Totti kommer aldrig att få Guldbollen

Kristina Kappelin

Kristina Kappelin rapporterar från Italien

Ni skulle bara se hur vackert det är i Rom just nu.

September bjuder på knallblå himmel och varmt sommarväder och Roma spelar så bra att man får tårar i ögonen.

Luften är torr och det fläktar från Medelhavet. Färgerna framträder så otroligt klart, husens alla nyanser från ockra till rött och solens ostgula skiva.

Precis som Roma, rött som hjärtat och gult som solen.

”Er Pupone” är kung. Matchhjälten, kaptenen, tvåbarnsfadern, välgöraren. Hans senaste idé utanför fotbollsplanen är ett klubbmuseum i stadsdelen Testaccio. Testaccio som är romanisternas högborg! Det blir ett tempel, en vallfärdsort.

Borgmästaren diskuterade saken med klubbledningen häromdagen. Det låter som Kamomillas Stad och det är det också. Rom är en stor liten världsstad som fortfarande kan vända upp och ner på allting för ett lag och en fotbollsmatch. Det är charmigt och hemskt på samma gång.

Men vem kan klaga nu, utom de stackars ”laziali”? Taxichauffören skiner i kapp med solen, med sitt medlemskort i Roma uppklistrat på insidan av vindrutan.

– Ammappa vad de spelar bra! Bättre kan det inte bli. Och på söndag kommer Juventus, säger han och det spelar i ögonen. Det finns inte en ledig kvadratcentimeter kvar på Olympia-stadion.

Romas fotfolk går man ur huse. Om skickligheten och turen håller lite till, borde Roma gå vinnande ur helgens kraftmätning.

Juventus är visserligen mer utvilade, men har en förlust mot Udinese att tänka tillbaka på. Roma har betydligt trevligare minnen från Champions League. Det stämmer överallt för Roma.

La Magica tronar ensam högst upp i tabellen med tre storstilade segrar bakom sig och ett ogenomträngligt försvar, som dessutom gör mål. Laget som leder ligan med nio poäng av nio möjliga är det enda i Serie A som inte har en enda riktigt renodlad anfallare!

Kärleken till Totti når inte utanför Rom

Totti är navet som allting snurrar kring. Det är den enda svagheten. Utan Francesco, ingen show.

Spelarna rör sig efter hans geniala påfund och Simone Perrotta är alltid vaksam och redo att skära genom motståndarnas bräckliga barrikader som en bajonett. Om inte lagkaptenen själv roar sig med att göra mål förstås. Er Pupone var fjolårets skyttekung i ligan och verkar inställd på att fortsätta. Totti drömmer om den Guldboll som Europas fotbollsjournalister aldrig kommer att ge honom. Kärleken till Totti når av någon outgrundlig anledning inte utanför Roms stadsmurar. Ett missförstått geni.

2–0, 3–0, 2–0. Palermo, Siena och Reggina har redan fått känna på de romerska takterna. För att inte tala om Dynamo Kiev, som Roma besegrade med 2–0 på Olympiastadion i onsdags. Allt medan Inter led en långsam, förödmjukande fotbollsdöd i Istanbul.

Det bara strålar självförtroende om den här säsongens Roma. Nyförvärven Ludovic Giuly och Juan (Silveira Dos Santos) har hittat sin plats direkt och gjort mål, bägge två.

Hade Chippen kunnat bli ytterligare en perfekt kugge i denna formidabla spelmaskin, som vinner och underhåller om vartannat?

Roma har inga problem med avbytare längre.

Det handlar om att vara på samma gång så koncentrerade och så avslappnade att allt faller på plats som om det var den enklaste sak i världen. Det är så vackert i Rom att man bara vill fortsätta drömma om segrar, triumfer och revansch. Juventus först, och sedan Fiorentina, Inter och Manchester United.

Minns ni engelsmännens 7–1 seger i april?

Låt skönheten vara till oktober!