”Finns otroligt många patrioter i det här laget”

Johan Flinck

Oscar Lewicki har inget mål att bli folkkär

SAINT-NAZAIRE. ”Följer du Oscar i tio år händer det förmodligen mindre än det gör för Guidetti på en vecka.”

Oscar Lewicki håller inte med sin far.

– Jag hittar ju på många saker. Jag är på zoo i Danmark med barnen och julmarknad och allting.

Möt en annorlunda, svensk EM-spelare.

Inför EM har Sportbladet intervjuat en förälder till nästan alla spelare i den svenska truppen.

Det var efter uppmaningen ”berätta någon egenskap om din son som vi inte känner till” som Anders Lewicki svarade:

– Han har aldrig rökt eller testat en droppe alkohol. Han är väldigt lugn, så det händer inte så mycket. Följer du Oscar i tio år händer det händer det förmodligen mindre än det gör för Guidetti på en vecka.

När Oscar får höra den jämför­elsen är det första, och troligen enda, gången under alla intervjuer i samband med EM-uppladdningen som han reagerar helt spontant.

– Hahaha! Det vetefan hur han tänker där egentligen. Jag har gift mig och skaffat två barn. Det beror på vad fan man menar med ”händer saker”. Det finns kanske inte så mycket roligt att läsa för ungdomar om i mitt liv. Det kanske var så han menade.

Till saken hör också att Oscar ­Lewicki bara är 23 år.

Dessutom har det hänt en hel del i fotbollskarriären, framför allt på kort tid. Han värvades från Häcken till Malmö i januari i fjol och ­bara det senaste året har han...

...vunnit U21-EM och tagits ut

i turneringens all star team.

...spelat Champions League.

...debuterat i en tävlingslandskamp.

...varit nyckelspelare i EM-playoff mot Danmark.

De stora matcherna har radats upp det senaste året. I morgon ­spelar han den allra största – så här långt.

Nervös?

– Nej, det var längesen jag blev det. Det ska vara mycket som står på spel. Det är bara att luta sig tillbaka och känna att man gjort det här förut och att det känns härligt att få göra det igen.

Helt opåverkad

Tillbakalutad är kanske det ­första ord man tänker på när man pratar med Oscar ­Lewicki.

Han verkar helt opåverkad av allt som sker runt ­honom; tänker alltid till innan han svarar, respekterar alla frågor och ger inte sällan oväntade svar, i varje fall för att ­vara fotbollsspelare.

Som på frågan om vilken person som har betytt mest för hans karriär.

– Det är väl jag själv. Jag har ­pushat mig hela tiden. Jag har tänkt att lägger jag ner tillräckligt mycket arbete så kommer det att lösa sig till slut.

Det handlar om en drivkraft att bli bäst?

– Både att bli så bra som möjligt och att vara bäst. Den finns där ­hela tiden.

Har det aldrig gått för långt? Har föräldrarna fått hålla till­baka dig?

– Nej. Som fotbollsspelare ­måste man kunna kontrollera hjärnan och stänga av rationella tankar, även om det kanske inte går helt.

– Du måste kunna stänga av de tankar som säger att du kan skita i det eller det och ändå ha kvar allting som man samlat på sig i livet – samma pengar, familj och jobb.

– För tänker du så dag ut och dag in kommer du till slut förlora allting. Det funkar inte att tänka så varje dag. Eller att tänka att det inte­ är hela världen om man inte vinner. Du måste ha tankarna att världen kommer att gå under om du förlorar matchen. Du måste ha de tankarna om du ska kunna leverera i 90 minuter. Det är hela tiden en ­balansgång.

– Men också jag förstår att världen inte har gått under även om vi har förlorat.

Unnar sig godis

Är du lat någon gång?

– Det är klart.

Är du lat inom något som är kopplat till fotboll?

– Det är väl mer att man unnar sig en god måltid eller en godispåse. Då är man väl inte hundra­procentig, men jag tycker ändå att man kan bjuda sig själv på det.

