DNA visar hästens väg genom historien

77 ston bakom alla raser frågan är hur många hingstar som använts

77 ston är upphov till alla moderna hästraser som finns i dag.

Det fanns inte bara en urhäst. Och inte bara en urplats.

Människan lärde sig att tämja det ståtliga hovdjuret på flera ställen över världen.

Det visar DNA-forskning där man jämfört olika raser, både nu levande och utdöda.

Hästen är ett av våra mest populära tamdjur. De allra första vildhästarna tros ha tämjts redan för 8 000 år sedan.

Man ville åt dem för mjölken, köttet, skinnet – och helt enkelt som transportmedel.

I dag finns ett par hundra olika hästraser, men man har länge trott att alla härstammar från en och samma hästras i trakterna kring Kazakstan.

Genetisk variation

Nu verkar det som om den moderna hästen i stället stammar från drygt 70 olika ston.

77 för att vara exakt. Det hävdar engelska forskare som spårat tamhästens ursprung med hjälp av DNA-teknik.

Men grunden lades egentligen redan för över ett år sedan när Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet, och hans forskargrupp gjorde den första genkartan över hästens arvsmassa.

De tittade först på så kallat mitokondrie-DNA som bara ärvs på mödernet.

– Vi såg en stor genetisk variation mellan raserna. Det måste man tolka som att det fanns många olika ston när människan började tämja hästar, säger Hans Ellegren.

Likheten var större förr

Om vi lärt oss tämja hästar på bara ett enda ställe, från en enda ras, skulle dagens hästar var mer närbesläktade än de är.

– Andra tamdjur som gris och får är mer genetiskt lika. Djuren har sedan spridits över världen.

När det gäller hästar har man i stället spridit kunskapen om att tämja hästar och senare korsat olika raser.

Hans Ellegrens forskargrupp fortsatte sedan att titta på vanligt DNA, som nedärvs från både stoet och hingsten.

– Där var likheten mycket större mellan raserna, vilket tyder på att färre hingstar än ston använts vid avel.

Nu tittar Hans Ellegren på hästens Y-kromosom – DNA som bara ärvs på fädernet.

– Vi vill ta reda på exakt hur många hingstar som använts från början.

Kanske insåg de tidiga människorna – även om de inte förstod genetik – att det gällde att välja ut några få bra hingstar och korsa med en rad olika ston.

– Eller så användes fler ston för att de helt enkelt var lättare att tämja. Handjur är ofta lite vildare av sig, säger Hans Ellegren.

Flocklevande bytesdjur

Spåren av den tidigaste vildhästen går 55 miljoner år tillbaka. I gamla avlagringar i Nord-amerika och Europa har man hittat fossil från ett hästdjur som fått namnet Eohippus – gryningshästen.

Den var inte mer än 22-50 centimeter hög och liknade mest en hund med fyra tår på framfoten och tre på bakfoten.

För så där 15 miljoner år sedan dök de första entåiga hästarna upp. I dag är alla vilda urhästar utdöda, men några av dess närmaste släktingar är vildåsnan, stäpp- och bergszebran och przewalskihästen.

– Hästar är flocklevande bytesdjur. De flyr hellre än tittar efter vad som skrämt dem, säger Beata Thafvelin, hästuppfödare och agronom från Skara.

Ett av de tidigaste kända exemplen på domesticering är på stäpperna i södra Ukraina omkring 4000 f Kr. Då hölls redan hund, får, gris och ko som husdjur.

Människan har skapat

Några av de hästar som ingått i de senaste DNA-studierna kommer från Sverige. Vid arkeologiska utgrävningar från vikingatiden i bland annat Birka, Eketorp och Vendel har man hittat skelett. Man kan se att tänderna har skavsår efter betsel.

– Människan har skapat alla raser som finns, och nya uppkommer hela tiden. Hästarna har alltid avlats efter sina synbara egenskaper, säger Beata Thafvelin.

I dag används de flesta hästar i västvärlden som travhästar eller ridhästar. För nöjes skull.

Några vanliga hästraser

Eva Barkeman