”Du kommer dö om du åker till Sverige”

LOL-spelaren Peter Peng talar ut om sitt svåra liv

helskärm

När Peter ”Doublelift” Peng precis fyllt 18 körde hans föräldrar ut honom på gatan.

På ett ögonblick var ”League of legends”-spelaren hemlös.

Peter Peng har inte talat med sina föräldrar på nästan två år.

Grälen hade börjat redan när Peter var i tioårsåldern. Med tiden hade såren plåstrats om, rivits upp på nytt och blivit djupare och djupare. De bodde under samma tak men tycktes inte tala samma språk. Föräldrarna, som emigrerat från Kina till USA, kunde inte förstå varför deras son var så besvärlig. Peter kunde inte förstå varför de hatade honom.

– Vi bråkade om allt. I synnerhet spel. Mina föräldrar tyckte att det var ett slöseri med tiden. Det blev värre och värre med åren. Den asiatiska kulturen har lärt oss att man inte ska säga emot sina föräldrar. Man är ett hemskt barn om man gör det, säger Peter i en minidokumentär på Youtube-kanalen Machinima.

”Du kommer att dö i Sverige”

I hemlighet drömde han om att bli professionell spelare. Han hade upptäckt tv-spelen tack vare Nintendo 64-klassiker som ”Lylat wars” och ”Goldeneye”. När hans äldre bror köpte en dator sögs han in i Blizzards universum via ”Starcraft” och ”Diablo”. Utan sina föräldrars tillåtelse eller vetskap började han tävlingsspela.

När han såg att ”League of legends”-studion Riot Games skulle hålla ett stort mästerskap under svenska festivalen Dreamhack Summer 2011 bestämde han sig för åka dit.

– Då var jag tvungen att berätta för mina föräldrar. Jag sa att jag ville åka till Dreamhack för att vinna pengar. De ville inte låta mig åka, inte ens efter att jag förklarat hur legitimt allt var. De trodde inte på det. De sa: ”du kommer att dö om du åker till Sverige”.

”De var inte stolta”

Till slut lyckades Peters storebror övertyga dem.

Han kom hem med mer pengar än när han åkte. Hans dåvarande lag, Epik Gamer, hade slutat fyra i turneringen och vunnit nästan 50 000 kronor.

Inte för att det hjälpte. Föräldrarna bekymrade sig mest för att Peters nya livsstil skulle drabba hans studier.

– De var glada att se mig igen, men de var inte stolta eller så, säger han i Machinima-dokumentären.

Ett decennium av konflikter kulminerade strax efter hans 18-årsdag. Föräldrarna bad honom att packa och dra. Han tog sin plånbok, sin dator och sin cykel. Mobilen slet hans mamma ur fickan på honom medan hon skrek vilken värdelös son hon begåvats med. Peter fick cykla till en bensinmack där han kunde ringa en vän för att be om hjälp.

När han berättade den här historien på forumet Reddit skänkte ”League of legends”-communityt över 10 000 kronor till honom. Travis ”Tnomad” Gafford, grundaren av den populära podcasten ”State of the league”, gick med på att låta Peter sova på hans soffa i någon vecka. Peter stannade i ett år.

– Travis var den som lärde mig att leva.

”Tuffa barndomen var mitt fel”

Under tiden började han studera på University of California i Irvine och utvecklades till en storspelare på ”League of Legends”-scenen. Sedan ett par år spelar han för det framstående laget Counter Logic Gaming. Lönen och prispengarna behövde han för att överleva, betala hyra och klara sina studier.

På arkivbilderna i dokumentären ser man en blyg och tafatt pojke. Det ser ut som en annan människa än den Peter som intervjuas i samma film. Han har hunnit bli vuxen.

– Jag saknar mina bröder. Om jag fick leva om mitt liv på nytt skulle jag ha lärt mig att kompromissa. Jag hade inte behövt bråka med min familj varje dag. Det var dumt. Jag hade en tuff barndom, men det var mitt eget fel. Jag skulle bara vilja åka tillbaka till dem. Bara vara deras son igen.

Sedan, som för att markera att allt ändå inte är förlåtet, tillägger han:

– Men det går inte just nu. Jag har för mycket att göra.

Peter Ottsjö