Jag är inte förvånad – brassen blev för mycket stjärna
MALMÖ. Fiaskosäsongens bäste målskytt är tydligen på väg bort från MFF.
Jag är inte förvånad.
Junior blev för mycket stjärna för lagets bästa.
Slagsmål mellan spelare i professionella klubbars trupper är inte ovanligt. På något vis ligger det i toppidrottens natur att vara taggad även på träningar. Att ständigt vilja visa att man är bäst och att irriteras när man inte tillåts att visa det, vilket ibland kan bero på lagkamraters otillräcklighet. Alla duktiga idrottsmän är stora egoister, även de trevliga, det ska man inte glömma.
Men om en och samma spelare är med i och orsakar upprepade konflikter blir situationen ohållbar. När spelaren gör sig större än laget tillför han inget längre. Då bara förstör han.
Junior gjorde åtta mål och slog fem målgivande passningar på 17 matcher säsongen 2006. Tillsammans med Jonatan Johansson – elva mål på 14 matcher – bildade brassen allsvenskans vassaste anfallspar.
I år gjorde Junior nio mål på 21 matcher och bara en målgivande framspelning. Lagets bäste målskytt, javisst, men inte längre lika effektiv för laget. Vilket inte är speciellt förvånande för dem som såg brassens ofta nästan provokativt oinspirerade insatser.
Jonatan Johansson som i år gjorde sex mål på sina 21 matcher, varav många inte var fulla 90 minuters spel, blev den som tydligast led av Juniors uppblåsta egoism. Malmös spel var egentligen inte sämre än säsongen före, men om det existerat ett internt missnöje gentemot lagets viktigaste spelare är det knappast märkligt att effektiviteten uteblev.
Kreativa artister tar plats och måste få ta plats, men de får inte göra det på bekostnad av lagandan.
Ett ledarmisslyckande
Om problemen varit så stora som Sportbladets källa hävdar är säsongens fiasko ett ledarmisslyckande. Sören Åkeby erkänner mellan raderna att det förekom bråk när han påpekar att Junior i så fall inte bråkat ensam. Åkeby har helt rätt när han hävdar att problem av den här typen ska lösas internt. Problemet är att problemet tydligen aldrig blev löst vilket är ett gravt misslyckande för en klubb med Malmös ambitioner.
Jag vet inte vad Roland Nilsson har fått för svar som han ville ha, men oavsett vad som sagts ser hans nya tränarjobb inte särskilt enkelt ut. Är situationen med Junior ohållbar handlar det om att skapa ett helt nytt anfallsspel.
Jonatan Johansson och Niklas Skoog, 2007 års tredje bäste målskytt med sina fem mål, har nått åldern där bäst-före-datumet kan slå till lika skoningslöst som plötsligt.
Jag förstår inte kraven
Malmös trupp är inte i balans. Ledningen med ordförande Bengt Madsen och sportchef Hasse Borg som de ytterst ansvariga möts numera ofta av uppmaningen att avgå. Jag förstår inte riktigt kraven. Madsen och Borg har byggt en ekonomisk plattform som är överlägsen i svensk fotboll och en ny modern intresseförhöjande stadion är på väg.
MFF har alla förutsättningar förutom tålamod att våga tro sin egen förmåga att producera eller upptäcka talang. Många av de senaste årens köp har förvånat mig framförallt för att man köpt spelare som bevisligen inte kan tillföra mer än de unga spelare som inte ges förtroende.
MFF står nu inför ett ödesår där det gäller att nå toppnivå för att komma rätt in i säsongen efter då nya arenan står klar. Man gör det med en trupp av spelare där flera i ett par år visat att de inte håller absolut toppklass.
Eftersom majoriteten står under kontrakt bör truppen kompletteras med unga lovande men då får Roland Nilsson jobba med drygt 30 spelare på träningarna. Om stämningen i år varit låg riskerar den i så fall att snabbt hamna på absolut bottennivå om resultaten även uteblir under våren 2008.
Välkommen till Malmö, Roland!
Det ligger en utmaning och väntar på dig...