”Ett pain in the ass...”

Stefan Holm

Bandyhulken Pizzoni Elfving redo för SM-slutspelet

Sandviken har sina stålmän.

Hammarby?

Här är han, bandyhulken.

– Jag kan vara ett pain in the ass, säger David Pizzoni Elfving.

SM-slutspelet inleds under lördagen och då kommer det smälla i Göransson Arena, där Sandviken tar emot Hammarby. Det brukar ju göra det när David Pizzoni Elfving spelar bandy, och i kvartsfinalserien tänker han använda varenda fiber av sin muskelmassa.

– Det blir extra roligt, för både oss spelare och de som tittar på, när det blir slutspelsmatcher och det tillåts lite tuffare spel, säger den oömme högeryttermittfältaren.

Vilka spelare i Sandviken är roligast att försöka få ur balans?

– De jag har mött länge, spelat med och som är viktiga för Sandviken: ”Mossan” (Daniel Mossberg), (Christoffer) Edlund, ”EP” (Erik Pettersson), ”Lusen” (Linus Pettersson)... Jag går inte in för att få folk irriterade. Det är en produkt av hur jag spelar. Jag lever mycket på fysiken. Oavsett om jag spelar defensivt eller offensivt kliver jag gärna in med hela kroppen. Det är så jag har lärt mig spela.

30-åringen skrattar när han får höra hur ledare och motståndare beskriver honom, att han är älskad i det egna lägret och illa omtyckt hos motståndarna.

– Pain in the ass? Det är jag gärna. Det ser jag som något positivt.

Kommer från Gustavsberg

David Pizzoni Elfving växte upp i Gustavsberg men det betyder inte att han är skör som porslin. För honom handlar bandy om att ta och ge, att ge och ta.

Förra säsongen, i hemmamötet med Edsbyn, skadades han så illa att han tvingades operera in en stålplatta för att hålla axel, nyckelben och skulderblad på plats under läkeprocessen.

– Jag klev runt en spelare och i samma veva som domaren blåste av spelet fick jag en smäll. Jag hade slappnat av och drabbades av en AC-ledsluxation, som det så vackert heter. Jag opererade ut plattan i april förra året. Det var första gången jag fick en långtidsskada.

Men David Pizzoni Elfving är typen som alltid kommer tillbaka, till motståndarnas stora förtret.

– I landslaget är den primära uppgiften att vara ett pain in the ass, även om jag deltar i spelet också. I Hammarby spelar jag på en annan position och har mer offensiva förväntningar på mig.

120 kilo i bänkpress

David Pizzoni Elfving har tagit 120 kilo (och en tejprulle) i bänkpress, 175 kilo i benböj, springer en mil på runt 40 minuter och är explosiv som en nyårsraket.

– Jag har alltid varit målinriktad och tränade väldigt mycket i yngre år. Jag har byggt upp en bra fysik och lärt mig spela bandy med hjälp av den. Mina testresultat var bättre för fem-sex år sedan, men då var jag bara fysisk. Nu har jag blivit lite mer funktionell, säger han.

Hammarby slutade på sjätte plats i grundserien och i slutet av januari tvingades Magnus Brodén bort från tränarposten. Han ersattes av Stefan Erixon och Anders Östling.

– Det är en bra kombination. Stefan är lugn och Östling eldar upp oss, säger David Pizzoni Elfving.

Hur ser du på säsongen och tränarskiftet?

– Det som har hänt har hänt. Vi väljer att titta framåt. Stundtals har man kunnat kräva mer av oss, men vi vet att det finns där och det ska vi plocka fram nu. Sandviken har inte heller kommit upp i nivå, men det blir skillnad i ett slutspel. Det kommer definitivt att bli tuffa matcher.

Och då ska du visa musklerna?

– Ja, kampen är en viktig del i slutspelet. Det är ingen hemlighet att jag ska stå för mycket av själva kampmomentet, men nu gäller det att alla står upp och är tuffa, säger David Pizzoni Elfving.