Målvakten får inte kontakt med lagkamraten
Publicerad 2023-10-16
Kriget mellan Israel och Hamas skördar tusentals offer på båda sidorna.
Hemifrån följer Landskrona Bois-målvakten Amr Kaddoura, med flera landskamper för Palestina, utvecklingen.
Han hoppas få kontakt med en lagkamrat som befinner sig i Gaza.
– Det är fruktansvärt, säger han.
Söndagen den 8:e oktober höll Amr Kaddoura, 29, nollan när hans Landskrona Bois bortaslog AFC Eskilstuna med 1–0. Men matchen var allt annat än lätt, det fanns andra tankar i huvudet.
Dagen innan, på lördagen, utbröt kriget mellan Israel och Hamas – efter att Hamas gått till plötslig attack. Israel svarade med luftanfall mot Gaza och sedan dess har flera tusen människor dött, på båda sidor.
– Jag hade problem mentalt, hade inte riktigt fokus. Det är inte lätt för mig men det är inget att jämföra med hur det är för dem på plats, säger Kaddoura.
Vill få tag på lagkamraten
Kaddoura föddes i Landskrona och spelar i landslagsfotboll för Palestina, där föräldrarna kommer ifrån.
– Det är mitt land. Precis som Sverige är mitt land.
Nu följer han händelseutvecklingen hemifrån.
– Det är fruktansvärt. Den här veckan har det exploderat på riktigt. Som palestinier följer jag det noga. Det har pågått länge redan, innan ens den här veckan. Det har varit otroligt tufft. Många döda människor, Många barn, många orättvisor.
Det är landslagsuppehåll. Palestina skulle möta Malaysia i en landskamp men den matchen blev inte av. Nu försöker Amr Kaddoura få tag på en lagkamrat som befinner sig i Gaza.
– Jag har haft lite kontakt med honom men det är svårt att få kontakt. Jag har pratat lite med honom. Det är slut på maten och vatten. Ingen el. Det är tufft.
– Han har inte svarat på flera dagar, jag hoppas på det bästa, säger han.
”Min största dröm”
Den 29-årige målvakten, med över 200 matcher för Landskrona, hoppas på en fredlig lösning och att vapen och bomber läggs ned.
– För att det ska lösa sig så måste palestinier få sina rättigheter. Som människor och inte instängda som djur. Att få en fredlig lösning och leva normalt med varandra. Det är dags att lägga ner vapnen och bomberna och komma överens.
– Jag hoppas att det löser sig, det är min största dröm.
