Min morot var att bli bättre än Stenmark

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-15

I kväll berättar Pernilla Wiberg om sitt okända jag

Pernilla Wiberg, 31, är en av våra riktigt stora idrottskvinnor.

Men få känner till hur hon är - egentligen.

I kvällens tv-dokumentär "Sista åket med Pillan", som sända i TV 4 i kväll, får vi chansen att möta henne i hemmiljön, Monaco.

Hon pratar bland annat om"

LYCKLIG I MONACO Pernilla Wiberg med sin Bödvar Bjerke på en promenad i Monaco.

...bråket med landslaget

- Det var en jobbig höst, innan jag väl bestämde mig för att träna med norska landslaget. Jag hade varit i svenska landslaget sedan 14-15 års ålder och var helt plötsligt inte välkommen, för att jag träffat mannen i mitt liv. Jag blev bitter på att jag inte var värd mer med tanke på allt jag gjort. Nu, efter tre år, är jag tillbaka och allt har löst sig, allt har förändrats. Jag har pratat ut med Ylva Nowén om det där och nu är vi jättebra kompisar.

...den okända sidan av "Pillan"

- En bild av mig som kommit fram i media är att jag alltid är glad, har ett leende på läpparna, tar livet med en klackspark, alltid kommer tillbaka efter skador" allt går så lätt hela tiden. Bødvar känner den andra sidan, den som aldrig kommer fram. När vi går in på hotellrummet och stänger dörren är det han som får ta den andra Pernilla. Det har varit tufft för honom ibland.

...att bo i Monaco

- Jag och Bødvar trivs bra så här och nu, att vi kan tänka oss att bo kvar. Man blir lite påverkad av stället man bor på. Här går man ut på morgonen, köper färsk frukt och sin baguette. Men jag är ändå svensk.

...Ulrike Maiers död 1994

- Jag kommer så väl ihåg det. Vi hade haft en del fighter innan och hade en kylig period där vi inte pratade med varandra. Men 94 i Garmisch bröts isen. Vi hade en nära pratstund i kabinbanan upp på morgonen. Hon startade precis efter mig och kraschade. Det var otäckt att det gick som det gjorde. Det sitter kvar på näthinnan.

...när hon var nära att slåss

- Det var en minnesgudstjänst tävlingen efter att Maier dog. Fotograferna bads att gå åt sidan. Alla gjorde det utom två svenska fotografer från två kvällstidningar. Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv. Hade inte en tränare kommit emellan mig och en av fotograferna när vi var på väg därifrån så hade jag" ja, smockan hängde i luften. Det var oerhört nära, jag var så irriterad.

...att sluta till våren

- Åka skidor kommer jag att hålla på med till jag trillar av pinn. Jag kommer inte att sakna tävlandet. Det är en del av livet.

...satsningen på fartgrenarna

- Ingemar Stenmark var min stora idol och jag hade som morot att göra något bättre än honom. Men 86 världscupsegrar kommer ingen i hela världen att ta igen. Så jag tänkte ta segrar i Super G och störtlopp i stället, för de grenarna åkte aldrig han.

Följ ämnen i artikeln