Som så ofta – bottenlaget bjöd topplaget på segern

Robert Laul

Fem omgångar från slutet har Helsingborg fortfarande en bra chans att vinna allsvenskan medan AIK mycket väl kan åka ur.

Den som vill förstå varför lärde sig en del av lagens möte på Råsunda i går.

Bottenlaget vs topplaget slutade som så ofta med seger för tabellens högst placerade lag. Inte särskilt rättvist, som Helsingborgs tränare Conny Karlsson uttryckte det på presskonferensen efteråt – Conny tyckte till och med synd om AIK.

Segerskytten Christoffer Andersson var inne på samma linje och menade att AIK är bättre än vad tabellen visar.

– Det är ett lag som ska vara i allsvenskan, sa Andersson.

Har hört det förut

I andra lägret lät det ungefär likadant.

Alex Miller, AIK-tränaren, sa att om hans spelare bara når upp till samma nivå i kommande matcher fixar Gnaget kontraktet.

Det är förstås sant.

Problemet är att vi sett och hört det förut.

Ett bottenlag möter ett topplag, bottenlaget spelar kanonfotboll och bärs fram av en publik som äntligen ser ljuset i tunneln. Men två defensiva bjudningar senare är förlusten ett faktum.

Rappa spelvändningar

I nästa match är bottenlaget inte nära samma höga nivå – av den enkla anledning att de inte har spelarmaterialet att prestera bra fotboll flera matcher i rad. Hade de haft det hade de inte legat där de ligger.

AIK spelade klokt, utnyttjade planens bredd och ryckte i sär Helsingborg med rappa spelvändningar i både sid- och djupled. Samarbetet mellan Flávio, Dulee Johnson och Mohamed Bangura skapade fler målchanser än jag sett AIK skapa i någon match i år. Men vad hjälpte det när Robert Åhman Persson gick bort sig två gånger, Nils-Eric Johansson svarade för den sämsta individuella insats jag sett på en fotbollsplan på länge, och den i övrigt duktige Flávio fick hjärnsläpp och skänkte bort en hörna på tilläggstid.

En frispark avgjorde, en hörna kunde kvitterat. Om Alex Miller är så noggrann som han hävdar bör han förklara detta för Flávio – trots språkförbistringen.

Apropå frisparkar: bottenlaget fick bara fyra stycken med sig mot tio för topplaget. Ändå hade bottenlaget bollinnehavet med 52 procent. Typiskt ett bottenlag det också.

Frisparken – ingen slump

En frispark avgjorde alltså och det var heller ingen slump; Helsingborg hade skjutit fem direkt i mål tidigare och Christoffer Anderssons blev den sjätte i år.

Där bottenlaget gjorde små misstag, gjorde topplaget småsaker rätt vilket till slut bildade en framgångsrik helhet. Tänkte ni till exempel på Marcus Lantz agerande? Vid varje frispark och varje inkast gestikulerade han ”ta det lugnt”. Lantz känner sitt lag, kände oron över AIK:s oväntat pigga offensiv och försökte dra ner tempot, få bort de stressiga felpassningarna, vinna tid. Varje gång Lantz hade bollen höll han i den några sekunder extra.

Jönssons talang i skuggan

Conny Karlsson plockade ut högerbacken Markus Holgersson redan i paus, flyttade ner mittfältaren Christoffer Andersson och satte in nye Rachid Bouaouzon till vänster. Det gav en bättre defensiv och en lugnare offensiv.

Rasmus Jönssons talang har hamnat i skuggan av Alexander Gerndts målsuccé. I går var Gerndt avstängd, då syntes Jönsson igen. Hans snabba tanke öpnnade för Erik Sundin och 1–0. Vid 2–1 störtade Rasmus på första stolpen mellan tre motståndare och forcerade in bollen.

Till sist måste målvakten Pär Hansson nämnas. Någon räddade ju alla de där chanserna bottenlaget skapade. Bland annat därför är guldstriden fortsatt heljämn och högdramatisk.