Vad är det du gillar med att ­spela fotboll på den här nivån?

– Jag gillar kicken av att få spela matcher som betyder så mycket för så många. Det är en jäkligt härlig känsla. Det är bara positiva känslor med det. Jag mår aldrig dåligt av det. Sedan har man en bra lön och bra arbetstider. Men framför allt få göra något som man brinner för och som man jobbat för så länge.

23-åriga fotbollsspelare brukar inte vara gifta och ha två barn.

Varför blev det så för dig?

– Det kändes rätt för mig helt enkelt. Jag har aldrig varit en fest­kille utan alltid föredragit lugna filmkvällar. Om man träffar en tjej som är likadan och som man kommer överens om att skaffa barn med så blir det så. Sedan bara rullar det på.

Hittar på saker med barnen

Men det händer inte så mycket?

– Alltså, jag hittar ju på många ­saker. Jag är på zoo i Danmark med barnen och på julmarknad och allting. Men han (pappa Anders, för övrigt allsvensk fotbollsspelare

i MFF på 1980-­talet) har väl en annan bild av vad som ska hända för att det ska räknas.

Den hårt arbetande innermittfältaren har ju en viss status hos svenska fotbollssupportrar – hur ser du på att bli en ny Schwarz eller Linderoth?

– Det lockar inte mig att bli det i alla folks ögon. Jag vill göra det bra för mitt land och känna att vi åstadkommer något vi kan vara stolta över. Jag känner att det finns otroligt många patrioter i det här laget. Jag har en väldigt stark känsla av att alla vill göra det bra för sitt land som gör att folk kan vara stolta över oss. Personligen har jag inget mål att bli folkkär.

Blir inte starstruck

Har du blivit starstruck någon gång?

– Nej, inte vad jag kan komma på. Nej.

Inte ens mot Real Madrid med Ronaldo?

– Nej, nej, när vi mötte dem?

Ja.

– Nej, nej.

När du kom till Bayern München som 16-åring då?

– Nej, inte starstruck. Men ­lite fräckt var det när man hälsade på där första gången.

Finns det någon person i världen som skulle göra dig starstruck?

– I nuläget? Nej.

Om Obama hade kommit in här i rummet?

– Det hade varit fräckt men star­struck hade jag ­inte blivit.

Anders Lewicki om sonen

Hur var din son som barn?

– Han var oerhört orädd och modig, på gränsen till dumdristig. Han kunde inte behärska hoppet från soffan till fåtöljen och landade byrån i stället, och så fick vi åka in till akuten och sy honom. Nån gång skulle han öppna ett paket med kniv och stack kniven i handen. Men så var han, skulle klara av saker själv.

Varför lyckades just ditt barn?

– Det hänger väl ihop med svaret på första frågan – han ser ingenting som svårt eller omöjligt utan det finns bara möjligheter. Han har ju alltid varit kortväxt och då har han kompenserat det med att träna mycket explosivitet. Han spelade länge försvarare och blev ju plockad som mittback till Bayern München som 16-åring. De hittade att han hade andra fördelar och skolade om honom till defensiv mittfältare.

Vad hade din son blivit om han inte hade blivit fotbollsstjärna?

– Han har ett väldigt bra läshuvud, var typ bäst i klassen i skolan. Men det är svårt att säga vad han skulle ha valt.

Berätta en rolig anekdot från barndomen om din son?

– Det skiljer två år till storebrorsan och när man är barn gör det ganska mycket. I femårsåldern skulle de klättra upp i ett äppelträd och det slutade med att Oscar klättrade så högt att han omöjligt kunde komma ner. Niklas sprang in och hämtade oss medan Oscar hängde kvar på en gren, i bara händerna. Det slutade med att vi fick fånga honom när han hoppade ner.

Berätta någon egenskap om din son som vi inte känner till.

– Han har aldrig rökt eller testat en droppe alkohol. Han är väldigt lugn, så det händer inte så mycket. Följer du Oscar i tio år händer det händer det förmodligen mindre än det gör för Guidetti på en vecka.