Tycker faktiskt lite synd om Zlatan...
Sportbladets Johanna Frändén på plats i Barcelona: Det gick inte den här gången heller
BARCELONA. Det hade krävts en genomklappning av bibliska mått och genomklappningar är något FC Barcelona inte ägnar sig åt.
PSG får jobba hårt på att hitta ljuspunkter just nu, men något litet glädjeämne finns förstås att ta med sig från Katalonien:
Man fick se riktigt bra fotboll från första parkett. Och man hade, för all del, tur med vädret.
I ett Barcelona som badade i försommarvärme skvallrade inget om en avgörande utslagsmatch i Europa i kväll. Den här staden är hyfsat övergödd på fotbollsframgångar de senaste åren och i Katalonien 2015 krävs det mer än en praktiskt taget klar semifinalplats för framkalla spänning i luften.
Utanför arenan visade sig de båda klubbarnas supportrar från sin bästa sida. Hemmalagets lite präktiga entusiaster med halsdukar, sockervadd och tre generationers säsongskortsinnehavare i armkrok och PSG:s, redan med knutor på stämbanden och charmigt förortsfulla.
Som båda de här klubbarnas moderna dna, i alla fall innan diktaturer från persiska gulfen började lägga sig i och försöka ändra på given.
Oddsen var omöjliga
Förutsättningarna inför matchen var så tydliga som man kan kräva: enligt fotbollsstatistiska institut hade Paris Saint-Germain 1,5 procents chans att gå vidare i Champions League. Inget lag hade någonsin lyckats vända ett 1–3-underläge på bortaplan så här långt in i turneringen.
Som om Paris inte hade goda skäl till migrän redan där så stod ju FC Barcelona på andra planhalvan.
Det var före avspark det, tio minuter senare stod det klart att FC Barcelona befann sig på varenda ruta på den schackbrädes-friserade gräsmattan på Camp Nou. I fyra fall av fem hade de dessutom bollen vid sina lätta fötter.
Det finns inget lag i världen (med reservation för att jag inte såg Bayern München i kväll), som kan se ut att vara så fullständigt ensamma på planen när de spelar fotboll som Barcelona. Den vackra passnings-estetiken har förädlats med mycken möda från unga åldrar, men det hindrar inte synvillan att Barças tio utespelare är intuitivt fungerande delar i en 65 x 110 meter stor organism.
I en kvart hade hemmalaget också hyfs nog att inte förstöra alla illusioner. Sen klev Andrés Iniesta in i handlingen på riktigt. Glenn Strömberg sa en gång att Barcelonas nummer åtta ”flyter fram som nån form av vätska”. Vid målet såg Iniesta inte ut att sätta en fot i marken när han bröt igenom från mittlinjen och serverade Neymar en boll som brassen inte kunde låta bli att rulla runt PSG:s redan ifrågasatte målvakt Salvatore Sirigu.
Blev en enkel historia
Resten såg ni själva, det blev aldrig match på Camp Nou. Det var lite trist, men det går inte att inte imponeras av Barcelona. Trots tränarbyten, presidentmyterier, cancerbesked, misslyckad transferpolitik och en ständig utmanare från den spanska huvudstaden (ibland två) flyter den här klubben vidare på sin alldeles egen filosofi, nästan utan undantag till semifinal i Champions League. I kväll var det så välförtjänt som det kan bli.
PSG är inte mycket att orda om. Zlatan Ibrahimovic gjorde vad han kunde; han sjönk ofta en bit ner i banan och fördelade bollar, han försökte nog. I andra halvlek fanns inget kvar längre.
Det finns ingen klubb som kostat Ibrahimovic så mycket huvudvärk i karriären som FC Barcelona.
Förutom den olyckliga upplösningen av relationen våren 2010 – en allians helt utan äktenskapstycke – har Ibrahimovic nu åkt ut ur Champions League mot katalanerna tre gånger sedan han själv lämnade klubben för snart fem år sedan.
Lider med Zlatan
Jag har svårt att känna något äkta medlidande med välbärgade män vars största problem på jobbet är att de inte vinner fotbollsmatcher, men i kväll tyckte jag faktiskt lite synd om Zlatan Ibrahimovic. Det gick inte den här gången heller, den där turneringen som han försåg med ett blasfemiskt adjektiv för några år sedan och aldrig lyckats vinna.
Aldrig kommer att vinna?
Mycket tyder på det, men chanserna är i alla fall aningen större än de 1,5 procent som PSG hade på sig att kvalificera sig för semifinal i kväll.
PSG har visat mot Chelsea att de kan skrämmas på riktigt och har potential att vända snåriga underlägen.
Problemet i kväll var bara att Barcelona aldrig skulle låta vare sig det ena eller det andra hända på sin hemmaplan.