TÄND TILL, BLÅGULT!
...så släcker vi ljuset för Portugals stjärnor i kväll
PORTO. Sverige springer genom en galax full av stjärnor i kväll.
Men det är Ronaldo, Pepe, Carvalho och Deco som bär sitt VM-hopp i kupad hand, en darrande, skör liten ljuslåga.
Den 28 mars 2009, på mäktiga Estádio do Dragão i Porto, ni vet vilken sorts kväll det är.
Så släck ljuset.
Jag vet inte riktigt vilken fråga det är Cristiano Ronaldo svarar på, men det är inte den jag ställt.
Jag har undrat vilka erfarenheter han (och Deco, som sitter bredvid) kan ta med sig från sina klubblag för att dyrka upp ett defensivt lag.
– Sverige är inte här för att spela öppet, då skulle de förlora med två-tre mål. De är rädda för att möta Portugal, säger han.
Sista dagen före Matchen, de sista timmarna. Vi ser lekfulla träningar och en massa ansikten bakom bord och framför mikrofoner.
Det är som en amerikansk presidentkampanj, svaren studsar ut innan frågorna är slut. Bröstkorgar ska spännas, budskap ska ut.
Cristiano Ronaldo talar, det får man ge honom, i alla fall halvsanning. Portugal är ett spelande, offensivt och tekniskt överlägset lag. Det är deras bästa vapen.
Sveriges bästa vapen är en lögn.
Från dag ett har Lars Lagerbäck pumpat upp svenska egon med att tona ner betydelsen av den här matchen. Den är viktig, men inte avgörande, har han sagt.
Och spelarna har köpt det, de har slickat i sig orden som om de vore chokladsås med strössel på.
Ingen press. Det finns fler chanser efter Porto. Portugal måste vinna, Sverige behöver inte. Det är därför Queiroz håller sammanbitna, taktiska samtal med Pepe under den sista träningen, medan de svenska spelarna myser runt och mår bra.
De ser inte ens att en fladdermus svänger ner som ett jaktplan mitt under en passninsövning.
Och de har valt att inte se hela den ångestladdade, svettiga mardrömsritt som ligger och lurar bakom en förlust här
i kväll. Jag tror inte på matematiken. Jag tror bara att om Sverige förlorar mot Portugal så kommer vi att ha en match mot Danmark i Solna den 6 juni med Sverige på femte plats och åtta poäng bakom ett självsäkert Danmark.
Vi vill inte dit.
Vi vill inte ha den sortens helvetesmatch på halsen.
Deco måste stoppas
Det är alltså här, i ett fantastiskt drak-stadion uppfluget högt över Douro-
floden och de sagolika små restaurang-distrikten, som chansen finns.
Släck ljuset.
Gör upp med detta fantastiska Portugal, ett land med nio miljoner världsklassmittfältare och ingen enda världsklassanfallare.
Hur?
Det är lika enkelt sagt som det är svårt gjort.
Fotbollsmatcher på den här nivån handlar nästan bara om syre. Om att stjäla luft från motståndaren och vinna den åt sig själv.
Portugal har (tror vi) Deco på trummor. Får han utrymme så är han en av världens tre-fyra bästa rytmhållare, han driver upp och ner tempot som han vill och har rakbladssyn under de där söta ögonbrynen.
Om Deco får luft, om Cristiano Ronaldo eller Simão får det, så kommer Sverige att förlora den här matchen. Så mycket talang har de. När Portugal kan och tillåts så byter de ansikte, då sticker Duda (som jag verkligen gillar) och Bosingwa (som är korkad men frejdig) iväg och möblerar om laget till ett 2–1–4–3.
Almeida slår inte Mellberg
Att försvara sig mot det är som att stå ute på E4:an och jonglera ägg.
Ska Sverige till Sydafrika måste de binda ihop sitt lag med hårt spända gummiband. Inga extra sekunder för Deco. Inga korridorer för Ronaldo och Simão att dribbla in i.
Jag har inte alls pratat om Hugo Almeida. Det är för att jag inte tror att det behövs.
Almeida har blivit både europamästare och världsmästare med Porto, men om grunden i Sveriges spel fungerar så ska han inte kunna slå Olof Mellberg.
Jag tror att det här kan gå vägen. Jag tror att ett Sverige fullt av kompetenta fotbollsjobbare med blåbyxor på kan komma härifrån med 0–0 eller 1–1.
Vi älskar ju det här.
Om Folkpartiet drivit igenom sitt förslag om svenskhetstest så hade första frågan varit ”Vet du hur man spelar zonspel?”.
Skräm Portugals ytterbackar
Det här är 1A i svensk fotbollstradition, en gigantisk krock mellan lojalt organisationsspel och briljant individualism.
Och om Lagerbäcks lag skulle råka erövra bollen?
Jo, då ska de vårda den som den sista droppen vatten.
Det handlar om syre, det också. Sverige måste få andas ikväll, och det kan de bara göra genom att vila med bollen lite då och då. Hitta passningsspel. Skrämma Portugals ytterbackar lite, så att de inte kan vräka på framåt om och om igen. I mitten har de Carvalho, som är en av världens finaste mittbackar, och Bruno Alves, som är en briljant halvpsykopat.
På kanterna kan Sverige hitta utrymme, syre, kanske till och med ett par målchanser.
Om de överlever kommer sommaren, då kommer Zlatan och en vänlig väg till ett VM i Sydafrika.
Men först har vi en storm att rida ut. Mikael Nilsson mot Cristiano Ronaldo, Svensson mot Deco.
Som vi älskar det.