Är de verkligen det värsta motståndet?
Robert Laul: Måste lufta den här frågan
Medan ni tittade på mittenderbyt, har jag funderat på toppstriden.
Det finns nämligen en fråga jag aldrig trodde skulle behöva ställas men som nu måste luftas:
Har vi en allsvenska där IFK Norrköpings svåraste motståndare blivit IFK Norrköping själva?
Innan ni fortsätter läsa är det på sin plats med en varning.
När det gäller just IFK Norrköping har jag redan fått lägga ganska många teorier i pappersstrimlaren.
Först tänkte jag att vinnarstimmet laget varit inne i från sommaren och hela fjolårshösten rimligen skulle ta slut i vår, och att de regerande mästarna nu var ett lag bland andra.
Fel – det här med formsvackor tycks inte vara IFK Norrköpings grej.
Jag tänkte också att centrallinjen Andreas Johansson/Daniel Sjölund blivit ett år äldre, och Emir Kujovic lite mätt.
Fel det också – bara att rätta till kavajen och erkänna.
För tunga tapp?
Hittills har ingenting kunnat stoppa IFK Norrköping i år heller, och deras svåraste motståndare framstår allt mer som den framgång de själva skapar.
Landslaget snodde managern Janne Andersson, Rapid Wien har köpt loss succéyttern Arnor Traustason, Kujovic lär försvinna utomlands efter EM och framåt juli/augusti blir det splittrat fokus genom Champions League-kval.
Där nånstans finns svaret på vad som kan stoppa ”Snoka” från en andra titel på raken.
Hur jag ser på utmaningarna?
Så här:
Att hitta en ersättare för Traustason går att göra i befintlig trupp: Nikola Tkalcic levererar i allsvenskan, Niklas Bärkroth är tillbaka från skada och unge Tesfaldet Tekie förtjänar speltid. Traustasons flytt är inget som sänker ”Peking”.
Kujovic är däremot svår (omöjlig?) att ersätta med en allsvensk plånbok men att lägga ett mindre antal miljoner på Kalmars Marcus Antonsson behöver inte vara något dåligt alternativ.
På tränarsidan förefaller Jens Gustafsson som ett klokt val ur alla perspektiv: Kortsiktigt påminner hans ledarskap och fotbollsfilosofi om Janne Anderssons vilket gör övergången mjuk. Det ledarskapet har visat sig vara en tillgång på lång sikt i en förening av IFK Norrköpings storlek.
Tog ”bara” 17 poäng
Återstår gör alltså Europakval, och eventuellt gruppspel under hösten:
I modern tid, det vill säga efter IFK Göteborgs framgångar på 1980- och -90-talet, är det bara Malmö FF som lyckats kombinera gruppspel i Europa med SM-guld. Det var 2014 då MFF stred framgångsrikt på två fronter, i allsvenskan och Champions League. Fast på de sista tio omgångarna tog MFF ”bara” 17 poäng, guldgrunden cementerades alltså tidigare.
Det skulle förvåna mig om IFK Norrköping har 1) truppbredden att hantera ett tvåfrontskrig men framför allt 2) erfarenheten i ledarstaben för den planering och det upplägg som krävs.
Slutsatsen av resonemanget blir därmed att framgång som IFK Norrköping skapar åt sig själva riskerar att bli en övermäktig motståndare, och att Malmö FF (troligt) eller något annat lag (mindre troligt) i så fall går förbi.
Nu kan ”Pekings” Europaspel vara över redan efter ett par tre kvalmatcher, och i så fall kanske även denna teori måste köras genom pappersstrimlaren framåt november.
ALLSVENSKANS NIONDE OMGÅNG I EMOJIS
Årets assist
Blåvitt bjöd på utrymmet, Brwa Nouri stod för finessen. Frispelningen till Saman Ghoddos 2-0 mot IFK Göteborg var en riktig delikatess.
Rätt boll vann
Allsvenskan (och superettan) får äntligen gemensam matchboll. På tiden, och Select är en boll med rätt tyngd. Grattis till bland annat IFK Göteborg som redan spelar med just den kulan.
Behåll tröjorna på, tack
Guillermo Molins firade mål med att slita av sig tröjan (mot Gefle?!) och Vladimir Rodic gjorde samma sak. Konsekvensen: Två onödiga gula kort för MFF.
Nyttigaste spelarna
Marcus Antonsson och Erik Israelsson – vad hade Kalmar respektive Hammarby legat i tabellen utan poängmaskinerna? Så värdefulla för sina föreningar.
Maktspelet i AIK
Ända sedan Rikard Norling tvingades lämna AIK, och Gnagets våldsbejakande supporterfalang förlorade prestigekampen mot dåvarande styrelsen, har de velat ha honom tillbaka. Ordförande Mattias Grundströms styrelse gjorde det möjligt trots att konkreta skäl att sparka Andreas Alm saknades. Nu lär Grundström ha stöd från det hållet i kommande frågor – och Norling fick en mjukstart genom derbysegern.