Efter hjärnblödningen stoppades Lindberg från all boxning eftersom hon inte fick licens. Men hon gav aldrig upp och efter tio år lyckades hon få tillstånd för en proffssatsning i Tyskland. Tio försvunna år som rimligtvis borde ha kunnat bli hennes bästa.
– Jag har gått matcher som jag aldrig hade varit i närheten av om jag inte flyttat till Tyskland. Samtidigt är det så att om jag inte hade förlorat de tio åren innan jag fick den tyska licensen hade jag ju absolut inte hållit på fortfarande. Då hade jag varit färdig med allting.
– Att försöka ta igen det jag missade är väl vad jag fortfarande vill. Sen måste jag ärligt erkänna att jag definitivt inte har samma glöd längre. Det är tuffare att förbereda sig även motivationsmässigt. Boxning har blivit lite mer av ett jobb än en renblodig passion.
Om två veckor är det 20 år sen hon proffsdebuterade i USA innan hon stoppades även där för att gå matcher. Totalt har det blivit 30 proffsmatcher, 20 segrar, åtta förluster och två oavgjorda i en osannolik karriär där alltså mer än en tredjedel av fajterna haft status som VM-matcher. Vilket i en del fall varit för organisationer helt utan status, men det har även handlat om de absolut mest betydelsefulla bältena.
– Erfarenhet har jag av stora matcher, konstaterar Maria Lindberg.
Erfarenhet som gör henne intressant för antingen boxare på väg upp i karriären eller för de som behöver försvara sina titlar då och då.
– Jag är realistisk. Jag fattar att jag inte är intressant nog för att bygga upp något stort med mig som motståndare. Samtidigt vet jag att jag är en bra motståndare som alltid gör bra matcher.
Tackade nej till Saudi
Femke Hermans vann IBO-titeln i Kanada genom att besegra Mary Spencer i en match där belgiskan tagit över Marias ”förlorarroll” sen Lindberg inte velat ta matchen med kort varsel.
– Jag har sagt nej till flera erbjudanden det senaste året. Typ, kan du komma i helgen och så är det på måndagen de ringer. För ett tag sen var det galan i Saudiarabien där Badou Jack boxades. Där fick jag ett erbjudande tio dagar innan vi skulle gå match.
Även om Maria Lindberg tyckte det skulle kunna vara häftigt att som kvinna boxas i just Saudiarabien tackade hon nej.
– Det där har jag ingen lust till bara för upplevelsens skull. Då ska det vara sjukt bra betalt vilket det aldrig har varit.
– Jag har boxats i så många år utan att tjäna några pengar över huvud taget. De senaste åren har det funnits lite pengar och det vill jag ta med mig innan jag lägger av. Från början var pengarna ingen faktor alls. Jag boxades gratis bara för att få boxas. Jag var så hungrig och ville nå toppen. Var beredd att göra allt. Nu är det en kombination. Jag är där för att visa vad jag kan, men jag är också där för att tjäna pengar.
Suget finns kvar
Hermans vann mycket överraskande och ska nu försvara sin titel för första gången mot en som på pappret är en likvärdig motståndare med ungefär samma matchbakgrund.
– Inte oväntat att jag fick erbjudandet, men oväntat att jag fick det med tid att förbereda mig. Den typen av erbjudanden trodde jag faktiskt det var slut med. Som ersättningsmotståndare kommer jag nog att vara intressant ganska länge för mitt record är bra nog för det, säger Maria.
Hon behövde inte fundera länge. Suget finns kvar även om det mattas för varje år.
– Jag börjar att bli rätt mätt, men fråga mig på lördag när adrenalinet har flödat och man tänker att, japp, det är det här man tränar för. Det finns inget roligare än att få in några bra slag eller glida undan snyggt. Då tänker jag. Shit vad det här är roligt. Det kommer bara i ringen.
– Så då säger jag – ja, det här gör vi igen, säger Maria Lindberg.
46 år är ju ändå bara en siffra.